Infektionen framskrider.

Efter smärtan i höger öra total matthet, jobbigt att släpa sig till ICA eller apoteket. Jenny ringde och tyckte vi skulle gå på Sturekatten som annars är så trevligt, men nej, matt och i halvdvala på sängen, Otrivin, vitamintablett, Alvedon/2 o Ibomutin/2.

Ser knappt att skriva för dimman och varet i ögonen, bäddat rent i sängen, duschat, rena kläder, funderar på en Immovane/4 också, det rekommenderas att sova ifrån infektioner av förkylningstyp. Är det virus, är det bakteriellt? Vem vet.

Köpte renskav som bryntes o stuvades med grädde, hade glömt rödlöken på ICA, i dimman.

Jenny tittade in för att öva Bach på pianot. Med metronom, annars accelererar det lätt för mycket. Det är sommarlov nu, och då behöver man inte plugga... Bach är så underbart avspännande att lyssna till. När det här gått över blir det trumpet, ukulele, komposition, arr och fortssättning av LUSCINIA och SCALAMUSICA.

En hemlighet ligger och väntar! Den borde man snart fira med en kaffe och räksmörgås i Brunnsvikens trädgårdar.

Emellanåt en Corn Flakes med socker och grädde också, vilken läckerhet det är!

 Ett nyttigt och högst rekommendabelt mellanmål!

Men det rinner ur näsan och rosslar i halsen, nys, nys, snyt, snyt host. ingen feber, men känns tendens till febrighet ändå, ingen idé att mäta.

Slut på steril, isoton koksaltlösning, måste köpa hem, sällan det behövs, men man vet ju aldrig. Nu har jag tvättat ögonen med steril kompress och vatten helt enkelt. Vågar inte visa bild på igenvarade och kliande ögon, för det ser för läbbigt ut.

Det började liksom  en dimma när jag tittade på bildskärmen, Efter duschen visade det sig vara en hel del gult var i ögongiporna. Läskigt läbbigt.

Sammantaget ett elände, sammantaget väntan och hopp om sömn sömn, lär sig kroppen något på detta?  Doktorn brukade säga att med medicin går det över på fjorton dar, och utan medicin tar det två veckor.

Har sökt Neda, men hon är väl i Turkiet kan man tänka.

Såg Ingmar Bergmans Jungfrukällan häromdagen, vilken suverän film det är, oscarsbelönad 1961 för bästa utländska film, han var dock den bästa av alla svenskar som levat. När han dog sommaren 2007 grät jag i nästan tre dygn.

Har även sökt redaktör Engdahl, men han är väl på tjänstresa kan man tänka, dock la Elisabet ut bilder på en vattkoppad Kalle, så dom måste väl inte vara alltför avlägsna. Längtar så intensivt efter Elsas underbara Skåtavlor.

Ja, allt går framåt om än långsamt.