I dag blev det av!

Underbara snön skapar gott humör, möjligen tvekan om ändå inte en alltför snabb förgänglighet lurar bakom hörnet.

Ytterkläder på. Dragkedjan fastnade på mitten. Gammal jacka tio år. En bit av foder hade smugit med in i dragkedjan och det hela satt stenhårt fast. Inte kunna dra upp eller ner. Omständigheterna anfaller, men dom ska jävlar i mej inte besegra mej. Jag kommer aldrig någonsin i livet att ha råd att köpa en ny jacka liksom inte heller nya skor. Det kostar för mycket, när man är makabra två meter lång, om än ung, vältränad och vacker. Allting är relativt.

Ett hål uppe vid dragkejdjerännet vittnar om var manövertaget en gång har suttit. Nu får man försöka knipa och dra med tumme och pekfinger, det gör ont.  

Tog fram polygripen och drog. Det smärtar i fingrar och händer, när man försöker slita och dra. Dragkedjans manövertag är borta sedan länge, så man måste nypa med fingertopparna i den skarpa återstoden av metallen, naglarna spricker och slits upp. Den svenskuppfunna dragkedjan håller god kvalitet, och så länge den hjälpligt fungerar, måste jag ha den och jackan kvar, för att kunna gå ut vintertid.

Tack och lov att få läser bloggen, det vill säga den här texten, det är bättre att folk tror man har det så bra som man påstår, varenda gång man vittnar om vilket underbart liv man levat. Jag har bett gud massor av gånger om olika saker, men han har aldrig brytt sig, jag får sköta mig själv, så det är inget mer jag kan göra.

Efter 34 minuters kämpande fick jag ner dragkedjan så pass mycket att jag kunde dra ur fodret som hade fastnat. Jag var på väg att ge upp, men behövde detta kollegieblock, och kände mig bokstavligen tvungen att ge mig ut. Jag hade dessutom duschat i går, så även av den anledningen var det högst lämpligt att komma iväg just idag.

Ja, idag snöar det, tack och lov. I några dagar har vi haft ett bedrövligt smutsigt, blaskigt och sandigt slaskväder. Nu är det åtminstone någon grad kallt, men frågan är hur länge det ska räcka. SMHI velar, och nyhetsuppläsarna uppe i kompisens TV verkar snarare ha tagit ställning mot snön än för. Som i alla sammanhang behöver man inte bry sig, om några månader kommer lejonen och björnarna, som alltid, och då kan man  med god förankring i verkligheten besjunga våren och sommaren, och gå i ide tills hettan, svetten, de stickande, bitande insekterna och steklarna, och allt annat obehag förknippat med sommartiden passerat.

Åtskilligt försenad kom jag iväg klockan nio och fyrtiofem, upp till busshållplatsen, som var smockfull av folk som tydligen skulle utåt Karolinska, några minuter senare framme uppe vid Östra station, där massor av uppenbarligen teknologer steg av och gick över gatan. Själv transformerade jag mig till professor i flygteknik, och sålunda odödlig passerade jag kåren, steg in i studentkåren, passerad IT-servicen, tog en bild av de hemliga trappkonstruktionerna upp till Kårbokhandeln,

Till vänster IT-service med åtskilliga terminaler, längst bort i korridoren trapporna upp till kårbokhandeln.

uppför trapporna, och in i den avdelning som är uppdelad i ett trevligt litet fik och själva försäljningsstället:

Till vänster fik, till höger kårbokhandeln. Spaciöst och trevligt, stillsamt på förmiddagen. Fiket erbjöd knappast något alls utom nån slags byttor med grönsaksgarnityr på modet. Jag var betänkt på att ta en fika men åtrade mig. 

Köpte vad jag skulle, ett olinjerat, hålslaget kollegieblock, och gick ner igen till Östra station, tog fyran till Sankt Eriksplan och styrde stegen rätt emot ICA:

I mitten på andra sidan Sankt Eriksplan ligger det på gott och ont mångbesjungna ICA Sankt Eriksplan. Maxat läge, många kunder, svårt hinna med ruljansen.

Köpte frasfrallan och två kilo blodapelsiner, dom är verkligen billiga nu. Bytte några ord med den lilla söta i kassa ett, men konversationen avstannar snabbt, det proffsiga inlärda leendet får man väl, men sedan tittas det bort, och man inser skräcken över att behöva prata med en professor i flygteknik, ja, jag minns sådan oro från för länge sedan, bäst att hålla käften och inte störa.

Hem, sätta på ugnen, smöret ur kylen liksom den kokta medvursten, gjorde en frallamacka liksom igår, tog en bild av snön utanför och fortsatte sedan kampen.

Fast dagens läckra hade ingen sallad, det är inte ofta man har råd med sådant. Men dessa småfranska, som numera är omdöpta till frasfranska, är det läckraste av allt svenskt, sedan de extrafrasats en aning i ugnen, och försetts med fjorton gram gott smör och medvurst. En gång i tiden kallades de också iskällarfranska, det minns jag från den vithåriga, rara lilla tanten nere i mjölkbon i hörnan av Styrmansgatan och Riddargatan.

Läs för övrigt jordens historia, så kanske sammanhangen klarnar!

Så det så. Säg inte emot! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...