Aktionsradien är begränsad, ett klassiskt, inte så enkelt förutsägbart problem.

Dagen var kommen att inköpa ett nytt kollegieblock i A4-format, med den där speciella spiralen, blanka sidor, rejält papper, sådana jag konsumerar ett var tredje månad. Jag kom iväg kanske halv elva f.m eller tidigare.

Mejlade min kontakt uppe vid KTH där de finns, och förebådade min ankomst om cirka en timme, så kanske vi kunde fika samtidigt.

Anlände Valhallavägen, skickade meil nr 2 att jag befann mig nära Kärlekstunneln, spralliga teknologers stora rubrik över en tillfällig gångtunnel över trottoiren  i samband med byggnadsarbete.

Promenerade uppför Drottning Kristina, för att finna var försäljningsstället kunde finnas, jag hade absolut för mig att det måste vara nära Kårhuset, där man upplevt så många lyckliga jamstunder i samband med Promenaden för så många år sedan.

Fanns inget försäljningsställe, allt under ombyggnad, skräpigt, rörigt. Det var väl så att jag hade börjat tröttna, kände mig vilsen, fanns inga skyltar och ångrade hela företaget. Det borde ha varit betydligt mera planerat.

Minus två grader kallt ute, började frysa rejält om händerna, då jag måste ta av handskarna för att kunna använda mobilen.

Förvånansvärt långt o kallt att gå, fick mejl om att söka mig till Q-huset. Gick och gick och gick, men fann inget Q-hus. Undras vad Q-huset kan vara för något?

Måste vända om, och söka mig neråt Valhallavägen igen. Det var kallt och fuktigt i luften.

Tog en bild av vad jag trodde var kårhusentrén, för tidsstämpelns skull, tiden 11:21

Nere vid Valhallavägen fann jag en busshållplats, där just en buss mot Karlbergs station stod inne, och bakom den en just inkommen buss 4.

Ackarna slut i mobilen! Kallt och fuktigt i luften. Jag anar okända problem i framtiden för mången som trasslat in sig i omständigheterna.

Eftersom jag måste handla mjölk och snart gå på toiletten, tog jag denna fyran hemåt, för att handla på ICA Sankt Eriksplan.

Handlade en frasfranska, två liter mjölk samt en kruksallad. Detta senare för att jag fick för mig att en anständig kallskänka, sannolikt inte skulle kunna låta bli att peta på ett salladsblad på en smörgås. Upplevde glimt av en annan sorts mobbning. Den vana lilla flickan vid kassa två, uttryckte några vänliga ord till den säkerligen också vana, men nya flickan i kassa ett, som svarade med en ilsken blick.

Kom hem och tog en bild för tidstämpelns skull, klockan var 11:51, satte på ugnen, tog fram smöret ut kylen, satte mobilen på laddning, franskan i ugnen för att bli maximalt frasig.

Lampan tänds automatiskt när jag öppnar dörren. En ny praktisk installation av modern teknik. Mycket trevligt, i varje fall vintertid när allt annars är mörkt.  

Gjorde en kopp kaffe och en urgröpt smörgås med kokt medvurst, den här gången med ett blad sallad också. Klockan var nu 12:01

Ännu ganska nerkyld förtärde jag denna läckra lunch, och läste vidare om Kominternpakten och tidens många vitböcker.

Konsoliderar min verklighetsbild.