I morse gick jag ut till Karolinska för ingenting. Det var svalt och skönt.

Runt o tittade i kafeteriorna, inget riktigt bröd, bara cancerframkallande mörkt bondbröd av olika slag. Köpte ändå en köttbulls- och rödbetsalladsmörgås. Fick skrapa bort illasmakande sallad, paprika och annat märkligt grönt. Mer än tre fjärdedelar var oätligt.

Gick över till radiumhemmet och slank in på provtagningscentralen. Fick en svensk flicka, som inledningsvis verkade rutinerad, och gärna skulle sticka i vena basilika. Hon gjorde ett försök, men missade. Det gjorde ont, och jag blev väldigt ledsen, men nu hade jag börjat, så jag beslöt stanna kvar. Hon visade sig rätt dum helt enkelt, en rodnad på kinden, mumlade retoriska frågor. Fick till slut ihop de tre rören, så nu kan jag gå på läkarbesök på onsdag som planerat. Ny doktor. Långt borta i andra ändan av den dolda kedjan.

Jag har lärt mig meningen med livet, skönjer slutet. Det finns ingen mening, helt enkelt. Ingenting sker av en slump, ingenting sker med någon plan eller avsikt. Det finns en skönhet, utan tvekan, men ingen ondska eller kärlek.

Ingen kan skapa något, inte heller förstöra något, det är bara en illusion.

Man kan uppleva smärta och man kan uppleva glädje, man kan uppleva sorg, och sorgen uppkommer ur kopplade sammanhang.

Idag har jag redan hunnit bli mycket ledsen flera gånger. Det man förstår är det omöjliga, alltså kan man inte heller förstå det uppenbara.

Men insikten vågar jag inte förmedla, eftersom det är få förunnat att verkligen inse dessa sammanhang, och om man tvingar sig på, kan det orsaka fatala brännskador.

På väg mot utgången en omväg, men jag valde att inte följa den ovanligt lockande dragningen. Var det en vilja? Var det en slump?

Nu börjar huvudvärken förnimmas. Den är obeveklig sådana här varma dagar, något nytt regn lär inte komma förrän i övermorgon. Det är flera dagar att gömma sig i detta helvete. Snart måste jag medicinera, det går helt enkelt inte att låta bli.

I mellantiden vänta på post från den goda fén. Goda féer finns, men man kan inte styra relationen till dem, inte heller hysa hopp eller längtan efter djupare relationer. Bäst är väl att hålla sig på ytan och spana, stilla och tyst i stoisk orörlighet.

Livet är helt enkelt superunderbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...