Vad kommer det sig att man bara tröttnar så här en stund mitt på dagen?

Någon skrev om det i Facebook, skänk mig energi!

Jag känner igen det, och programskaparna känner till det, i de livssimulerande tramsprogram som finns (Sims) När man har utfört något nyttigt går det åt energi, och sedan måste man vila eller vänta på mer. Eller köpa mer.

Jag funderar på ackordtransponeringsprogrammet och boken om funktioner. Är det tankearbetet som gör mig trött?

Eller är det helt enkelt döden?

Man skulle kunna tro att alla översättare blivit utan jobb, sedan de förträffliga översättningsprogrammen kom, men så är det inte alls.

Inte heller har schackspelarna dött ut, sedan datorerna lärdes att spela schack. Tvärtom.

Jag känner några guider på Wasamuséet, och den institutionen drar då massor av kvalificerat språkfolk, det tar nog inte slut i första taget.

Men var och en som testat Googles översättningar vet hur bedrövliga de kan bli.

Vissa ord kan man ju få god hjälp med, men resten…

En släkting i USA hade kommit på att han kunde läsa mina bloggar och sidor om släktingar. Att han skulle lära sig Svenska var ju inte att tänka på, jag undrar ibland, om han vet att möjligheten ens finns.

Så en dag fick jag frågan om en förfader   ”...did he actually murder his wife…”.

Tja, man undrar hur i fridens namn Google hade kommit fram till något sådant om denne rättskaffens och hederliga person, som levde på 1800-talet, och som jag skrivit några rätt omfattande sidor om: http://www.birkastaff.eu/DOC/cjb/index.htm, jag kan inte hitta något ställe som skulle ha kunnat bli så fel, kan du?

I går gick jag en lång promenad till Karolinska och sedan en bra bit in i kyrkogården. Många söta fåglar, en glad koltrast alldeles nära, grön överallt och så många vackra träd

Ett fint träd, bok tror jag
 

Ett fint träd till, också bok, eller?
  

En kullvält gravsten. De lösa prydnaderna kringspridda över graven. Ja, den verkade tung, så det kanske är nödvändigt att gå runt och känna om de sitter fast. Var det inte något barn som dött under en sådan fallande koloss för en tid sedan?

Ortoceratitkalksten.

Satt inne i foyen på Karolinska och betraktade de polerade kalkstensplattorna på golvet.

En sten innehöll ett något snett snitt med två cephalopoder, alltså bläckfiskar, sannolikt nautiloidéer, dvs med yttre skal, och av typen orthoceratit, dvs den raka sorten. Dessa djur har funnits sedan kambrium, och några finns ju än idag. Orthoceratitkalkstenen finns  i stora lager i ordovicium i Kinnekulle, men Öland har gjort avlagringen till sin landskapssten.

En gång levde dom ju, det var för flera tusen millioner år sedan.

Jag har sett denna typ av kalksten i trappor, sedan jag var liten och började skolan.

Bergarten kan komma från Kinnekulle, men det finns ju flera välkända fyndigheter i Sverige, och Svensk kan man säkert räkna med att den är här i Karolinska sjukhuset.

De här två bör ha levat samtidigt. Förflyttade sig över havsbottnen på ständig jakt efter föda med armarna viftande efter något att grabba tag i och suga i sig, alltid något levande. Liv och död. Det är hela livets mening.

Men inte minst fashinerande är alla de geologer som lyckats i detalj kartlägga deras utbredningsområden, deras anatomi, deras facies och alla övriga omständigheter kring deras existens.

Det skänker mig en trygg tanke på livets skönhet och mångfald, under de flera miljarder år vår planet har existerat. Den enda planeten i hela  universum med detta sköna liv.

Dragspelaren Margareta Bäcklin

Så ringde Maggan Bäcklin och frågade om verktyg till att bryta upp cykellås.

Hennes cykellås hade blivit förstört, tydligen hade någon försökt bryta.

Folk e inte kloka.

Nu gick det inte att använda nyckeln, och med oupplåsbart lås är cykeln förstås obrukbar, vad är det för folk som beter sig så?

Hon skulle spela dragspel på Räkbåten i kväll med någon sångare, fick jag motvilligt veta på förfrågan.

- Vad är räkbåten?  Där tog det stopp. Så hemligt.

- Vad har du med det att göra?

När människor undrar, vad man har med saker att göra, är det riktigt otrevligt.

Man blir man stött, ledsen, kränkt, överrumplad och irriterad. Endast människor som hyser det djupaste förakt, kan uttrycka sig på det viset. Själv kan jag nog inte tänka mig en enda människa i bekantskapskretsen eller i andra sammanhang, som jag skulle kunna hantera på det sättet. Det är skrämmande.

Tydligen pågår en slags verksamhet, där folk får äta så mycket räkor de vill, och, kan jag slå vad om, dricka massor av billigt vin eller öl, bli aspackade, skråla, gunga och ha sig.

Låter inte så över sig kul. Snarare billigt och vulgärt. Liksom sex för nöjes skull.

Kanske jag skulle köpa mig en räka för mina sista pengar. Men då måste man ha citron också anser jag, och citron är dyrt.

Det är väl bäst att öva på trumpeten i stället, och hoppas på något positivt utfall i den riktningen i förlängningen.

Jag tog en kopp kaffe med en frukostbrödmacka med mjukost att doppa i.

Sedan var kaffet slut också, och jag måste köpa nytt. Vet inte om jag har råd. Det är för sorgligt, och värre blir det. Men livets skönhet består

Och fram för Optimism – Vänlighet – Generositet – Tålamod, säger jag som vanligt.