Jadå, men folk e inte kloka.

Utvecklingen går i stå och två slår en tredje.

Jag hade en gång en vän som hette Esping, men han är försvunnen.

Jag har en avig syster som har skaffat iphone och därmed är onåbar.

Människor omtolkar förutsättningar och ställer irrelevanta frågor.

En av de mest irrelevanta typen av frågor är "Varför sa du inte det när".

Det är signifikativt för människor med dåligt samvete.

Ska man våga befatta sig med människor med dåligt samvete?

Det är som moderaternas helomsvängning i frågan om tunnelbanesystemets i Stockholm utbyggnad. Jag tror dom har rätt, men vem tjänar på att tjata om hur de tyckte förr?

Arne, min vän, som förr levde nära Avestaforsens brus, verkar ha fått fel på datorn, hur det kan komma att drabba  mig är svårt att säga.

Nej, dessvärre är de återvändsgränder.

Allt vettigt får man göra själv, som nu det här med kontaktformulären.

Vitsen med kontaktfo (nys, nys, nys, nys) alltså, vitsen med kontakt formu (nys, nys, morgonnys)

Nej, jag får lämna ett tag, det rinner ur näsan.

Varje morgon sker detta.

Man har sina klädesobjekt på de mest förnuftiga ställen, så att man alltid kan hitta dem när det är bråttom. Och vad är mest bråttom, vilken situation är det som är mest ögomblickligen uppkommande, gissa?

Ja, det är rätt, näsdukarna! När man känner nys- och snytreflexerna har man bara några sekunder på sig. Då måste man hitta näsdukslådan inom  några sekunder, annars blir det obehagligt som attan.

Alltså var det kontaktformulären. Dem har jag skrivit i perl och jag har nu insett att jag måste modifiera det senaste skriptet så att icke-obligatoriska fält omedelbart genererar en varning.

Saken var nämligen den att jag fick en kontakt med en person som seglat med Niagara i fjorton dagar år 1958: Lilla Essingen, Södertälje kanal, Oxelösund, Landsort, Vaxholm, Djurgården i Stockholm. Läs vad jag skrivit om den upplevelsen.
 

Kontaktformuläret måste modifierats så att info om avsändarens epost måste komma fram tydligare. Det är konflikt med servergänget på SCALAMUSICA.COM, dom förstår inte problematiken. Sanningen är väl den att man måste fixa allting själv.

Och var är Guds Röst? Har hon bränt sönder sig under semestern?

Ja, jag är sjuk och lever ett bräckligt liv som gungar ännu mer via fastighetsskötarens kinesiska bambupinnar.

"VA, har inte gasmannen varit hos dej?".

Nej, gasmannen har inte varit hos mej, men väntade gjorde man i flera dagar för fem veckor sedan, då han skulle komma i morron.

Ännu är halva ugnsluckan trasig, men jag gjorde ändå en läcker potatisgratin i välsmord form av fyra skalade och skivade potatisar, en vitlöksklyfta, rikligt med grovriven Parmigiano Reggiano och vispgrädde ända upp, femtio minuter i knappt 160 grader.

Nu har jag druckit min lilla kopp kaffe och ämnar sova lite till för att fixa perlprogrammeringen.

Pöss.