Vakna tidigt

duscha.

oroligt, jobbigt.

till rsg, vi tog med oss matsäck, skruvmakaroner med skinka, ärtor o curry

buss till Karro.

In till receptioen.

Otrevlig tjej

- Har du tänkt på att fråga sjukhusdirektionen om dom har nåt jobb i tvättsorteringen åt dej, så att du slipper ha med folk att göra?

På väg till avdelningen passerade vi en liten trädgård på höger sida i glaskorridoren, och Wilhelm levererade en kommentar om att det var en gullig trädgård.

Väldigt lång väntan på hissen, redan tio minuter försent, liten tjej i rullstol  höll på att gå av fel, men Wilhelm hjälpte henne. Påminner om den gamla sjukhuschefen som på 1930-talet frågade en liten flicka hur det var fatt.

- Ser du inte att jag har tappat ett ben, så är du en ovanligt dum gubbe.

Kort väntan på att bli uppropad, jag in med läkaren.

- Har du gjort det förut?

- ha-ha, många gånger.

- Påminner mig om när jag låg på ett militärsjukhus och de värnpliktiga sjukvårdarna skulle lära sig ge sprutor. Man styrde stegen direkt mot min säng av alla sex i salen.

Det var mej sköterskan skulle demonstrera på.

Skratt.

Lokalbedövning, skarpt stick, det gör ont.

Sedan borra med stor nål, verkligt ont, man vrider sig, skarpa ischiassmärtor ner i benet.

Samtidigt gjorde sköterskan ett referensstick i högra pekfingret, fan, jag hatar dessa stick, jag har utvecklat en patologisk stickfobi, utan tvekan.

- Nu är nålen på väg upp sa sköterskan.

Tjockt med förband, förra gången blödde det i tre dygn, fick med lite extra grovt plåster och förband.

Efter tio minuter åter i väntrummet. Vi gick ner till stora hallen.

Köpte O´boy och jag en sockermunk.

Satt på muren utanför och åt, rätt skönt väder, inte så varmt ännu.

Embarkerade buss trean och for till Sankt Eriksplan.

Sedan tunnelbana till Sergel, ner efter mjölk i Hemköp, gick fram över plattan till spårvagnen, den var överfull, så vi började gå.

Funderade på båt vid Nybroplan.

Började gå i den skuggiga lindallén på Strandvägen, satt på en bänk och åt makaroner  och tittade på Svens båt på andra sidan, Blomås,som vi en gång varit och tittat på i Hammarbyhamnen för elva år sedan, när den just kommit från Norge . 

Kom till Djurgårdsbron i vackra Stockholm.

  Nu Nu började det bli alltför varmt, och värre skulle det bli. Passerade den ena glasskiosken efter den andra.

Enorma köer till Wasa.

Jag uppäckte att jag glömt klistra på årsmärket. Tavla.

Wilhelm tyckte att vi skulle försöka ändå, går det så går det, annars får vi ta det en annan dag.

Ja tjejen i kassan log vänligt och önskade oss välkomna in.

Inne i museet klart luftkonditionerat, bra att komma ihåg.

Enormt mycket folk, vi for med hissarna och besåg det viktigaste, seglen, manövrarna, stormärsen, roderfunktionen, bärgandet av Wasa, de ur skelletten rekonstruerade människorna. Coolt, tyckte Wilhelm.

Såg en jätteintressant film om hela projektet.

Såg massor av japaner, engelsmän, italienare, holländare, norrmän och svenska turister förstås.

Gick förbi suvenirshopen.

Gick på toiletten.

Så ut i värmen, nu var det definitit för varmt. Skjortan kletade fast vid kroppen, obehagligt. Man blir matt och trött som en sengångare.

Köpte wåfflor med romrussin och jordgubb, blåbärs fanns inte.

Fullsatt spårvagn.

Vi lät den åka förbi, satt oss på ledig bänk och väntade en kort stund.

Nästa spårvagn ett extratåg, nästan tom.

Strandvägen mot Norrmalmstorg.

Passerade också gamla Styrmansgatan som fram till 1920-talet var en gigantisk trappa, där har man bott sedan 1940, tänka sig:

Gick till Sergel T-Centralen och for hem efter en högst trevlig dag.

Hem och klistrade på årsmärket på medlemskortet:

Stegräknaren visade 7317 steg efter dagens promenad:

ont i ryggen, ömt, kan varken sitta eller ligga, usch.

Var nere på ICA Sankt Eriks, snappshottade en fancy MC och något vackert om glada pappor...

En ljuv varelse stod leende utanför och väntade.

Köpte mjölk, fil och grädde tror jag. Liten Indian i ettan.

Besked om blinkinstall i slutet på månaden, bara måste acceptera.

I dag hemska provet, om allt funkar går Wilhelm med som sällskap.

Sen kanske vi går och tittar på Wasa.

Läser Chuck Jaeger igen, det var nog tjugo år sedan sist, vad hade han här att göra? Mördare.

