Jag tog mig ner till Kungsträdgården efter tvätten och såg faktiskt VM-laget i ishockey 2013 med egna ögon.

Det var förstås en jäkla massa folk, stark popmusik, skrikande kvinnlig hallåa och jubel.

Men jag såg dem!

I sina gula trekronortröjor och gyllene hjälmar. Många människor hade svenska flaggor och någon sorts stiliserad ishockeyhjälm.

Försäljning av korv och dricka, själv hade jag med en liten flaska Sodavatten, som jag tog någon klunk ur. Hittade en ledig plats åt helt fel håll, märkt Hjördis Pettersson, och betraktade surret en stund.

Insåg snart att mer än så här blir det knappast, så jag drog mig uppåt mot tunnelbanenedgången vid T-Centralen.

Passerade Västra Trädgårdsgatan och tog en bild av Odd Fellowordens maskaroner ovanför de spröjsade fönstren.

Jag slank in ett varv på Jacobs kyrkogård, som var öppen med många besökare, vilka åt lunch  på gravstenarna i medhavda boxar, och åtminstone kunde höra oljudet från det som pågick på Kungsträdgårdens scen. 

Mot Gallerian tog jag en bild av de vackra blommande träden, och konstaterade att sommaren i stort sett har kommit nu.

Nu börjar en ny tid.

Jag köpte en burk ravioli i en ICA-butik, värmde och åt den när jag kommit hem med riven Västerbotten och Parmesan.

Sen slumrade jag en stund, skrev till Max Herulf och upplevde vemod över de två VM-veckornas snabba flykt.

Fantastiskt!

I går tog Sverige GULD i VM i Ishockey för första gången på hemmaplan.

Jag har stoppat in MYCKET tvätt i två maskiner, och för första gången sett Morgon-TV, vilket sannerligen var en hemsk besvikelse. Utlänningar kommenterar händelseutvecklingar, kanske det är dags att åtgärda situationer, om det inte redan har varit dags under obehagligt lång tid. Framåt förmiddagen lär det då bli gäster i morgonstudion med några från det svenska hockeylandslaget, men jag är väl inte helt säker  på vad de ska göra. Guldet är ju vunnet, alla har jublat, och sedan är det ju liksom klart med det, eller hur? Det är så underbart, det är stort, sedan visar man alla målen och sedan…? Vid lunchtid blir det firande i Kungsträdgården, något jag varit med om för länge sedan, det var onekligen ett visst angenämt jubel.

 
En morronkopp kaffe med mycket socker o mjök, samt en ostmacka av Wasa Sportbröd med mycket smör och några skivor ost utan definierbar smak, som dock har den stora fördelen att passa precis att doppa i den kannelerade koppen.

Ett år till nästa VM, det blir nog väldigt svårt att leva upp till världsmästarrollen.

Sedan lär det ha varit schlagerfestival, men den har ju gått spårlöst förbi, det lilla som fladdrade förbi är helt löjeväckande trams av sämsta sort. Det är för mig en gåta hur det kan ha så stort innehåll.

Varje melodi, hur fin och engagerande den än är, stannar i världen endast om den framförs på ett övertygande sätt, mångfaldigas och sprids genom att tillräckligt många köper den.

Själv har jag  komponerat åtskilliga fina sånger, som förvisso finns registrerade hos STIM, men ingen som har spridits i större upplagor. De gånger jag skrivit originalmusik har det dock fungerat utmärkt, och någon enstaka gång har jag också lyckats bli tilldelad ett litet blygsamt arvode.

Tänk om jag kunde skriva lika lyriskt, pastoralt och vackert som Pippi, som kom med en ganska lång harang häromdagen i Facebook. Nu hoppas jag att hon kan leverera en minnesbild från den tiden hon kom in i våra liv, det är något från det förgångna, men ändå värt att minnas.

Facebook har helt slurpat ur (eget nyuppfunnet ord) vad beträffar koordinationen inlägg – medföljande bilder. Det verkar vara rena turen om en viss önskad bild hänger ihop med standardinläggen. Om man däremot konstruerar texten i en någorlunda hyfsad ordbehandlare utan avstavnings- eller andra regler, har man en viss kontroll, vilket jag hoppas att jag har just nu till exempel.

