Många är så imponerande duktiga.

Många är så skickliga och kunniga i det dom gör.

Många hittar sina rätta små nischer i livet, och bygger framgång.

Många finner kärleken och fylls av hopp och glädje.

Många slipper sitta så ödsligt i sin vrå och vara vilsna.

Många är en ren njutning att bara följa, hur de går framåt i livet.

Många är en ren njutning bara att se på. Det kan vara ögonen, armarna, rörelserna, håret, leendet, eller ett pålstek i rätt ögonblick.

Många tar ut stora paket på posten, och gläds åt innehållet.

Många får epost med inbjudningar till trevliga middagar och annat  najs.

Många tar för sig, och hjälper så många andra.

Många ligger under djupa mullen på kyrkogården, och har gjort sitt med sten på.

Konkurrensutsättning och inkompetens

Många blir konkurrensutsatta och måste kämpa lite till.

SJ har stora svårigheter med banornas underhåll.

Jag låg på sjukhus i flera veckor, och var lika sjuk när jag kom ut, som när jag kom in.

Men ett vet jag då säkert. Nämligen att den gamla rostiga kanylen under värmeelementet låg kvar så stilla och trygg på samma ställe som där den låg, när jag kom in på denna privata vårdinrättning.

Kanylus! Jag döper dig i den hemliga semlans namn till Ester Kanylus Rostigus Konceptus, och må lycka och massaker följa dig på din vandring genom förbränningsstationerna, när den dagen kommer, vilken den gör till slut.

Begrunda att du är konkurrensutsatt och därmed bättre än andra!

Glöm aldig att du är en kanyl, och att du gömmer dig under elementet tronande på fornstora dar.

Förr skötte personalen själva städningen, minutiöst, perfekt, av glädje och tvång under den skickliga översköterskans rannsakande blickar.

Strindberg

Man pratar om Strindberg, men hur många har verkligen läst honom?

Jag levde under några år i en miljö där Strindbergs samlade verk fanns i bokhyllan. Jag läste då nästan allt han har skrivit, och det var verkligen en stor njutning. Nästan varje kväll tog jag mej en Strindberg ur hyllan, och läste med ett glas mjölk och en kalvsyltasmörgås.

Strindberg var lika konkurrensutsatt som alla har varit i alla tider.

Många växer och många går under, you know.

Nu är det mest funderingar på vilka bärremmar som finns, vad de kostar, och var man kan få tag i dem.

Börja om från början.

Hela texten borta.

Programmerarna jobbar väl som galna mitt i den användarstörda miljön.

Ibland får man vänta i evigheter.

Ibland blir man bortkopplad.

Jag håller ändå kvar vid det här, eftersom det är gratis. Men frågan är om det verkligen kan definieras som gratis med all den stökiga reklamen runtomkring?

I går började jag som en galning med heltonskalor igen.

Det är tonen som ska igång, så materialet har väl mindre betydelse. Det här skrev jag nyss i Finale, och duger väl lika bra som något annat till att demonstrera vad jag babblar om.

Jag kommer att tänka på en bänkkamrat i realskolan i Stockholms Samgymnasium, som fick för sig att vanlig understrykning var mindre lämplig:

Nej, strecket skulle ha någon struktur eller trevlig defekt så att det skulle se intressantare ut:

typ så här. Det lustiga är att jag sedan i alla år emellanåt har använt den typen av understrykning lite här och var, vilket man kan se i gamla kollegieblock och annat material under åren.

Det var också det en lycklig tid, och jag blir glad över att tänka på den.   Skolan är sedan länge borta liksom fiskfärsfabriken på andra sidan gatan, Luntmakargatan.

Ska jag nu leta rätt på inlämningskvittot till borrmaskinen och se om den är lagad?

Fast avtalet gällde faktiskt att de skulle skicka ett SMS med kostnadsförslag, men det var ju ett tag sedan, så jag har föga förhoppningar om ett positivt utfall.