Rabalder i Almedalen, Rheinfeldt + möljöare, knäppt. Centern ur Alliansen, men halvdebila pratmakaren blir man väl inte av med.

Mycket SD i Facebook, stadigt uppåtgående så klart.

Bara att välja här.

Sedan blir det spelningarna också.

Det visar sig nog att tisdagens förmiddag i duggregnet på Norra kyrkogården måste vara sommarens vackraste stund. Rätt still och femton grader varmt. Fåglar, maskinsurr, doft av nyslaget gräs bestående av gräs och inte tistlar och brännässlor.

Har jag verkligen inget mer att skriva om?

Nä.

- I helsicke  heller, vaddå bön?

- Jo, provbe bara så ska du få se..

- Jag har inte bett om något, och tänker inte göra det heller.

- Va inte taskig nu, ett litet råd kan du väl palla med, åtminstone?

- Ja, Ok då.

- Kolla på bilden...

- Jaha? Och?

- Ser du inte, din dumma jävel?

- Jovisst ja, de OK.

Efter det är både gud och jag överens om att rhohohododendron bör utrotas på alla förekomster norr om Kastrup.

4173 nya step på stegräknaren för att gå ut till graven i duggregnet igen i morse. Men det var riktigt skönt.

Tusen surrande gravvårdare med sina gravvårdande maskiner och tusen oskyldiga fåglar.

Tur att man har en liten envis gud inom sig.

Har installerat ljudkortet TRE gånger:

NERLADDNINGAR - Terratec- senaste drivrutinen - klick - OK- OK- OK

next - next -install - ny maskinvar har hittats, i helsicke, inte ett knyst - börja om igen.

Andra gången fanns ljudkortet för inspelning, men för uppspelning fanns intet.

Tredje gången hördes ett litet klick. Kompositörens idealsituation.

Snyt, snyt.

Först efter tredje gången kom det något ljud.

Systemet haltar.

Vädret är dock idealiskt, så länge det nu varar: femton grader varmt och mulet.   

Ännu ingen aktivitet från gatujobbarna.

Mobilen borta, jag är så ledsen för det, trodde aldrig den skulle betyda så mycket, det fåtal kontakter jag har verkar ha upphört via övriga kanaler.

Var är folk?

Har dom rest bort utan att jag fått veta det?

Oroar mig löjligt för i övermorgon.

Snyt, snyt, snyt, samma som alla morgnar.

Har börjat stora disken som åsidosatts i flera dar.

Var är ni?

Wilhelm inte tid den här veckan.

Rolle påstod sig skulle elda ångbåt i helgen, kul för honom.

For ner till Karolinska och fick faktiskt prata med trevlig personal.

Förra ryggmärgsprovet var så länge sedan som 24 januari 2005.

Insåg att mobilen måste vara norpad av fåglar, gick ner till kyrkogårdsadministrationen och meddelade numret. För övrigt låter det som om signalen går fram, undras hur många okända meddeladen som kommit in dessa dagar? Hur länge räcker ackarna? Fan, det ÄR en gåta.

I går ringde Perre, det enda inkommande. Tyvärr irriterande och tröttsamt.

Eposten verkar utslagen, SURFTOWN meddelar om översvämningar i Danmark, kanske däri ligger något fel i systemt.

Men för några dagar sedan helt oväntat ett licensköp av  SCALAMUSICA, tackar för det.

Vad gör man med en försvunnen mobil? Ska man på något sätt anmäla saken? Kanske göra en polisanmälan för formens skull? Ingen aning.

JAG MÅSTE KUNNA TA MIG VIDARE, JAG FÅR INTE GE UPP!

Ännu inte ett knäpp från byggjobbarna, dom är väl på annan ort idag.

Har varit nere på ICA Sankt Eriks och köpt en croissant och mjölk.

Tvättstugan sedan sju i morse. På Bildskärmen den gamla bilden från Älgerören från den sjunde juli 1976.

  Den har så mycket. Dels att man faktiskt var där och dels själva omgivningen norr om Sandhamn och med Björkskärs skärgård  bortom sjöhorisonten. Och sist men inte minst, den häpnadsväckande tydliga diabasgången nere till vänster i bilden, som ett skolexempel.

Det mest märkliga med Älgerören är dock upplevelsen av att ha varit där TVÅ gånger. Hoppas jag får tag i Mari och att hon har hittat loggböckerna, så att man kan titta efter. Men det är väl inte mycket att hoppas på.

Suck.

Nu kommer migränflimmer igen, är det trötthet? Är det allmän stress och utanförskap?

Sovit illa i natt, drömt om den försvunna mobilen.

Nu är det regn. Inte mycket, men fullt nog för att dränka sönder en mobiltelefon.

Och i övermorgon ryggmärgsprov.

Väl för fjärde gången, alltid lika jobbigt. Jag gör det uteslutande för min husläkares skull.

