Allt är perfekt. Fyllt av solsken och glädje.

Femton grader varmt och träden får nya ljusgröna löv.

Jag har i min  glädje inhandlat en ask sylta.

Förr hette det kalvsylta.

Den läckra kalvsyltan, så utsökt smaksatt och beredd av de skickligaste kockar.

Den kalvsyltan som i urgamla dietlistor var bland det första man skulle våga sig på att förtära, om man fått svåra magproblem.

Dessutom ett jättefranska, numera även salufört som halv jättefranska.

Förpackningarna längst fram i ICA-hyllan var bakade i förrgår. Men så fick jag infallet att stoppa in handen några lager bakåt och fick fram en halv jättefranska som var bakad i går i varje fall.

Passar perfekt i frysfacket, stor lycka!

Rostad vit franskbrödskiva med mycket smör och en tjock skiva sylta är en stor njutning.

Mjölken är numera inkapslad bakom stora plexiglasdörrar med ett litet handtag i form av en elongerad utskärning, som är lätt att bryta fingrarna av sig på. Man fastnar. Det är en ny egenskap hos denna förträffliga butik. Förmodligen ska dessa farliga dörrar vara ägnade åt en förbättrad temperaturmiljö bland dessa kylvaror som mjölk, grädde och fil.

Hade varit på Kungsholmens stadsbibliotek och gått över bron, långsamt och tungt.

Egentligen är det en stor prestation att jag orkade, då jag är matt som en skjutfärdig kamel.

Jag tog en bild i biblioteket, där jag satt mig att vila, med tankar i tveksamhet om att kunna resa mig igen, och fortsätta den långa vandringen hem över bron.

På biblioteket lämnade bok i automaten. Kvittot fastnade. Damen efter i kön stack vant in fingrarna, och försökte pilla fram den lilla papperslappen, ytterligare en låntagare sällade sig till kön.

Jag gick att hämta en bibliotekarie, jodå, hon skulle komma.

Kön blev längre.

Pilltanten undrade om jag verkligen sagt till.

Jag gick irriterad bort till receptionen igen, kommer du? Jovisst, hon skulle komma.

Jag tillbaka. Bibliotekarien låste upp bakifrån någonstans, och började lyfta på hävarmar och kvittorullar. Något kvitto presterades inte, man fick veta att återlämningen var registrerad i datan. Jaha, får väl lita på det då.

Fan, att man kan bli så trött, matt som en våt fläck. Inget kul. Nej, det går inte att leva så här. Man inser att det finns gränser. Alla andra fotgängare går om mej. Hur ska det här bli om ytterligare några veckor?

Jag sköter minutiöst min medicin som alltid, men denna trötthet har inget med det att göra, det är en stor tyngd som liksom kommer inifrån, i varenda ögonblick vill jag bara lägga mig ner.

Hittade glasögonen, tack. Gissa var dom låg?

Någon klippte gräset i dag. Första gången i år.

Doften av det nyklippta gräset strömmar förbi.

Kastanjen har stora löv. Våren onekligen här.

Men när jag stapplade över bron drog det ändå för mycket om öronen, självklart borde jag haft stickade mössan. Värken i öronen sitter i ännu.

Snart får man lägga sig ner för sista gången. Men eftersom det uppenbarligen ändå går både upp och ner, är det inte så lätt att säga ner det blir av.

Ishockey-VM Tyskland – Ryssland i kväll. En glädje. För tjugo år sedan fanns varken det ena eller det andra. Ryssland var Sovjetunionen och Tyskland var Väst- eller Östtyskland. Det är väl en utveckling ändå.

Men vi måste tänka oss för.

Vi måste vara rädda om varandra. Vi är inte så många kvar i denna mångdubbelt överbefolkade värld.