Min fina, fina Bosch PSR 10,8 LI, som jag haft så mycken glädje och nytta av, Martin Timellmaskinen...

Ovisshet och tvivel. Tillvaron segar sig fram. Hinner jag?

Råkade logga in och kolla kommentarer, vilket jag aldrig gjort förut. Det visade sig finns åtskilliga. Gamla vänliga frågor som jag således inte besvarat. Det visade i varje fall en viktig sak. *Någon läser detta nonsens jag producerar.

I framtiden, i fortsättningen, lovar jag att besvara alla kommentarer om jag upptäcker dem, och om de är värda någon uppmärksamhet. Det tycks tyvärr också vara så att många passar på i anonymitetens tecken och skriver dumma, onödiga, understundom elaka kommentarer.

Vad gör man åt det?

Hur som helst kommer här dagens idiotiska moln av onödig oro och kanske lite sorg.   

Jag köpte för några år sedan en förträfflig borrmaskin-skruvdragare, som jag haft stor glädje av.

Det senaste halvåret har den emellertid legat still och oanvänd, men förra veckan behövde jag den till Studion, och tog fram den ur garderoben där den legat och vilat.

Jag tryckte in avtryckaren för att kolla status, den gick ett halvt varv och stannade.

Allting tydde på att batterierna måste laddas.

Det är moderna Li-batterier som enligt reklamen inte laddar ur sig själv.

I bruksanvisningen på tjugonio språk finner man att en grön lampa skall blinka under uppladdningen sedan man placerat den i laddarkassetten.

När maskinen är färdigladdad slutar lampan att blinka.

Så skedde, men den gick inte ändå. Totalt död, helt enkelt.

Vad gör man? Kollar hos www.bosch-pt.com och där hittar jag adresser till alla möjliga handläggare i närområdet. En av dem var Grönwalls, så jag jag grabbade tag i maskinen och promenerade i väg.

Men jag är förstås fylld av onda aningar. Jag vet hur dom är, denna järnhandlarpersonal. Dom kan svara på massor av frågor, man har inget begripligt svar på minst lika många andra.

Zigenarproblemet. Naturligtvis gäller inget generellt, men det kan göra det. Det kan också gå åt pipan. Under alla omständigheter anas en fläkt av osäkerhet och fördomar.

Nu skulle jag alltså enligt den positiva Boschreklamen, få maskinen inlämnad, kvitterad, skickad till Bosch i Örebro, och förhoppningsvis i sinom tid på mobilen få ett meddelande om vad det skulle kosta.

Mannen vid disken ett under av tveksamhet och misstro. Han fick ringa någon och fråga saker, det verkade som om Boschreklamens upplysningar var totalt obekant för denne man, som normalt förmodligen är satt att hantera justa svenska byggjobbare på arbetsplatserna och inga andra.

Men till slut tog han maskinen och lyckades efter en kvart få datamaskinen att kläcka ur sig ett papper som skulle föreställa inlämningskvitto. Samtidigt muttrade han något om att sånt här mycket väl kunde kosta mer än vad maskinen kostat i inköp.

Det är just detta som gör mig så ledsen. Tillvarons oberäkneliga kullerbyttor. Förmodligen kommer det att visa sig att de behövliga pengarna jag betalade för Timellen är bortkastade.

Var ska jag sätta gränsen tycker ni? Inköpspris under försakelser och vånda just nätt över tusen kronor för tre år sedan.

Vad tror vi att reparationen kommer att gå på? Hur mycket ska jag så att säga gå med på? Mina resurser är för närvarande minimala, för min del gäller tyvärr max två hundra kronor. Suck. Ja, sånt gör en ledsen.

Sedan hände en mängd liknande saker under apoteksbesöket på hemvägen, men det tar jag en annan gång.

Om någonsin. Men intressant var det. Och säkert värt att läsa för vem som helst.

Ja, tillvaron är fylld av små och stora skeenden som man aldrig glömmer, sånt som gör livet värt att leva, liksom det fantastiska som hände i hörnan av Karlbergsvägen-Torsgatan en eftermiddag året 2005, ja det glömmer jag då inte i första taget.

62000 anmälda till Wasaloppet i år! Det är lika många som ökningen av jordens befolkning på ett dygn.

När jag var med, gällde det oerhörda nya rekordet 1500 deltagare! Ett tusen femhundra!

Fast jag åkte inte skidor, jag spelade trumpetfanfarer tillsammans med Bosse Erlander för kårordföranden Nisse Hermansson, vilka snubbar! Bosses pappa var stadsminister i Sverige...

//Thom