Tja, det där med gamla lampor. De är ju inte alls dyrare, i varje fall inte hos min ICA-handlare, ICA Sankt Eriksplan, som stapplar jämna steg mellan framgången och kraschen, verkar det.

Uppdraget är att tillhandahålla varor i detaljhandelsläge, men det är nätt och jämnt att de hänger med.

Om man råkar bli förtjust i en produkt, kan man nog tyvärr räkna med att den snart inte återfinns i hyllorna. Visst har de personal, särskilt på förmiddagarna, som tydligen ägnar sig åt att plocka in och fördela, men de hinner inte med det.

Tyvärr faller de alltför ofta för frestelsen att göra för stora förpackningar, det är förstås en kostnadsfråga, men för konsumenten en balans mellan bristande utrymme i frysen och att ändå tvingas köpa för mycket, så att man måste slänga mat i slutändan. Det är klart sorgligt, men så är det.

Hela butiken är farligt trång, på gränsen till vad man klarar av, och därmed får man alltför lätt en känsla av stress, som är klart obehaglig.

I går var det köer långt in i butiken, och en kassa var obemannad. Antingen hade de inte personal, eller också ville de spara. Det gäller att beväpna sig med tålamod och lugn, de idioterna som frekventerar Ullared, har det nog värre.

Själv är jag svårt besviken övar att även vissa även nära vänner och släktingar uppenbarligen inte läser min blogg. Det borde tillhöra de dagliga rutinerna, liksom att skumma igenom de senaste i de bloggar jag själv läser.

E-post, Facebook, bloggarna, Nyheterna, vädret, det tar någon minut, sedan stängs datorn av och jag ägnar mig åt viktigare saker