Om man kunde få någon vänlig själ att göra sällskap. Hade vidtalat Elli, men hon jobbar nu med sitt sommarjobb. Två terminer klara på KTH och sista tentan i biokemi högsta betyg dessutom. A i en sexgradig skala, tre poäng från full pott. Jag får väl ta mej till det såsom varande fadern.

Var ute hos Kajsa i fredags, också en trevlig upplevelse, men i botten förfärligt med en nästan trettiogradig värme. Nu är det bättre, knappt tjugo, det står man ut med och framför allt får man slippa den läskiga solen. Jag fick goda mackor med gurka och lejpa och kaffe. Var med henne i den gigantiska tvättstugan och passerade fula måsungar som hoppade omkring och pep med föräldrarna gallskrikande i höjden. Duktig idiot, vi vill er inget ont, det märker ni väl?

Konsum i Kärrtorp hade luftkonditionering, men ICA hade bättre. Vi var där, i Konsum, för att köpa sockermunkar till kaffet. På hemvägen var jag inne på ICA o köpte mjölk och filmjölk, så jag vet.

Konstigt nog har inte gatujobbarna synts till ännu, jag trodde dom började sju eller så. Gatan uppriven och stilla, dom slutade före två i fredags. Har lagt ner några slags plaströr. Dom är otroligt duktiga och har en högst imponerande know-howrutin med sina effektiva maskiner.

Kårsdragarna har återkommit från turnén. Konstig utveckling det där. Allmänt glam troligen, men säkert fasansfullt trångt i en stor buss. Det märks att medelåldern sjunker. Inte särskilt seriöst verkar det. Från och med tionde året bodde vi alltid på hotell. Det var anständigt och trevligt på alla vis. Glömmer aldrig frukostbuffeerna med kaffe, mjölk, rostat bröd och marmelad.

Jag har kommit en bra bit med LÅTEN.

Men som vanligt finns det ingen ljudenhet i systemet när man startar datorn på morgonen. Det blir till att ominstallera ljudkortet. Helknäppt.

Jag hyser dock förtröstan om att det kommer att ordna sig. När jag blir rik blir det nya resurser, med modern mjuk- och hårdvara. En datamaskin utan ljud är en dålig arbetsplats för en kompositör.

Dags att titta till tvätten nu.

Jag gick till graven för att kratsa rent.

Fantastisk mängd mossa och skräp i de infrästa bokstäverna och siffrorna.

Lade mig ner på marken och satte igång. Det var rätt hårt arbete, men efterhand fick jag fram tecknen något sånär. Mossan har verkligen bitit sig fast.

Hej, alla barnbarn, här finns mycket att göra om andan skulle falla på!

När man ligger där och kratsar med en smal mejsel, är det många tankar som passerar.

Till slut orkade jag inte längre,  blev alldeles stel och öm i händerna.

Men texten syns nu som avsett var.

Läs om Gustaf Berghs webb här!

Så resa sig.

Det gick nästan inte alls!

Jag orkar inte resa mig själv, det är fruktansvärt, musklerna bär inte. Till slut lyckades det , så pinsamt, så löjligt.

Jag tog några bilder och gick sedan därifrån.

Nästan framme vid Karolinska finner jag att mobiltelefonen inte ligger i högra skjortbröstfickan som den alltid brukar göra.

Jaha, den har väl fallit ur vid graven.

Vandrade tilbaka, puh, tröttare den här gången.

Men ingen  mobiltelefon vid graven.

Hur är det möjligt? Den KAN bara glida ur om jag böjer mig djupt eller lägger mig, i och för sig har det aldrig hänt förut, så jag utgår från att den är kvar hemma.

Promenerade åter till Karolinska. Köpte ett wienerbröd och tre dl mjölk i pressbyrån.

Satte mig i sjukhusentrén och åt. Stegräknaren ändrat sig 3520 steg, jag hade gått ungefär 3,5 kilometar alltså.

Mitt emot stod en vacker, ung kvinna med en alldeles ny bäbis i famnen. Hon såg ut som alla nyblivna mödrar, petade på den lilla sovande varelsen och såg milt lycklig ut.

Hon väntade uppenbarligen på sin karl, som kom i bil efter en stund.

Jag tog bussen, köpte mjölk och ett paket kokt smörgåsskinka i ICA Sankt Eriksplan.

Gick hem och letade efter mobilen.

Jag fann den inte.

Shit.

Va fan gör man?

Konstigt nog blev jag väldigt sorgsen över denna oväntade information. Jag har haft mobilen i över ett halvår, men nu är den borta.

Ringde några samtal, men inget svar.

En gåta. Vad har hänt?

  Så här ser gravstenen ut. Innan jag börja kratsandet var hela stenen täckt av mossa precis som det ser ut längst ner till vänster i bilden.

Pappa ligger på Haga norra kyrkogård i grav nummer 1335 Kvarter 19 A5, ifall någon vill dit och kratsa mer.

Usch vad jag är ledsen.