Varm korv är i viss mån något helt svenskt. Hot dog är något annat, alla utländska varianter har sina egenskaper.

Jag råkade se en person i en usel svensk deckare som åt varm korv. Det verkade vara den riktiga sorten och jag blev sugen.

Under några dagar funderade jag på att köpa korvbröd och korv, gick och tittade i närbutikerna. Till slut såg jag ett paket med korvbröd. Det var tidigt på morgonen och jag frågade den närbefintliga personalen om brödet var färskt. Nej, det var det inte, han höll på att plocka ut gammalt ur hyllorna och ersätta med nyare. Aha, tänkte jag, vilket klipp, letade så i korvavdelningen. Efter en stund fann jag. Men det första som drabbade mig var varmkorv gjord på kalkonkött. Ursäkta mej, men det vill jag inte ha, sedan kan kalkonfantasterna säga vad dom vill. Jag vill alltså ha något som liknar det jag är van vid. Aha, en gubbjävel som inte kan förnya sig. Exakt.

Jag skulle tro att den svenska matlagningskonsten stod som högst under artonhundratalet. Sedan fortsatte traditionen inpå halva nittonhundratalet, men nu under senare år är det den totala upplösningen som gäller.

Jag har en moster som fungerade som kocka på finare middagar på 1930-talet, hennes matlagningskonst var helt suverän, till stor del autodidakt, men uppenbarligen med ett mycket väl fungerande smaksinne. Under en termin hade jag förmånen att bo i den familjen, och det var alltid en upplevelse att känna dofterna från grytorna på köksspisen.

Den svenska matlagningskonsten bygger på den franska, alltså utländskt. Men det är en jävla skillnad på att helt promiskuöst mixa ihop varor från jordens alla hörn och tycka det är så bra. Jag tror dock att en kärna av fransk-svensk-tysk kulinaritet alltid kommer att bestå.

Folk tror sig kunna laga mat, köper burkar från asien och äter med pinnar.

Det franska inflytandet började mycket tidigt. Redan år 1542, efter några väl genomförda traktater med fransmännen, anställde Gustaf Wasa en fransk köksmästare, Hans Frantzos, som fick en dubbelt så hög lön som Gustafs egna fogdar ute i landet. Det var alltså snart femhundra år sedan, och jag älskar att fundera på vad som tilldragit sig i de kungliga slottens kök genom dessa år. Visst var det hårda jobb för alla pigor, köksor, kokerskor, kockar, svenner och lakejer. Förmodligen kände de dock alla att de var på en aningen högre nivå än folket i övrigt. De fick förmodligen något bättre spis dessutom, för här kunde man inte fuska, det som hamnade på de kungliga borden skulle smaka läckert, särskilt vid de många festerna och banketterna.

Den svenska husmanskosten har utvecklats i symbios med de kungliga kökens arbetsförhållanden och den till buds stående regionala råvarutillgången. Det är inte underligt att svensk husmanskost intar centrala positioner i de allra läckraste smörgås- eller julborden på landets förnämsta restauranger.

Nu köpte jag således varmkorv till dessa korvbröd. Men den där riktiga, smala, långa varmkorven fanns inte, jag fick nöja mig med något som kallades wienerkorv. De är lite tjockare och ganska korta, och smakar inte märkvärdigt alls. Troligen kan man helt glömma wienerprefixet och drömma om något bättre som kanske finns i de bästa saluhallarna.

Jag värmde korven i vatten med salt, kryddpeppar och lagerblad som jag brukar, plockade fram Slottssenap original (den enda som duger) och tomatketchup.

Det blev – sådär.

Bröden visade sig en aning för stora, så man får bita sig fram till korven, och nära en tredjedel av brödet blir över. Bröden var dessutom inte alls särskilt färska, jag är övertygad om att man bakar det med diverse tillsatser som ska öka hållbarheten.

Så är det kvantitetsproblemet.

Korvpaketet innehöll över tio korvar och brödpaketet lika många. Det är för mycket.

Jag har nu förtärt tre omgångar varm korv med bröd, senap och ketchup, och är redan trött på det. Vad ska jag göra med resten? Lägga i frysfacket? Om det överhuvudtaget får plats, lär det bli liggande ett halvår tills det slutligen måste slängas. Djupfrysning är en synnerligen överskattad förvaringsmetod. Det är sant att ”djupfrysta” varor håller sig ett tag, men så mycket annat förändras till det sämre.

Allt som innehåller vatten (det mesta) blir ju fryst, iskristallerna utvidgar sig obevekligen och när det tinas upp rinner vattnet ut, vare sig det handlar om frukt, korv, bröd, kött eller kräftor.

Ur bakteriesynpunkt är dessutom frysfackens temperatur ofta något för hög, och här får man dessutom gå en balansgång mellan vad som är rimligt ur energiförbrukningsynpunkt.

Det är inte rimligt.

Jag sparar lite vitt formbröd i frysen, det blir inte perfekt, men när man rostar det är det hyfsat acceptabelt.

Problemet kvarstår. Nämligen det där med att köpa livsmedel för ett enpersonershushåll.

Det går inte.

Bäst är väl att köpa någon enstaka biff hos en slaktare nere i saluhallarna, dyrt, men perfekt ur smaksynpunkt. En färskt tillskuren kalvschnitzel i fyra millimeters tjocklek, kan räcka för två portioners wienerschnitzel eller piccata milanese.

Avslutningsvis kommer jag att tänka på den där flickan i Adolf Fredriks musikklasser som vid en elevkonsert (med 99,7% stolta föräldrar o syskon i publiken) framförde Owe Törnkvists "Varm korv boogie". Det var en hejdundrande version, till ett mera mediokert bakgrundskomp. Men sångglädjen var det då inget fel på, "Han hade låda på magen...".

Utanför Vasa realskola stod alltid vid lunch- och eftermiddagstiden en glad liten svartmuskig korvgubbe, och vi elever kunde stå länge, länge och insupa den goda doften som sipprade från korvlådan på magen.

Någon ytterligt sällsynt gång hände det väl att någon hade råd att köpa en varmkorv, i papper 40 öre, med bröd 50 öre. Alltid en upplevelse att i detalj studera hur han lyfte på locket, fiskade upp en korv med korvtagaren, och placerade i papperet eller brödet. Så var det då frågan senap och ketchup? 

Det spelar ingen roll hur man än nalkas korvköpet.

Även om man från början tydligt och klart säger "En korv med bröd och senap och ketchup". Efter korvens framplockande är det glömt och frågan kommer obevekligen: "Senap och ketchup?"

Det blev naturligtvis förbjudet så småningom, korvgubbarna är sedan länge försvunna, och skolorna har sannolikt förbjudit försäljning på det sättet i närheten av skolentrén.

 

konstit

20 november 2012 17:45

Med överbliven s.k Wienerkorv kan man göra något så osvenskt som "Svensk Pölseret", passar utmärkt med knäckebröd en disig höstkväll.

Själv har jag då aldrig haft vitlök i min, men det kan man ju själv bestämma.

http://www.maduniverset.dk/opskrift.php/438/Gryderetter-opskrifter/Svensk-poelseret-%28-Den-rigtige!-%29
(Bara en av alla möjligheter - men billigt är det, i alla fall så länge som tomatpuré och potatis inte kostar som en bonnagård plus lite till.)

http://konstit.dk

Th

20 november 2012 23:34

Ja, detta ska jag pröva, verkar inte alls så tokigt, tackar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...