Tvätten kom som sagt var  igång, och nu anser jag mig måste hålla mig vaken, tills det är dags att gå ner och hänga upp den i det delvis felkonstruerade torkrummet.

Gasmannen var här i fredags, men kunde inte åtgärda den lilla lågan på gasspisen, som är den jag nästan uteslutande använder eftersom den helt räcker till alla normaldimensionerade kastruller jag använder. Således lär gasmannen återkomma med den reservdel han var tvungen att leverera.

Vidare måste jag skaffa ny husläkare, eftersom den gamla är familjeledig. Hon var för övrigt en som jag inte valt själv, och var fullständigt omöjlig, vilket ur min synpunkt innebär en otrevlig, motbjudande person jag inte vidare vill ha något att göra med.

Nu är jag fruktansvärt trött/sömnig, och går ner i tvättstugan för att hänga tvätten. Sedan ska jag försöka sova och drömma om att få bli bilskjutsad med någon som har tillgång till bil på någon trevlig kulturell utflykt i Stockholmsområdet. Tänk om man någon dag kunde hamna ända borta i Hedemora, och äta prinsessbakelse i ortens fik!

Tvätten är upphängd på tork i det rymliga, men delvis felkonstruerade torkrummet, så nu har jag tre och en halv timme på mig innan tvätten måste tas ner och fördelas i sina skåp, lådor och alldeles för få garderobsplatser.

Ola lyckönskas i sin idag påbörjade ingenjörsutbildning, och AK gratuleras till återfunna valpar.

Sverige vann VM i ishockey 2013.

Finalmatch mot Schweiz, som under VM-turneringen vunnit SAMTLIGA tidigare matcher, slutade 5 – 1.

Sverige förlorade den första matchen 3 - 4 mot Schweiz fredagen den 3 maj, och man tänkte väl, att nu är det kört för den här gången.

En suddig, men lycklig bild med gyllene ishockeyhjälmar.

Där fanns stadsministern i publiken, klart obehagligt. Också kronprinsessans make Daniel, lite trevligare, eftersom han är klyftigare, och en dag kanske får något litet att säga till om. Även en annan partiledare skymtade...

Den oväntade lyckoglädjen varar dock inte länge. Nu kommer nästa tid.

Tvättstugan i morgon bitti klockan sju.

Lyssnar på Wagner,

och gläder mig åt att så mycket för min del ännu är ohört. Wagner har nog skrivit det vackraste i musikväg som gjorts. Sibelius, Liszt, Mozart och Beethoven kommer i samma division, och att antal fler finns, men Wagner är klart överlägsen.

Parsifal hade jag nätt och jämnt hört talas om. Har nu blivit enormt intresserad av något, som alla tycks väl känna till i bestämd form sådär i förbigående bara.

 Nämligen Graalsklockorna i treaktsoperan Parsifal.
 

De ska förekomma i första och sista akten, och Wagner hade stora funderingar på hur han tänkte sig effektuera denna märkliga instrumentering.

 
Tangentbordet för de fyra graalklockorna i Parsifal.

Endast fyra toner c G A E (ja - c i lilla och de övriga tre i stora oktaven), men de skulle inte skulle vara kyrkklockor, likt dem vi hade i Berwaldhallen, när vi framförde Hårgalåten. Nej, snarare något som skulle föra tanken till kristaller nere i stora oktaven, hur skapar man sånt?

En lösning var dessa någorlunda hanterliga.

Dessa jättelika metalltuber förekom i många år sedan premiären 1882, men metallen smältes ned då Hitler inte var helt lika såld på denna wagneropera, som han var på Ringen.

Man laborerade med vanligt piano bakom scenen, och försökte, förutom oktavering neråt, med lite extra toner för att imitera effekten av kristallklockors tänkta övertoner:

Tar en kopp kaffe för att varva ner. Till det Brago med tjockt med smör, jordgubbsmarmelad och strösocker.

Jag slutar nu och tänker på tvättstugan om några timmar. Ola börjar ny utbildnig, övriga marscherar på, och jag för min del är orolig. Har dock tvätt- och sköljmedel hemma.

VM är över, VM är vunnet. Grabbarna var mycket duktiga och glädjen var enorm.

Den som har tid och orkar kan ta sig ner till Kungsträdgården och fira i morgon (idag) klockan tolv.