Svårt sätta någon rubrik på det här, kanske jag helt enkelt är inne på fel spår, det känns sorgligt.

Vaknar med smärtor, vad ska jag göra, jag har ont?

Börjar dagen med en Ibumetin och två Alvedon, så kan man inte göra, det sätter sig genast som värk i magen också, tar en kopp kaffe med mycket mjölk och en Wasa med ost, jag får tvinga mej, tugga många gånger.

Det tar många timmar att vakna, matt, trött, nästan sömnig.

Kan inte längre bjuda någon, som jag gjorde förr i tiden, och så gärna vill.

Ont i kroppen, ett nytt ord, strålar uppåt halsen och käkarna, till detta den nästan varje dag ödeläggande huvudvärken. Jag vill inte.

Promenerade runt Kanalen i går, 7996 steg enligt Silva, nu är det grönt, minsann.

Började klockan kvart i tio, var hemma igen kvart över ett. Stapplar, vinglar fram, förlåt, men det är inte roligt alls.

          
Bilderna från vänster: Ekelundsbron över kanalen åt öster, Blommande och doftande Hägg, Referensstolpe, kaffe och wienerbröd 25 kronor på kafé Västan vid Sankt Göransgatan, Båtarna i sjön från Sankt Eriksbron åt väster.
 

Märklig utveckling. Brev, telefon, telegram, fax, mobiltelefon, SMS, blogg, meil, skype, Twitter, shockwave, Instagram, alla med olika konfigurationer. Massor av moderna människor kommunicerar ensidigt utan att få svar.

Vad kommer härnäst? Detta är ju utveckling, så nya saker med sina kommersiella intressen kommer säkert att dyka upp, eller så brakar hela dataspelet Internet sönder en vacker dag.

Det påminner mig om uppdykande nya leverantörer av energi och värmesystem. Hur kan det löna sig att sälja billigare, jag förstår det inte.

Jag får ständiga meddelanden om att än det ena än det andra programmet inte fungerar och måste uppgraderas, jag vill inte, har ont.

Jag är så lycklig att jag har gasspis, men straffet är en fruktansvärd kostnad, jag inte kan kontrollera, de feta fakturorna är inte beroende av konsumtionen, detta rimmar ju inte med någonting sansat i ett modernt, demokratiskt samhälle. Tänk om alla människor varje månad fick en likalydande faktura på tusen kronor för tele, alla fick samma faktura för energi, alla fick samma räkning för bostad? Eller kanske så, att alla får en enda stor opåverkbar räkning för Livet. Liv ett år kronor 145.000, betalas senast 12 januari, vid utebliven betalning indrivning via kronofogde, med åtföljande extra kostnader.

Någon tvekar om SMS, visserligen borde det väl automatiskt framgå vem som skickar och vem som är mottagare, men man kan ju bara skicka korta meningar på några få ord, vilket gör kontakten så enfaldigt kryptiskt och torftig.

Jag har hört att det är vårfest på AF i eftermiddag. Samtidigt är det semifinal mot Finland i ishockey-VM, gå till AF orkar jag inte, blir väl ta hissen upp till kompisen och glo på ishockey.

Men där någonstans ligger det vackra minnet av mina arton AF-barnaår. I arton år av mitt liv har jag haft ett eller flera barn som har gått på AF, Adolf Fredriks musikklasser eller gymnasium. Jag gick på nästan alla  konserter, avslutningar och fester. Jag minns det som ett vackert skimmer, någon enstaka gång hade jag någon släkting med, min syster var med många gånger i olika kyrkor, det tackar jag henne mycket för.

Jag är orolig och sorgsen, ska det sluta så här?