Det pågår reprisering av August Strindbergs Hemsöborna.

Jag plockade fram boken.

Vilken oerhört torftig variant filmen är.

När jag läser den lilla boken (bara 175 sidor) inser man, vilken storhet det ligger i hans behandling av Svenska språket, en storhet som inte alls förmedlas genom de, i och för sig förträffliga, skådespelarnas insatser.

Strindberg är överlägsen.

Att läsa hans prosa är en skönhetsupplevelse, fullt jämförbar med att njuta av en Schubertsymfoni.

August var på Hemsö somrarna 1871 till 73 (22 - 25 år) samt 1880 till 83.

Det var hans ungdoms stora lyckliga somrar.

Hos den genuina, levande bondebefolkningen i den då levande, äkta Svenska skärgårdens vackraste miljö.

Ön heter Kymmendö, och ligger sex distansminuter OSO om Dalarö, dit man ofta rodde eller seglade.

Det var samma period som min farfars far Carl Johan Bergh kryssade omkring i området, se till exempel denna  nota från en handlare i Dalarö.

De små båtarna hade råsegel, sådana vilka är försvunna sedan över hundra år.

Alla smärre seglare vi känner till numera har snedsegel, eller möjligen sprisegel, liksom förstås jakter och större segelfartyg, de senare ofta med en kombination av rå- och snedsegel.

Boken Hemsöborna kom ut 1887, när han var 38 år, på väg mot livets höjdpunkter.

Det var då särskilt tragiskt, att den löjligt förolämpade skärgårdsbefolkningen portförbjöd honom från besök till ungdomsmiljöerna, vilken fruktansvärt tragisk omständighet det måste ha varit i hans liv.

Det säger ju en del om enfalden hos dessa människor, som i sin förträfflighet inte kunde överblicka de större sammanhangen.

Vilken utomstående skulle en enda sekund uppleva boken som kränkande eller förnedrande?

Eller ens koppla samman bokens personer med de verkliga?

Endast de paranoida Kymmendöborna tasslade samman vad de läste, med en verklighet skildrad av denne mästare.

Datorfix

Dammsugaren fram igen, ut med tillämpliga delar, studera elementen med stark halogenlampa.

På moderkortet, ett DG965WH med 3 GHz processor och inbyggt ljud och grafik, sitter en liten bygel som man flyttar ett steg för att erhålla en annan bild vid start av BIOS (med tangenten Delete).

Dammsugning är viktigt. Det dröjer inte många månader innan dammet har börjat samlas inne i burken. Man kommer  inte ifrån det, och man måste öppna och suga bort åtminsone tre gånger om året. Ack, så många oönskade datorstopp som helt eller delvis kan skyllas på dammet. Dessa små, ofta organiska partiklar på fel ställe. Datorns alla fläkter bidrar också i hög grad till "nerdammningen".  

Efter BIOS-modifiering flyttade jag tillbaka bygeln och startade om.

 
Den gula bygeln är BIOS-konfigureringen som framgår av denna bild.

Gerhard Henning

Jag har hittat det!

Till slut.

Efter mycket letande.

Vid Hantverkargatan 7 i Stockholm finns en staty av en perfekt flicka.

En sådan man skulle gå omvägar för, om man såg henne på avstånd, en sådan som är en på tusen.

En sådan där de nedärvda reflexerna omedelbart skulle ställa in på giftermål och adekvat uppvaktning om omständigheterna i livet tillät det.

Detta måste skulptören ha insett och upplevt.

Han var helt autodidakt, arbetade förstås med konst i hela sitt långa liv (1880 - 1967) och var periodvis mycket välkänd.

Han föddes i Stockholm, men sökte sig till Danmark, och erhöll så småninom danskt medborgarskap.

Många gånger har jag varit och tittat på detta beundrade mästerverk, utan att finna någon information om vem eller vad eller när eller något annat heller.

Nästa gång jag passerar, ska jag titta extra noga, det måste väl för tusan finnas någon skylt som förklarar verket?

Statyn är gjord på 1930-talet, tror jag.  Eller strax innan. Det finns en uppgift om 1828, vilket rimligtvis kan vara en felskrivning och borde vara 1928. Men detta vet jag ej säkert.

Skulptören heter alltså Gerhard Henning och denna staty heter "Ingeborg" alternativt "Dansk pige".

Hulloj!