Man är sin egen piga och sin egen betjänt. Det är ett öde. Men jag pratar inte med mig själv, för jag har bett personalen hålla käften, och dom lyder.

Jag har inget att ha på mig. När jag ser mig i spegeln förskräckes jag av mitt lumpaktiga utseende. Det är för hemskt. Så jag har plockat fram gamla vita skjortor ur garderoben, men inser att dom måste med i nästa tvätt som är beställd till i morgon.

Kanske jag ska våga plocka fram en gammal kavaj också? Finns det någon hel överhuvud taget?

Det finns ju den där gamla mörka, som jag hade på bröllopet för många år sedan.

Även den ger ju ett lumpartat intryck, men bröllopet har jag i ljust minne, vilken oerhört positiv upplevelse det var däruppe i Ragunda med idel trevliga människor och tilldragelser, utflykter, samtal, naturupplevelser och andra händelser. Det var då jag för allra första gången i livet tog mina första akord på ukulelen.

Den gamla kavajen - tveksamt. Behöver nya jeans också, de gamla är trasiga, möjligen kan jag sy fast en lapp, att uppträda i trasiga som de unga tjejerna gör. kan jag bara inte.

Jeans tar slut. Till att börja med är de fräscha i många tvättar, men så en dag märker man att det har passerat en gräns. Det gäller skorna också, det är helt enkelt för bedrövligt. Ena skosnöret av, ni vet hur det bir, något rivs upp och till slut kan man inte ens knyta och måste köpa nya. 100 centimeter, kostar väl inte så mycket, det är allt tillsammans som gör det så hopplöst.

Pigan går, sjung hopp faderallan lej.

Jag ska säga till Pigan, så får vi se hur resultatet blir.

Suck.

Av en, får jag väl säga, lycklig slump, var jag uppe hos Svenne för att kolla hans TV, och råkade mitt in i ett panelprogram där den sveriedemokratiska partiledaren Jimmy Åkesson var deltagare.

Programmet leddes av en märklig svensk figur som jag aldrig tidigare hört talas om.

Just när jag kom in i programmet var ledaren inne i en ganska aggressiv ström av invektivliknande meningar som behandlade ämnet invandrare.

Det verkade uppenbart att ledaren var i ett hatiskt, aggressivt tillstånd av affekt, tydligen ingen anhängare av Sverigedemokraerna, så att säga.

Tyvärr hade han tämligen svårt att uttrycka sig, och snubblade över frågor om den muslimska hotbilden och begreppsanalys angående vad som är typiskt japanskt.

Konstigt nog, tycker jag, är det väl inga problem med att definiera vad som är japanskt, eller vad som menas med en japan. För mig är det en människa som ser ut som en japan, talar japanska, och hävdar sig vara japan.

Det är förstås likadant med spanjorer, danskar eller svenskar.

Jag har faktiskt aldrig hört denne Jimmy Åkesson framträda i TV tidigare, och blev klart imponerad och överraskad av hans kristallklara idiom och verbala resurser.

Jag börjar inse hur larvigt barnsligt det är, att av suddiga anledningar försöka få SD att framstå som rasistiskt, eller ännu barnsligare, nazistiskt. Det är inte bara barnsligt utan även rent av dumt. Främlingsfientligt måhända, liksom många, många liknande rörelser runt hela jorden.

Jämfört med de övriga paneldeltagarnas tyvärr ganska luddiga framtoningar, gav han ett gediget, sakligt och lättbegripligt intryck av att ha situationen fullständigt klar för sig.

Programledaren, däremot, strömmade ur sig haranger av floskler och missuppfattningar om judar, invandrare, bögar, muslimer och annat som han i sitt tillstånd av uppjagad affekt hade stora svårigheter att hantera. Han försökte få skrattarna  på sin sida, vilket alltid är beklämmande, när men inser att det är ett sätt att komma undan de verkliga problemen.

