Igår var det bättre, idag stilla ödslighet som är deprimerande.

Massor med var i ögonen och jag tänker fara till distriktssköterskan på förmiddagen, när den värsta, trista morronrusningen har falnat.

Jag måste lära mig hur man sköljer och rengör ögonen, jag har tvättat med vatten och tvål och man får väl bort det mesta, men ögonen känns ansträngda och värker litet, vilket är en nyhet som är definitivt oroande.

Det verkar vara (!) vackert väder ute och det är väl en tröst i eländet.

I går löste jag puddingproblematiken, det ger ju en del möjligheter för framtiden, men som sagt var, entusiasmen ligger lågt, mycket lågt.

Kompressorn i torkrummet fortfarande trasig vilket medför att tvättiderna staplas så att de närmaste dagarna är helbokade, rent av överbokade, om sådant är möjligt. FS! Håkan, vad gör du? Lappen som jag satte upp är borta igen, varför i fridens namn då?

Så host, host, host och nys, nys, nys också. Klart är väl att man har sin infektion, och att den sätter sig både här och var(!).

Vem fan skulle bry sig om att läsa det här? Knappt jag själv.

Albert Engström hade sitt valspråk "Tål intet ondt i världen men var glad åt allt godt."

Men det finns en fruktansvärd problematik inbyggd här. Vad är ont och vad är gott? Det är kanske inte så enkelt som mången föreställer sig efter sextiofem års indoktrinering och intelligent terror.

Ska titta efter ordbok till Kajsa sedan, smygleta litet i bokhandlarna om jag orkar.

Morrn, morrn. (host)