Den Stora Sorteringen framåtskrider, det blir väl alla mina två läsare mäkta glada över att höra?

Samtidigt skulle jag baka kanelbullar. Resurserna maxnyttjades.

Allt gick sin jämna gång tills jag kom till papper i ett kollegieblock som hade tvenne störtallvarliga defekter:

1. Det var inte hålslaget!

2. Rivperforeringen var pinsamt oproffessionell och misslyckad!

Bullbaket gick också sin jämna gång, det var mest rutin, dock skulle jag vilja ha bullarna lite sötare än vanligt den här gången, och så blev det.

Jag skulle alltså riva av sidorna i därtill avsedd perforering, för att kunna sätta in dem i sin dagbokspärm.

Men det satt åt.

Helt katastrofalt.

Det rörde sig väl om ett tjugotal sidor.

Köp aldrig mer kollegieblock som inte har hålslaget papper! Och förresten ska det vara utan rutor eller linjer också.

Helt vanliga blanka vita sidor, som man kan använda som teckningsoriginal vid behov.

 
Så här såg sidorna ut när jag rivit ut dem. Perforeringen funkade inte ett minsta knupp.

Så jag fick börja med att vända sidorna och vika bakåt efter perforeringen.

När man har gjort det måste man riva, bit för bit, så att man får bort den oönskade och fula spiralhålsremsan.

 
Sedan kan man stöta ihop pappersbunten så att den vänstra sidan hamnar parallellt i en bunt.

   
Sedan kan man passa in den i hålslagningsapparatern.

Puh! Det var ett jobb! Ett enkelt kontorsjobb som tog några timmar, men var helt nödvändigt. Vad kostar sådant kontorsarbete i dagens läge, nån som vet?

Jag fick kramp i vänster lillfinger, det är jobbigt, känns okontrollerat och gör ont.

När sidorna var inplacerade i tidsstämpelsordning, kunde jag i lugn och ro leta efter den dagbokstext jag var ute efter.

Det var i början på år 2011, som jag var med om falltraumat, när jag skulle resa mig från pianostolen som felaktigt var en hopfällbar stol.

Jag hjälpte till med ena handen, stolen vek sig, och jag drattade rakt ner i det som låg där nere på golvet.

Det gjorde ont. Såg säkert roligt ut, och skulle säkert göra sig i det perversa America's Funniest Videos, men troligen inte tilräckligt för att få pris.

Det är ju så skojigt, så skojigt när folk ramlar och gör sig illa.

Efter några veckor fick jag uppsöka distriktssköterkan och få det omlagt.

Det såg ut som skrapmärken, var hennes uppfattning.

Sedan i början på juli, ett halvt år senare, var jag hos husläkaren och fick recept på Elocon 0,1%, en stark och väldigt dyr kortisonsalva.

Inte hjälpte det. Inte ett dyft.

Det gör ont ännu, har varit blåmärken och ömt, och jag var till husläkare igen i förra veckan. Jag tvivlar på deras diagnoser.

Är det någon som vill ha en  bulle?

Dom blev så goda, har redan ätit alldeles för många.

Bakplåtspapper är verkligen en klipsk uppfinning.

Eller hur?