Det tog mig en tid att inse hur jag skulle göra, men några raka informationer fanns inte tillgängliga, man fick chansa och gissa.

Varje gång jag loggar in för att skriva på min bloggsida får jag tydligt veta att "Sidan du försöker nå finns inte".

Nähe.

Småningom finner man den lilla länken "logga in", och så hade man lärt sig det en gång för alla, men lite irriterande kommer det alltid att vara, med sidor man försöker nå som inte finns.

I många dagar har jag slagits med DAW, ibland har det funkat, stor glädje, ibland har det varit totalstopp.

Jag har pluggat vidare. Oförtrutet, flitigt, silkesmaskande, jag ska bara lära mig det här.

Konstigt nog emellanåt lika knepigt som när jag lärde mig den saliga geometriska kristallografin. Vilka minnen, vilken glädje av det mer djupare slaget, jag minns det som i ett gyllne skimmer av ljus och en slags upplevelse av insikt och samförstånd med universums makter.

Men examensämnet drunknade i den moderna tidens framvältrande. Nya mekanismer, nya maskiner, nya vägar och en aldrig sinande ström av allt mer kvalificerad kunskap.

Men idag  började jag inse vad DAW höll på med. Kanske jag märkt det förut nånstans i det undermedvetna, men aldrig betraktat det som fundamentalt väsentligt. Och det gör jag förresten inte riktigt ännu, man kan inte dra några växlar på något man inte är helt bergsäker på.

Man troligen är detta sambandet: När jag sitter i DAW och skiftar till att skriva ut några sidor, möts jag vid återkomsten av den förfärliga informationsrutan att "no hardware found or already in use".

Det är reproducerbart, så jag börjar tro på det. Alltså bara att strunta i eller starta om. Det kan ju vara minnet i mitt system, men varför händer det då inte i andra, betydligt mer krävande mjukvara?

Detta var dagens text. Inga bilder, inga smileys, it's nothing to it.

Jupp.

Och DAW, vad betyder det? Jo, helt enkelt logiskt och självklart som... ja vad liknar det... Betyder gör det dock: Digital Audio Workstation. Den som inte kan det, får det svårt i livet...