Jag har en vacker stuff från Åkerlandet.

Man ser vacker brunt zinkblände och grön flusspat. Stenen är c:a 6 x 6 x 1 cm och väger 79 gram. Se bilder längst ner!

Fyndigheten upptäcktes så sent som år 1904, man undrar vilken sommargeolog som var verksam i dessa avlägsna trakter vid den tiden.

Tänk så mycket som har hänt sedan dess på denna planet!

I Tegengren kan man läsa ”Förekomsten, som är belägen i västra delen av Åsele socken vid gångstigen mellan Varpsjö by och Åkerlandet samt 12 kmSO om Saxvattnets station vid inlandsbanan...”. Inlandsbanan är väl tyvärr mer eller mindre nerlagd numera, men det lär finnas rester lite här och var.

I dag finns verksamhet i en bygdegårdsförening med åtskillig aktivitet såsom jakt, fiske, mm. http://www.aselebyar.nu/varpsjo/index.php?action=news&katID=0&show=news&newsID=2098

 Det hela undersöktes åter under första världskriget 1914-1918, och belades med utmål 1920. Utmål innebär ägande- och nyttjanderätt till en mineralfyndighet.

Det har dock aldrig förekommit tillräckligt med malm för att vara ekonomiskt brytvärt. Man kommer att begrunda definitionen på malm, nämligen att det måste vara ekonomiskt lönsamt att bryta, transportera och bearbeta. En stor guldklump i de mest avlägsna platser är således i princip ingen malm, förrän man har kommit på något överkomligt sätt att exploatera den.

Vindel-Gransele, mygg och nyponsoppa

Vi bodde i Vindel-gransele den sommaren. Gjorde fantastiska berggrundskarteringar i området däromkring för SGU.

Jag minns särskilt kommentaren om Fäbodliden som ligger några km  åt SV. ”...ja, i Fäbodliden har det då inte varit någon avverkning sedan 1700-talet...” . Det var en referensyta, en urskog.

Som alltid i området är det mycket "vykortsvackert" med bergen och skogsilhuetterna, men att kliva omkring i det kunde vara rätt besvärligt. Jag var dock van och bemästrade jobbet.

Man medförde en enkel matsäck, gjorde kall nyponsoppa med vatten från någon bäck, hade ofta sällskap av den där fantastiskt oskygga fågeln Tallbit (Pinicola enucleator), som av lokalbefolkningen på grund av sin totala oräddhet (den åt bitar ur handen utan vidare) kallades dumsnut och tusentals mygg, mygg och åter mygg.

Man smorde in sig i mängder av djungelolja, och så var det inte mer med det. Någon extrageolog skröt med MYS och påstod sig ha uppnått 75 MYS, vilket nog är en överdrift, men många var det.

MYS betyder Mygg I Slaget, dvs så många man kunde fixa med ett slag på låret med handflatan.

Min största prestation var att flytta granitgränsen en avsevärd bit i geologkartan, och att leda en grupp jordprovstagare till en väntande hemtransport många kilometer bort i urskogen med karta och kompass.

Det var en stor upplevelse att långt in i ett skifferområde finna en uppenbarligen tidigare ej påträffad häll av granit. Området var för övrigt klart hällfattigt, det mesta var täckt av nyare jordlager eller morän, endast vid skärningar intill vattendragen eller på de högsta höjderna kunde man vara säker på att finna berg i dagen i fast klyft.

Orienteringsförmågan sattes på prov när jag en dag fick uppdraget att leda en grupp som befann sig i samma område.

Efteråt fick jag stort beröm för min orienteringsförmåga. Skryt, skryt... på den tiden var man ung och stark...

Efter att ha älgat säkert en timme ändrade jag kursen en kort bit i den täta vegetationen, och kom  till synes helt plötsligt fram ur skogen till den lilla bäck, där bilen väntade på andra sidan. Vi vadade över och fick fara hem för dagen.

Vi använde flygfoton i skala 1:10000 som var tagna i stereo, så man kunde se djupverkan också om man kunde flyta ut med blicken över flera kartdelar.

Det var många slags provtagningar den sommaren. Jordprovtagarna tog jordprover på typ var  hundrade meter, och man hörde dem på långt håll, när dom drog igång sina aktersnurreliknande motorer.

Om man tar bilen från Vindel-Gransele, passerar Rusksele, far ner till Lycksele och sedan sydväst mot Dorotea, kommer man till Varpsjö mellan Dorotea och Åsele.

 
Här de viktigaste orterna i området. Minns kuststäderna norrifrån PSUÖ. Åkerlandet ligger en bit öster om Dorotea, och Vindel-Gransele ligger en bit norr om Lycksele. Vindel-Gransele liksom Rusksele ligger båda vid den ännu orörda Vindelälven. Jag minns ännu när man rodde över den breda, stilla flytande älven, att man såg botten med vaggande sjögräs i strömriktningen nästan hela vägen över.

Åkerlandet

Jag var alltså där en gång, någon från orten visade mig förmodligen vägen, och jag hackade en vacker stuff, som jag sedan tog med till institutionen, sågade upp och polerade på ena sidan.

 
Så här ser den lilla stenen ut på den orörda, opolerade sidan,

 
och så här på den polerade sidan. Det vackert bruna är zinkblände ZnS, och det gröna är flusspat, CaF2  och det vita förstås kvarts. Lite av gångbergarten syns till vänster. Detta är mineralriket när det är som vackrast.

Jam på Blomås

I går var vi alltså och jammade på Blomås, det var jättetrevligt. Min ton klart förbättrad efter många timmars övande. Jag ska fortssätta på den linjen. Sven bjöd på gott bröd, äkta roquefordost, som jag älskar, te och saft.

Vi spelade även "Please don´t talk About Me When I´m Gone" (länk till min webbsida), som jag introducerade efter att nyligen blivit inspirerad av den lilla femtonåriga stjärnan Andrea Motis från Barcelona

   
Henne kommer vi att höra mer av, var så säker. Det mest imponerande är att hon även har hunnit ta till sig en kvalificerad modern be-bopstil också.

Detta hör man kanske inte så mycket av här, men hon utvecklas otroligt snabbt, och har nog ett mycket intressant musikliv framför sig. Ska bli kul att följa henne. 

Hej då, krass & pum