Bildspråk.

En gång skapade människorna symboler, så att man kunde använda dem som ett primitivt skriftspråk.

Sedan var man framme vid en gräns, sedan tog det stopp.

De gamla egypierna skapade hieroglyfer, och flera samtida byggde  upp symbolspråk och en viss primitv litteratur.

Kineser och japaner likaså. Men de sydamerikanska kulturerna klarade det aldrig.

Det mest fantastiska med hieroglyferna är väl vittnesmålen om hur människans tro bäddas in i den fiktiva verkligheten, och öppnar mekanismer för deras förverkligande. Folk kommer väl alltid att kasta ut pengar på att resa och titta på dem. Det är som om man inte tror det de vet finns, och som i detalj redan är beskrivet och avbildat.

Så knäckte någon principen om stavelser och bokstäver, och därmed var man medelst alfabetet framme för den här gången.

Men för att läsa intrikata texter måste man inte bara vara läskunnig, utan också ha en viss förmåga att greppa symbolisk information.

Nytt symbolspråk

Så man införde nya symboler, datamaskinerna och tvättstugorna är fulla av dem.

Men det börjar redan närma sig en oöverkomlig gräns.

Ipodflugan grasserar, men kommer snart att gå över. Ingen behöver ju egentligen varken ipod eller mobiltelefon. Eller diskmaskin heller för den delen.

Vi återgår till gamla, beprövade mekanismer och metoder.

Det är som villaägarna med sina oändliga idéer och projekt. När ska de äntligen börja bo?

Därmed inte sagt att det kan kännas tillfredställande med att städa, projektera, laga, reparera och bygga om. Ett slags arbetsboende i borgen.

Ipoden är ett hjälpmedel, men framförallt en leksak, och folk tröttnar på leksaker, även om man kan ljuga sig till, att man måste ha dem.

Minns du de elekrostateliminerande gummisladdarna som satt på undersidan av varje bil, om ägaren med rimlig självaktning ville ombesörja att passagerarna inte blev illamående?

Jag vet inte ens vad de kallades, men jag tror att de såldes på varenda bensinstation över hela världen, och vittnesmålen om deras förträfflighet var obegränsade. Folk visste ju, att de inte blev sjuka när bilen hade en gummisladd släpande i gatan! Kanske Nordiska Muséet kan ge besked?

Liksom akupunktur och för några år sedan de där spikmattorna, som skulle göra folk friska med hjälp av en lagom, skön smärta. Det finns säkert de som använder dem än idag, om inte annat i smyg.

Bättre nyinnovationer är blodiglarna som håller rent, förhindrar koagulation, och därmed har blivit en god hjälp i mikrokirurgin

Men knivarna blir skarpare och skarpare, och tejpen blir starkare och starkare.

Jag minns en demonstration av en japansk superkniv som man kunde klyva hårstrån med, bara genom att släppa dem över eggen. En kommentar i publiken gnällde, att de var alldeles för skarpa, folk skulle skada sig i massor, de skulle bli en säkerhetsrisk.

Nu har vi tejpen. Teknikens triumf. Men den går inte att dra av, och råkar den komma snett när man applicerar den, blir det väldigt lätt helt fel. Man får vara noga, helt enkelt, noggrannare än tidigare, och folk lär sig så sakta, hur man öppnar de plastikförpackade chokladkakorna. Men har de ingen särskild konstruktion för att öppna sig, måste man ta till verktyg.

Vad kostar och vem betalar?

Värmen är obehaglig, men man har lovat regn. Undrar när det kommer.