Jag förnimmer tveksamhet och oro.

Är det brist på information? Kanske.

Släckta fönster.

Letar osystematiskt, anar sammanhang, men kan inget bekräfta.

Inser att många helt har missförstått betydelsen av vissa ord.

Är det så orden ändrar sig, är det så språket förändras?

Har tvättat idag igen.

Den felmonterade torklokaliteten klarar inte jeansen på tre timmar.

Ordet Patetiskt till exempel.

Betyder högtravande, med patos, väldigt expansivt, gärna med yviga gester.

Men ordet har börjat betyda något helt annat, som jag för ögonblicket inte har någon synonym till. Kanske rörande, kanske något negativt, tycka synd om, i varje fall ett stänk av något negativt.

Nu Vart är vi på väg.

Min gamla seglarkompis Stig Walldin har födelsedag i dag lördag den 24 december! Jag har mejlat honom, men blev besviken när brevet kom i retur. Det visade sig att han inte stavade som jag trodde först.

Mina vebbor blir värre och värre. Förr kunde man skicka mejl genom att bara göra något klick, nu ska man välja sort, sms - mms - meil, jag kan visserligen skicka alla sorter, men det är sällan jag nyttjar det.

Drömde en mycket lång och levande dröm om att jag var ensam åskådare på en kårsdragskonsert. Ingen pratade med mig utom en ung pianist som skulle delta i ett nummer med Tommy Jacobsson och Åke Edenstrand. Jag stod ensam, lutad mot väggen framför orkestern. Tommy och Åke hade militäruniformer på sig, mycket tjusiga. Men deras framträdande blev aldrig av. Efter lång väntan där en stor del av orkestern stod i en halvcirkel runt och väntade, gick de ner till sin lilla sportbil och for iväg sittande tätt invid varandra. Någon nämnde att det kunde varit frågan om en gitarrsträng som gått av.

Konserten i övrigt långdragen och med mycket lite musik. En hornisttjej gjorde ett kraftfullt solonummer sittande på sidan i bakre raden.

Ingen balett förekom. Jag minns när dom började, det var på  hösten 1972, dom var med på en barnens dagspelning i Linköping, i varje fall reste vi med buss. Där fanns en enda "snygg tjej", så är det alltid med baletter, det är sällan någon verkligt pang-tilltalande. Jag pratade intensivt med henne. Hon var snart tjugo år och vi löste korsord hela hemresan. Hon blev sedan ett känd kvinna i staten, nu pensionerad sedan många år.

Glömmer aldrig Lasses förtrytsamma uttalande om att dom skulle komma att dansa sönder våra shownummer, det var nog många som höll med, Kårsdraget blev aldrig det samma sedan tjejerna kom med, det var en klar nedgång.

Den bästa studentorkesterbaletten var nog Fåntrattarnas i Uppsala en tid, dom hade lagt med mycket möda på att sålla och öva. Den orkestern hade lite förmer-än-andra ambitioner, och strävade mot att döpa sig till Svenska Showorkestern, jag tror aldrig det blev särskilt lyckat.

Den där göteborgsorkestern Tongångarne (obs e på slutet) hade också stora ambitioner, dom hade en nummerflicka som inte var av denna världen. Om man googlar på tongångarna, kommer man till gamla tantkörer, konstigt att dom inte är mer kända, vilket knappast Kårsdraget heller är numera.

Nu börjar jag! Snälla!s