Memento mori. Jag och min personal. Kan någon ge mig ett råd?

Jag har mina duktiga tjänare, som jag kan tacka för allt!

Jag skänker er härmed, som alltid, mitt stora och varmaste tack för era insatser, och är evigt glad för så länge ni vill stanna hos mig, fast jag måste skära ner på er lön för varje månad..

Min butler, Jimmy, som håller reda på mina kläder, gör inköpen och sköter en del av städningen i min stora, vackra lägenhet.

Min kock, Peter, min chef de la cuisine, som ordnar matsedel och lagar min mat. Någon semla blev det inte idag denna fettisdag, jag skällde ut honom för det efter noter.

Mina pigor Eva och Mari, som sköter allt annat, städar, diskar, tvättar, och allt annat som kan komma upp. Det är Eva som går upp på morgonen, matar fiskarna och gör en kopp kaffe åt mig. Ibland ger hon mig en skorpa också, om det finns hemma. Utan henne skulle livet vara svårt.

Alla är till synes nöjda med sina uppdrag, men är tyvärr ofta sjuka, varför det hela haltar ganska betänkligt, utan att jag kan göra något åt det.

Jag har en god inkomst, men det är oftast för lite varje månad, för att jag ska ha råd med allt jag skulle önska.

Svårast är det nog med maten. När butlern Jimmy är sjuk får jag klara mig själv. Jag har som målsättning att äta ett lagat mål mat varje dag, men det är tyvärr sällan pengarna eller tiden räcker till.

Utgifterna är i första hand hyran, som har stigit med många hundra procent sedan jag började hyra här, då 800 kronor, nu 7000 i månaden. Jag tycker att det är märkligt, jag känner det som orättfärdigt, och undrar vad för slags samhälle vi lever i.

Pigorna Eva och Mari, som sköter dammsugningen är tyvärr ofta sjuka båda två, liksom Jimmy, och även Peter är sjuka rätt ofta, och jag tycker det vore fel att be dem sköta arbeten, som egentligen borde tillkomma den övrig personalen.

Jag har en datamaskin, genom vilken jag tvingas sköta nästan all kontakt med yttervärlden. Där är jag helt beroende av mina Internetleverantörer, som höjer priserna för varje år. Då och då tvingas jag anlita en expert, Harry, för att laga, korrigera, modifiera, eller modernisera hela systemet så att det fungerar, vilket det för det mesta gör.

Jag har maximala utlägg för sjukvård varje år. Energi och datorkostnad som alla andra. Det där är en sak jag undrar över. Hur ska man klara dessa extrautgifter, som dock är tvingande nödvändiga, telefonen har jag stängt av, och har nu bara min mobil, som också genererar sina fakturor varje månad.

Resorna inskränker sig till att jag fyller på mitt Acceskort några gånger i månaden för 200 kronor.

Jag brukar promenera runt kanalen, och det här ar den absolut vackraste bilden:

Den är från den 21 december 2012:

Jag är medlem i två föreningar, vilka ska ha sin medlemsavgift i början av varje år, Albert Engströmsällskapet (250:-) och Sjöfartsmuseerna(200:-). Frågan är om jag inte måste sluta med de utgifterna.

När man nu lägger till och drar ifrån finner jag att jag kan disponera 3400 kronor varje månad till alla utgifter, varav maten och kläderna utan tvekan är de största posterna.

Jag äger två påslakan, varför jag tvättar och byter två gånger i veckan, resten av dagarna ligger jag direkt under täcket. Rena sängkläder är ett måste för mig, om personaen inte klarar det, blir jag rasande på dem.

Jag köpte en ny vinterjacka år 2000, den är lite fransig, men så länge den rejäla dragkedjan fungerar duger den.

Den senaste utlandsresan jag gjorde var 1967, då jag med familj besökte svärföräldrar i Peru. Den resan gav inte särskilt mycket, men på dit- och hemvägen kunde vi vistas en dag i New York, då man fick en god bild av det livet. Det gav knappast någon mersmak.

Jag har varit i Åbo flera gånger och även en gång i Helsingfors. Har aldrig sett medelhavet, och det är heller inget jag längtar till. Det är samma uppfattning som vi alla har, Harry, Mari, Eva, Jimmy och jag, men det kanske inte är så konstigt, eftersom vi alla är en och samma person.

Jag saknar möjligheten att bjuda någon på middag som jag dock kunde göra bara för några år sedan.

Jag använder Facebook varje dag, men det är numera ganska så magert med kontakterna där också, liksom även e-posten och SMS, men vafan...

Det duger att leva på vackra minnen

Vid genomgång av mina hushållskvitton häromdagen fann jag, att min senaste utgift på systembolaget var den andra mars 2012, vilket är snart ett år sedan, då jag köpte en flaska vitt vin.