Jimmy Åkesson svarade, när han hade chansen, och i övrigt uppenbarligen lyssnade  uppmärksamt på det som förekom. Min enda anmärkning är väl att han någon gång för mycket använde ordet förvisso, men det hör väl samman med hans språkliga erfarenheter.

Programledaren avslutade sedan det hela men en slags stå-upp-komiker-liknande salva riktad mot olika saker med argument, vilka jag nog tyckte var både billiga och tveksamma, och i varje fall inte roliga, vilket nog var meningen. Jag tror ledaren hette något i stil med Magnus Bettler, vars stjärna i branschen knappast kommer att lysa särskilt länge.

Omedelbart efter det, som vanligt alltför långa, reklamavbrottet, då man måste stänga av TV, kom ännu ett panelprogram, Schulmans Show, eller något sådant.

Två panelprogram efter varandra under samma sena kväll, märkligt.

Jag har hittat på ett sätt att använda Svennes fjärrkontroll, nämligen så att jag blixtsnabbt stänger av TV, så snart det drar ihop sig till reklam, och sedan efter en lagom stund klickar en annan speciell knapp, som kopplar tillbaka till senast avstängda program. På så vis missar jag väl några snuttar program här och var, men i det stora hela lyckas jag hänga med på det som händer, och framför allt slipper jag definitivt all sinnessvag reklam.

I denna nya show i kanal TV 5, som det visade sig vara, förekom även en ung kvinna med namnet Ebba von Sydow, som klart uppvisade samma pregnans och kristallina klarhet som Jimmy Åkesson i det föregående programmet.

Här hette ledaren alltså Schulman, med vågigt hår, vit skjorta, slips och ett konstant fånigt, snett och flamsigt leende med en framtoning som närmast påminde om fnittrande busungar i ett överklassläroverk för gossar.

De andra deltagarna kunde knappast tala rent, fast de försökte emellanåt, och det hela leddes av von Sydovs imponerande saklighet och ständiga tillrättalägganden av alla fåniga sakliga eller missförstådda uppfattningar som surrade i panelen.

Det möjligen provokativa att Ebba von Sydow niger inte för någon, förklarade hon enkelt med att hon ju faktiskt är en vuxen kvinna och ingen liten flicka, som snällt förväntas niga för vissa vördnadsbjudande vuxna i sällskapskretsen.

Von sydow ska tydligen leda bevakning av prinsessan Esters dop i veckan, angående vilket man sannerligen kan hysa åtskilliga betänkligheter.

Ett utmärkt tillfälle, tycker jag diskret i andanom, för Sveriges konung att ta hela sin familj och dra sig tillbaka till Pontecorvo varifrån han så enfaldigt rycktes upp under de betänkliga omständigheter, genom vilka han, genom sin egenskap av fältmarskalk under Napoleon Bonaparte, tilldelades rollen som svensk konung vid tronföljarvalet år 1810.

Jag tycker däremot att vi ska ha monarki, men, som man alltid har gjort i forna tider, innan Gustav Wasa lade beslag på successionen, välja en ny, och framförallt Svensk, konung, när man har tröttnat på den gamla.

Den nuvarande halvfånen och hans märkliga utländska familj kan vi gott vara utan.  

Varför inte välja Daniel från Örebro eller någon liknande, han kan ju både tala och föra sig, även om han har sina brister, som är nog så diskvalificerande för en så högt uppsatt person?

Gud bevare konungen!

Jag har prövat den nya förskäraren och funnit den förträfflig, men jag vet inte riktigt var jag ska förvara den. Det bästa är kanske i sin originalförpackning med etikett och datum i samma skåp som min köttyxa och Taitoo (chinese chopping knife). En stund letade jag video på Youtube att åskådliggöra verktyget, och konstaterade att det fanns MASSOR. Leta själv!

Jag har vidare letat upp den nya butiken och blivit lurad av SL:s  sökfunktioner att hamna helt fel via en brant backe i Kaplansgatan på Kungsholmen, som jag aldrig tidigare passerat vad jag minns.

Slut för idag.