Gäddan i vassen

Mina fingrar är så krökta av dupuitrens, att jag skriver fel hela tiden mellan a och s, samt mellan allt utåt högerkanten.

Jag kör med stavningsfunktionen i ordbehandlaren, inte för att kunna stava, för det kan jag (utom när jag avsiktligt provocerar) men för att omedelbart se när något har blivit fel. Denna ordbehandlare har den torftiga egenskapen att vara helt halshuggen när det gäller ordens begynnelsebokstav, det klarar den inte alls.  Om jag till exempel skriver ”jag promenerar utmed kanalen längs tranden”, så fattar den under inga omständigheter att det ska vara ”stranden”, men gissar på träanden, turanden, tåranden och täranden. Jaha.

Fiskeminnen nämligen. Så konstruerat, men osökt.

En solig sommardag när jag långsamt paddlade i min då ännu inte förbjudna badbåt, såg jag en stor gädda stå alldeles stilla en meter under mej. Jag tittade länge på den där nere över den sluttande mälarbottnen, tills den långsamt tyckte sig alltför iakttagen, och gled iväg med några indolenta slag med stjärtfenan.

Abborren på hugget

Jag kastade lite då och då, men fick sällan upp något. En dag hände det dock, när jag stod på ångbåtsbryggan och kastade ut mot närmaste vassrugge så där en fem meter bort. I samma sekund som spinnaren nådde vattenytan, fick jag ett kraftigt hugg av en stor abborre, vilken lycka för en fiskeintresserad tolvåring!

Då insåg jag en gång för alla betydelsen av uttrycket ”vara på hugget”, som ju kan användas i både det ena och andra sammanhanget.

Förutom hugg av stora sutare eller braxen vid metning i dunkla insjöar, kan man få samma känsla när man handlar på ICA och är ute efter Vichyvatten, denna härliga dryck från livgivande källor. Buteljerna står sedan länge på sin alldeles speciella plats tillsammans med Soda och något slags vatten på flaska, jag tror det är Ramlösa, vilket dock är rena torftigheten, nätt och jämt kolsyrat. Det är väl en tidsfråga innan det utgår ur sortimentet. Dom hade ju inte ens färsk julkorv i år, utan bara dessa läbbiga, hårda, färdigkokta, smaklösa. Blä.

Just det.

Den ödsliga nyårsafton 2012.

Gick ut och handlade. Mötte Mimi på väg till ICA Sankt Eriks.

Vad skulle jag ha?

Köpte lite dill, lite gravlax, en burk tomatsoppa, mjölk.

Köpte en paj för att testa mikrougnen, man läser att den nu är mycket godare.

Vad är godare? Godare än när då?

Den var inte god alls. Tämligen okryddad och smaklös pajdeg, men jag åt den ändå med några stora extrasaltade smörklickar.

Trött och håglös, hur ska det gå med livet?

Hade mina gamla raketer, Tigerskott och ryssar,
 

Nyårsafton är den enda kvällen på året man kan skjuta dom.

Skjöt några raketer. Tänk att det är så trevligt i varje fall!

En rejäl flygbana med tjut avslutad av en ordentlig smäll som ekar enormt på gården. Senare några Tigerskott, dom smäller helt OK.

Upp till kompisen. Fanns inte ett enda program att se i TV denna afton. Jag bläddrade i flera timmar mellan kanalerna utan att finna annat än trams och reklam.

Jag gjorde en mis en place inför tomatsoppa med ostcroissenter.

 
En burk tomatsoppa, parmesan, Bregott, riven Wästerbotten, bytta att röra i, gaffel, en skiva vitt bröd

Rev parmesan.

 
Man använder hälften av parmesan och Wästerbotten, och rör ihop det till en lätthanterlig, mjuk röra.

Skar bort de otäcka kanterna från brödskivan.

Gjorde smöret och bredde på brödet.

Ugnen på nära 250 grader, kanske tio minuter.
 

Gjorde soppan. En burk soppa plus nästan en burk vatten.

Så blev det klart , och jag åt det nere hos mej, det var gott, men kändes lite vemodigt ensamt. Inte en enda människa har SMS:at, jo förresten, jag fick ett SMS från Anders i England, som jag svarade på.

Skulle jag nu själv skicka en massa meningslösa SMS, som jag gjort tidigare år?

Jag vill inte ha det så här, jag måste göra något, i varje fall till nästa år. Ja minns några gamla nyårsaftnar som har varit så trevliga under åren. Ja, man är väl ute, ointressant och blir inte bjuden såklart.

Övade lite trumpet, håller mig uppåt ass och till och med tredje b ibland, men mest i det mjuka, varma mellanregistret ända ner till låga f och till och med e, (klingande alltså),understundom, som är trumpetens lägsta ton, om man inte tar till pedaltonerna förstås.

Tog en bild ut genom fönstret så där en halv tolv, nästan inga människor.
 

Många fler tio i tolv.

Tog sedan en video på en och en halv minut exakt runt tolv, massor av fest och fyrverkeri, smällar, rop och glädje.
 

Sedan en bild tio över också, då var det slut och nära tomt.

Så ytterligt trist väder. Den vackra snön har gått åter till plus fem grader celcius och bara lite regnblask.

Nu är det år tvåtusentretton. Hur ska nu det bli?

2013