OVGT

OVGT, tänk om ändå fler ville acceptera denna devis, som kostar föga, men gör livet lättare.

När jag läste Garcia första gången för länge sen, läste jag hans fantastiskt positiva omdöme på sista sidan om musiken, och hur man kunde nalkas den.

Om man nu inte kunde komponera, arrangera eller spela, så kunde man kanske åtminstone köpa en apa och ett positiv, för att därigenom bidra med musikalisk glädje, och göra livet lite lättare för andra människor.

OVGT – Optimism – Vänlighet – Generositet – Tålamod – det är mina ledstjärnor, men klaga, det är väldigt lätt, eftersom man sällan får något tillbaka.

Ska man då inte klaga, när det, som så ofta, verkligen finns så mycket att klaga på?

Vad är det egentligen som händer på denna planet idag?

Självklart är det samma evolutionskamp som alltid, den kampen har inget slut, men många verkar tro, att man kan hoppa av.

Tyvärr finns det inget att hoppa av till, ingenting annat än det stora, tomma, mörka svalget.

Om man inte tror att det går att hoppa av, får man klander för det också.

Religionernas ledare har i alla tider, utan hämningar, sökt ta kål på dem som inte tycker lika.

Naturen är som den är. Opåverkad av människor, liknelsen med Karl Asplunds ”Hjältarna” knuffar sig fram mer och mer.
Någon måste lämna båten. Ja, på ett eller annat sätt. Annars sjunker den med oss allihopa.

Om detta vågar jag inte skriva mer nu. Det är för farligt. Det är Hitlers ungdomsupplevelse om fackföreningsondskan ”Om du inte går med frivilligt, slår vi in skallen på dej”.

Sankt Eriks vårdcentral

Fick ett ögonblicks inblick i verkligheten, när jag var ner till vårdcentralen för att lämna blodprov i morse.

Optimism.

För andra gången stack man fel, och fick göra om med stora smärtor.

Nu får det vara nog.

Dit går jag aldrig mer.

Receptionen trevlig, glad och rymlig.

Vänlighet.

Laboratoriemottagningen däremot  trång och resursfattig.

Sankt Eriks vårdcentral id est, som verkade så uppfriskande positiv i början.

Generositet.

Jag inser nu hur det är fatt. Man försöker spara in på medel, och anställer äldre, pensionerade sköterskor som förmodligen inte lyckats få jobb någon annanstans, kanske sådana som gjort bort sig, eller fått medicinalstyrelsen på sig för tidigare felbehandlingar.

Som ett ljust skimmer minns jag den förra vårdcentralens unga, glada, positiva och skickliga sköterskor.

Jag behöver inte gå dit, när det gäller de karolinska universalprovtagningarna, jag kan gå till vilken mottagning i stockholmsområdet jag vill, så det så.

Från början blev det Sankt Eriks därför att det var geografiskt närmast.

När det gäller PK-proven kan dom väl ändå knappast missa, så jag begränsar mig till dessa i fortsättningen.

På ”ordinationen” står det tydligt nästa prov 2/5, vilket jag tolkar som andra maj vilket är idag.

Sköterskan hävdade däremot, att det var den 11 maj som gällde, det måste helt enkelt vara fel inknackat i datamaskinen. För en gångs skull hade jag inte dokumentet med mig, jag kunde liksom inte föreställa mig, att tvetydigheter skulle kunna uppstå.

Virrigt, dåliga vibrationer, intryck av osäkerhet.

Långa köer, bristfälligt skött kölappsystem, hela tiden slussas patienter före av en eller annan anledning

Tålamod.

Deklarationen

Har jag deklarerat eller inte?

Jag loggar in till Skatteverket och hamnar i deklarationssidorna, legitimerar mig, och ser att det tydligt står inlämnad med lysande, röda bokstäver. Jag får väl lita på det då.

Ja, jag kollade igen, och fick det vettiga klartextmeddelandet ”Du har redan deklarerat”.

Man tackar för det då.

Mozart

Går in på nätet, hämtar mina spellistor på Naxos, tjugonionde symfonin i gång.

Sedan C-mollmässan av bara farten.

Men nu får det vara nog med Mozart på ett tag, jag återgår till Sibelius, Wagner och Liszt.

OVGT!