Lyssnar åter  på Bruckners fjärde symfoni.

Den är underbar, och tillräckligt lång (57 minuter) för att man inte ska tröttna i första taget.

Precis som honom, skulle jag nog ha velat komponera, om jag hade kommit in i det i tid.

Men jag är så nöjd med att få lyssna på detta underbara. Så omväxlande, så vansinnigt tonalt, sällan förutsägbart, och hela tiden behagligt, imponerande och emellanåt obeskrivligt vackert. Detta är kultur när den är som bäst, odepraverad, rak och välgärande.

Jag önskar alla fick chansen att höra detta, helst i unga år. Men inriktningen har ju tagit andra vägar för de flesta stackare, som aldrig kommer att få smaka.

I går upplevde jag något extremt obehagligt. Totalt oväntat och ganska läbbigt.

Jag ämnade mig ut i det vackra vädret.

Lagom sval temperatur, skulle söka mig lite nostalgiska promenadvägar, och kanske fotografera någon vacker vattenkontur om någon kom i närheten.

Tittade ut genom fönstret och beslöt ta med paraplyt i reserv, man kunde ju inte veta.

Tog med en sopkasse och öppnade dörren till gården där sopnedkastet ligger på fem meters avstånd.

Det är en stor gård med många hus runtomkring, de flesta på 5-6 våningar:

Just som jag öppnade dörren ut mot gården började det regna. Bokstavligen som en öppnad vattenkran, stora tunga droppar, mitt i dörröppningen fällde jag upp mitt golfparaply prån Claes Olsson, och gick sedan den korta biten mot sopnedkastet.

Just när jag pulade in soppåsen kom blixten.

Den bländade mig helt, och mindra än en sekund efteråt kom det kraftigaste, knastrande, dånande åskmuller jag någonsin hört.

Det måst ha slagit ner i trädet mitt på gården. Det sprängdånande, sprakande mullret ekade emellan gårdshusen, och jag kommenterade högt för mig själv, något om att det där var då väldigt nära.

Man skakas till i ren okontrollerbar reflex. När jag under paraplyet i ösregnet gick tillbaka till gårdsdörren, tänkte jag på att just så här måste miljoner förfäder ha upplevt åskan, utan att ha det minsta begrepp om vad vi nu vet, att det verkligen är.

Jag minns händelser under geologtiden, när jag var ute och karterade ute i naturen, och åskan drog ihop sig. Man nästan kände elektricitetsladdningen i luften, när det mörknade och kom allt närmare, och man kände ett odefinierbart obehag av att befinna sig alltför högt uppe på något bergsområde. Man sökte sig neråt och i skydd, för att om möjligt komma  undan, när regnet med blixtar och dunder kom. I allmänhet var dagen förstörd, man blev dyblöt, och tvingades hem till kvarteret för att inte utsätta kartmaterialet för risker.

Skräckreflexen måste ha påverkat hjärtverksamheten, jag kände aningen av infarkttillståndet, och blev alldeles matt och trött, och var tvungen att gå  upp och lägga mig. Kände enobehaglig värk i bröstet. Tanken på att gå ut på nostalgipromenad falnade. Samtidigt fick jag huvudvärk, fan också.

Det är så trist, och ingen har man att skylla på. Den vidskeplige skulle ha miljoner maffiga tankar om ödet, makterna, gudarna, liksom miljoner haft tidigare under årmiljonernas gång.

Blixt och dunder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...