Ja, till slut bestämde jag mig för att ställa upp. Det är kanske sista gången vi ses så pass många.

Orkestern, den namnkunniga och stundom förträffliga dixielandorkestern The Pearls är inte längre komplett, en medlem har försvunnit, nämligen vår trevlige och duktige trummis Pea.

Ceremonin äger rum i Silverdals kapell i Sollentuna klockan 1.30 e.m

Någon av de efterlevande släktingarna som jag inte tror vi känner, hade uttryckt en önskan om att vi, gamla bandmedlemmar, skulle komma och spela "When The Saints".

OK, jag har nu bestämt att vi, för att göra det lätt för oss, kör 1 chorus i F, ett chorus i Bb, ett chorus i Bb med klarinettsolo, och slutligen ett chorus i Ess som slutensemble tutti. Totalt fyra omgångar, det räcker väl för att publiken ska få en liten glimt av dessa forna tider, när vi var aktiva och framgångsrika.

Det blir alltid snyggt med dessa kvincirkelvis stegrande tonarter, och min ambis är ju sannerligen  inte vad den en gång var.

Men nu tcykte jag att jag skulle leta fram något att ha på mig. I den nästan tomma garderoben fann jag till slut byxor, kavaj från bröllopet i Ragunda 2006, en relativt ny vit skjorta med slips.

Hur knyter man nu en slips? Jodå, det funkade, och man hade anledning att minnas dessa forna tider när man ALLTID gick omkring i slips, vad man än gjorde, utom möjligen på gymnastiklektionerna.

Men skor? Har jag några skor? Till slut fann jag ett par hyfsat mörka och hela i botten på en låda i en liten sidogarderob i hallen. Men ingen svart skokräm, det var så många år sedan jag använde sånt.

Så här exklusivt utstyrd måste jag ju ta en bild på mig som minne.

Då måste jag använda självutlösaren, hur gör man nu det, testa, klicka, prova, en kort stund letade jag också efter manualen till kameran, som jag förstås inte hittade, den har faktiskt fungerat bra i flera år nu. Flera år innebär i dessa tider att kameran är gammal, men den har inga dramatiska fel. Så kom jag på det i denna härva av märkliga moderna symboler som alla väl måste kunna i denna värld.

Ja, här är jag, provutklädd, har bestämt mig för att vara vid Sollentuna pendeltågstation klockan 13:50, hoppas jag klarar det, och hoppas jag kommer i håg mobilen...

Ett visst pirr förnimmer man ju...

 

Sture Lundén

28 december 2011 20:31

Du menar väl B?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...