Har du sett en fiskdisk någon gång? Klart du har, det finns faktiskt i alla livsmedelsaffärer, som har en avdelning för färsk fisk. Till och med ICA, Sankt Eriksplan har en, men aldrig har de ofiléade strömmingar, ifall man skulle vilja göra äkta lökströmming. Men strömmingsfiléerna ligger där och väntar på att paneras och stekas.

När vi var små, fick vi ofta gå till källaren på sommaren och hämta mat. Det var inte långt, men ett irritationsmoment - så larvigt egentligen. Källaren hade en ytterdörr stängd med en enkel träsprint, sedan en smal gång, och längst in en utgrävd källare där maten stod på det svala golvet eller på någon trähylla. Där fanns potatis, rotfrukter, smör, mjölk och en del sylt- och saftinläggningar. I en jordkällare höll sig maten vid 4 grader året om, eftersom jorden en bit ner håller denna temperatur. Det fungerade, smör och annat hade en perfekt temperatur, men i moderna kylskåp blir det för kallt, man måste ta fram det minst en halvtimme innan man ska använda det. En dag skrämde jag vettet ur tanterna genom att påstå att jag sett en liten ”mussepiggmus” som tittade på mig i källaren. Jag var då kanske fem år, men ner till källaren fick man gå ibland.

Fiskdiskarna har ett tjockt lager färsk, kall is, på vilken man har placerat den färska fisken. Isen är lägre än noll grader, och därför är det tillräckligt kallt, men ändå kan man visa fram fiskarna, så att kunderna kan se dem. Det ser klart förtroendegivande ut.

Nu är det så, att färsk fisk har man konsumerat i långeliga tider, men innan kylmaskinerna kom riktigt i bruk så där efter 1945, fick man nyttja något annat. Vaddå?, jo, is! Hur då?

Jo, man tog upp isen när det var riktigt kallt mitt i vintern.

Den svenske uppfinnaren Balzar von Platen (1898-1984) manifesterade köldprinciperna i användbara kylskåp på 1920-talet, det är inte samma Balzar von Platen (1766-1829) som gjorde Göta kanal..

Isen blir så kall som luften är, dvs riktigt kalla vinterperioder kunde isen så sakta bli flera grader under noll. När man förvarar isen i ett isolerat rum blir hela rummet kallt. Vattnet under isen blir däremot aldrig kallare än 4 grader

Alla fiskaffärer, bryggerier, hotell, pensionat, restauranger, mejerier, lantbruk, måste ha kall is för att kunna hålla maten, mjölken, grädden och råvarorna kalla. Det var en hel industri.

Man sågade upp isen med stora, speciella sågar till kuber med storleken 50-60 cm.

Dessa iskuber kunde bäras av en stark karl, som använde en speciell istång. Isbilarna åkte omkring i staden och levererade isen. Man såg ofta dessa iskarlar som levererade de stora isblocken sommartid.

Man förvarade iskuberna tätt i isdösar packade med 25 cm tjocka lager värmeisolerande sågspån över, under och på sidorna. En god isdös kunde hålla ett lager av is som räckte i två år!

På Rävsnäs, där moster Märta och John hade sitt fina ställe ute på Rådmansö, fanns en isdös nära garaget, längst inne i Finnviken. Där kunde man således knacka loss isbitar till hushållet åtminstone ända fram till midsommar, troligen hela sommaren. Sedermera fanns bara sågspånen kvar. Sådana gamla märkliga lämningar med sågspån på golvet finns nog lite här och var, utan att man inser innebörden.

De beställde väl is vid våren, men jag har ingen aning om vad den kostade. Det var väl en marknadsanpassad prissättning, kallare vintrar gav billigare is.

Man kunde till exempel tillverka glass i en glassmaskin, som bestod av en omrörare med en behållare i mitten som man placerade is och salt i. En sådan s.k köldblandning kunde bli gott och väl under minus 20 grader, och omrörningen, som man måste veva uppåt en halv timme, fördelade temperaturen så att den omgivande glassmassan frös som den skulle. Det var ett jäkla jobb, men det fungerade. Jag fick använda den som fanns på Rävsnäs, det var mycket spännande, och tanken på glass drog.

Glassmassan (typ mjölk, grädde, ägg, socker + smakämne) får ju ganska hög viskositet när den fryser, så det var ett tungt jobb, även om veven hade ett långt handtag för utväxlingens skull. Numera finns ett otal smarta elektriska glassmaskiner på marknaden.

Mycket is användes till isskåp. Rejäla saker på fyra ben, invändigt klädda med zink av någon anledning, och med isolerande material i väggarna. På undersidan en avtappningskran för den smälta isen.

Dessa gamla issskåp har numera fått en ny användning, människor använder dem, utan is, som trevliga skåp att förvara drycker och annat i. Här en entusiastisk användare som kommit över ett par gamla isskåp, och lite om vad han tänkte använda dem till.

Ett av skåpen hade   bruksanvisningen kvar på insidan av locket.

Is har man tagit upp i många hundra år, här en gammal målning från 1863 när man tog upp isblock vid Djurgården i Stockholm.

Det går att uppleva isupptagning än i dag, då Malmköpings hembygdsförening anordnar denna gamla tradition än i dag.

Yes!