Hurra!

Varför nu det?

Jo, jag har börjat!

Plockat mycket, disken klar, frasfranska ur frysen, liksom smöret ur kylskåpet,

När det mjuknat åkte franskan in i ugnen några sekunder, blev delad, tjockbredd med äkta smör, och fick sista skivorna prickig korv på.

Stor kopp kaffe ur Olas fina Napoléonmugg.

Korrigerat helikoptern, satt nya IKEA-batterier i sändaren, laddat ackarna, provkört på parkettgolvet i hallen. Tänk att det ska vara så märkvärdigt roligt att flyga omkring med en liten modellhelikopter inomhus i sin lägenhet! Men så är det. Surr, surr.

 
  Man ser obetydligt av rotorerna när det snurrar fort. Men dammet far iväg...

Du har förstås ofta undrat varför norska, eller danska protestantiska biskopar inte använder mitra, stola, alba, mässhake eller kräkla, som de svenska biskoparna gör? Förresten har väl i princip alla protestantiska präster den utstyrsel som Martin Luther en gång bestämde. Det folk mest kommer ihåg är väl avlatsbreven, dom hade verkligen svämmat över alla breddar i sin pinsamma överdrift. Ibland undrar jag om inte detta ännu pågår i realiteten, de som har inkomst och arbete kan köpa sig det mesta. Och kan kosta på sig att gnälla över alla som tvingas klaga över saker.

För mig är det viktigast att inte ha några fördomar eller förutfattade meningar. Ofta blandar folk ihop kärlek med fördomar. Jag tillåter mig att tycka illa om vad jag vill, det har ingenting med falska åsikter om sammanhangens egenskaper att göra. Men den som tror att kineser färgar av sig, har väl en del att lära. Man behöver inte tycka om kineser vilketdera.

Vem bryr sig…

Jag har dock ofta undrat, men mindes plötsligt att jag läste om det i historian i skolan. Det skedde alltså på Johan III:s tid mot slutet av femtonhundratalet, han jobbade  ju åtskilligt med att lägga sig i den kyrkliga liturgin till prästernas nästan ohämmade fasa. Jag menar – dom TRODDE ju på det där. Farsan Gustav Wasa brydde sig inte, han var naturligtvis mest intresserad av att få in kyrkornas alltför stora rikedomar. En praktisk karl.

Erik gjorde sedan slut på det mesta under sin överdådiga regeringsperiod, tills de grep honom och satte honom i fängelse, först under hyfsade omständigheter, senare allt grymmare. Värst var väl när de tog bort hans älskade unga, snygga, välformade Karin Månsdotter. Han var ju i sina bästa år, men tvingades lida ensam i sitt påtvingade celibat. I hans kista påträffades mycket stora mängder arsenik, som måste ha intagits genom munnen. Om det var i ärtsoppa eller annat, kan man ju undra över, men det leder till hemska magplågor i alla fall. Ohyggligt.

Johan klarade sig hyfsat trots alla jobbiga krig med danskar och ryssar m.fl., men sedan han var liten, grubblade han mycket över de kyrkliga ritualerna. Eftersom han var kung, kunde han bestämma vad han ville, ritade och kladdade i sina föreskrifter om hur prästerna skulle bete sig, bland annat hur biskoparna skulle vara utstyrda under själamässorna.

Jag har via datamaskinen beställt nya dammsugarpåsar. Det ingår ju i hela processen. Före december ska jag plocka fram alla små tomtarna och andra gulliga julsaker, vilket jag (snyft) inte gjorde förra året.

Klockan drar mot tretton och man anar redan den sköna skymningen. Bara nu snön kommer! Det finns ingen att be. Varken meteorologerna, Lisbeth Åkerman, Anna Hedenmo eller Jarl Alfredius. Huvudsaken är att kompisen slipper sitta och hålla för rutan, när den fruktansvärda Katarina Sandström hysteriskt stirrande ögon infekterar bilden. Säger han.

 //hupp.