Att ha fått delta i en Kårsdragskonsert tillhör det stora!

Det går knappt att beskriva - idéernas födelse, planeringen, repeterandet, arrandet, genomförandet, festerna, alla glada kommentarer.

Däremellan finns smärre tillfällen när minnena skapas av en tillfällighet och helt osökt.

En sommardag stod vi framför notskriftstavlan på Marholmen och sjöng på en låt som inte tillhörde vår vanliga repertoir. Vad som fanns före eller efter minns vi inte, men jag minns åtminstone två ytterligare närvarande personer förutom jag själv, som under Marholmenveckan var dirigent i Kårsdraget.

Den ene var Calle Melin som stod med en gitarr om halsen, och den andra var vår gäststuderande linguistiker (heter det så?) från USA, Lori Taft.

På en Åboturné viftade vi alla med svenska flaggor, men Lori ensam hade stjärnbaneret. Jag minns inte den specifika anledningen till den uppoppade nationalismen den gången.

Men vi som stod framför den svarta tavlan med notlinjer den dagen, försökte erinra oss Mungo Jerry's Summertime.

Lori mindes väl en del av texten och Calle kunde förstås de enkla bluesackorden.

Jag glömmer aldrig de minuter när vi stod där och tittade upp på tavlan, jag gjorde emellanåt några anteckningar, kanske skrev jag ner något av melodin, kanske det vi kom ihåg från texten.

Det bör väl ha varit lunchtiden efter den läckra maten, det var ljust ute och året bör ha varit 1981, mitt under min dirigenttid 1978 - 1983.

Anders Sjöstedt yttrade långt senare med ett av sina kloka uttalanden, att det tar fem år att bryta ner en dirigent i Kårsdraget.

Varför nu denna reminiscens?

Jo, jag fann i min bokhylla bland musikböckerna en bok författad av vännen och f.d kårsdragsdirigenten Holger Larsen, numera professor emeritus vid musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms Univeritet.

Boken heter

good vibrations - Rockmusikens stilar och trender. De 25 första åren.

Med dedikation från författaren.

Jag tog tag i den och började läsa, den här gången parallellt med att jag spelade upp en del låtar via Spotify.

Jag brukar vanligen nästan uteslutande spela klassisk musik där, men nu blev det en massa annat också. Det mesta med sina minnen, varav ett alltså somrarna med Mungo Jerry för evigheter sedan.

Så det kan bli.

Heja Kårsdraget, vilken lycka att ni finns!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...