Jag mår tyvärr fortfarande pyton, var på vårdcentralen i går, lite prover, men inget vettigt resultat, samma trötthet, samma smärtor, druckit kaffe, ätit praliner med mjölk.

Jag fick två fina paket, en chokladask från Wilhelm:

och en chokladask från Elli som hon gjort själv, helt sagolikt:

Pralinerna i små fack med etikettlappar: pistagepraliner, vit chokladtryffel, chokladkola, negerkyssar, vit chokladtryffel cointreau, mörk chokladtryffel punch o kaffe, mörk chokladtryffel Jamesons irish, vit choklad citronkola.

Så var det fint, men i morse tidigt ringde Perre, att han vågar den jäveln, som gjort mig så mycket ont. Jag såg det på telefonen, men förresten vem annars skulle ringa halv sju på morgonen?

En gåta, jag tittar ut genom fönstret, ingen snö, det är så bedrövligt trist, man förstår att man knappast får uppleva någon mer riktig jul, men gåtan - varför i helvete sitter det svenska flaggor på bussarna en vanlig vardag som idag??

Känner mig ledsen och övergiven. Vet inte om jag ska ta mig till en sjukhusakut i dag som doktorn sa, man hoppas ju på att förra helgens dramatiska nedkylnings efterverkningar ger med sig av sig själv, och förresten finns det väl knappast något dom kan göra, lätt feber, ont i huvud ej i halsen, ej i öronen, inte särskilt mycket snuva, men framförallt trött, trött, trött och ont nere i ryggen på sidorna när jag rör mig det minsta, när jag går alltså.

Lämnade blodprov i går till polycytemian, ovanligt många provdelar, flera spalter, ska på återbesök till den 5 januari.

Igår ett dysfasianfall, när jag vandrade runt i väntan på klockan tre e.m., när jag hade fått tid hos doktorn, kunde inte få fram ett ord, mm s kljjs jääpr gjää vvv hhö,  bara att hålla käften och vänta, det brukar ju gå över på en halvtimme, har jag äntligen lärt mig i livet, ännu hos doktorn satt det i, jag fick vänta långa stunder innan jag fick fram ens enklaste ord, blev ingen bra anamnes, men doktorn var OK, och undersökte så mycket han kunde, hann testa sänkan, blodtryck och något mer, antar jag får nöja mig med det och hålla mig inne i stillhet några dagar. Fast det är trist.

Ja, nu går vi mot sämre tider, men framåt augusti börjar åter den lyckliga tiden som nu är slut, man får försöka bita ihop och ta det som den årliga prövningen. Minns med fasa förra sommarens skräckvärme, som man inte kommer undan, hur man än gör.

Men var är Uffe i Västerås?

Varför försvinner folk?

Även fast dom inte är döda, vad jag vet.

En positiv känsla ger Anders Olsson, han kan åtminstone ringa ibland.

Så fick jag julkort från Västra Fallet, Löderup, Bitte och Kårsdraget, en samling till 80% okända tjejer i 20-årsåldern några killar i samma ålder, samt Gugge som väl måste var uppåt 80, att hon vill, egendomligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...