Sakta men säkert falnar vi bort till ett försvinnande intet, det är så det är med livet. Memento te mortalem esse, säger jag med Tertullianus, jag har det bra, och just därför ska man väl akta sig för att göra sig alltför märkvärdig.

Memento mori.

Rekommenderas: Leif Störmer, Jordens og livets historie

Elsas upprop

Mera Thomsidor

I denna jävla huvudvärk.

Det bara kommer, det tar aldrig slut, det börjar om och om igen, säkert sedan jag åtta år gammal låg på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus i fjorton dagar för undersökningar, utan att man kom fram till någon som helst diagnos.

Jag har längtat efter en äkta semla. För en gångs skull. En riktig semla med varm, sötad mjölk och kanel, en urgammal delikatess.

Så jag beslöt promenera upp till  systrarna Aderssons i hörnan, och hoppades att det fanns några kvar av dagens produktion. Denna vandring iväg, visserligen ett stillsamt snöfall, som jag älskar, det är perfekt denna årstid, löven och björnarna kommer senare, mycket senare, i den dramatiska Frühlingsrauschen.

Vandringen upp till bageriet är fylld av oro och kval. En trist vandring, med sitt osäkra utfall.

Framme vid hörnan ser jag direkt att det finns minst tio vinterklädda personer i kö framför disken, på det minimala utrymmet, som dessutom till över hälften är avdelat som servering med många gäster närvarande.

Jag gick ändå in och ställde mig  längst bak, två tjejer skymtade bakom disken, riktiga semlor fanns, och det verkade faktiskt som om många var där just för att köpa semlor på fettisdagen, den snälla älskade fettisdagen, då vi en gång i tiden åt semlor på denna enda tillåtna semmeldag, numera hopplöst överkörd av semmelkonsumtion ända sedan man började  irritera sig på otillåtet semmelutbud redan för säkert femtio år sedan.

Jag insåg att jag inte klarade detta, beslöt att lämna kön, vid utgången mötte jag två ytterligare flickor med semmelblick i ögonen.

Drog ner mot konsum på vägen. Det nya avskyvärda löjligt fördyrade kravstället med säkert bedrägligt utbud av miljövaror. Jag tror inte på det.

Vid ingången en jättelåda med semlor i 2-pack, falska semlor där locket var skuret i ett enda latmanssnitt, gud vet när dessa tillverkades.

Nej, detta var inte aktuellt för min del. Semlor ska vara skurna med ett trekantigt lock, under vilket  man gjort en urgröpning med mandelmassa, och sedan spritsat vispgrädden och avslutat med pudersocker.

Men en ny tanke dök upp. Bason- och purjolåda kunde vara något. Det var rätt länge sedan, jag har ägg och mjölk hemma, sagt och gjort, plockade ett pasonpaket och hämtade minsta möjliga, helt lagoma purjolök.

Gick till kassan med den otillåtet söta flickan, som faktiskt log, så rutinerat som  hon är lärd, hela kalaset gick på 16:50, bara en enda semla i bageriet hade väl kostat mer.

Nervägen hem i den still snöyran i gatljusskenet var rätt angenäm, dels på grund av snön och dels på grund av den lätta nerförsbacken och dels på grund också av det nyss fattade avgörande beslutet att göra bason- och purjolåda, som ju är en läckerhet bara man inte kör det för ofta.

Jag har tvätten på tork i tvättstugan. Inte så väldigt mycket, men det måste hämtas en halv timme innan nästa tvättare börjar vid sextiden.

Det hade ju varit gott med en riktig semla för en gångs skull. Ont. Sus.

Upprop! Efterlysning!

Det har kommit in en förfrågan om Elsa Åkerbloms tavlor, och jag vidarebefordrar härmed denna glädjande händelse, då jag antar att åtskilliga kusiner och kusinbarn har någon av hennes fina målningar, i första hand akvarellerna.

Elsa tog ju med sina färger och penslar till olika ställen hon besökte under sin aktiva period, och det har ju ett stort intresse att för framtiden registrera vad hon presterade

Det är en konstnär med tidiga förbindelse med Bulls presstjänst, som har föreslagit till att börja med anordnandet av en nätutställning av Elsas tavlor.

Det som behövs är:

-Vem som äger verket. Namn och adress.

-En bild på tavlan i färg, skannad eller fotografi.

-Namn (motivet)

-Årtal

-Storlek i cm.

Det har även erbjudits uppsökande aktivitet, om du har svårigheter att få fram en bild.

Det viktigaste i första hand är att registrera vilka tavlor som finns.

Om du har en tavla av Elsa Åkerblom meddela mig gärna i så fall via Facebook, e-post, eller på annat sätt!

//Thom