Ny tjej i stället för den förra som så ofta stod och rökte utanför ingången.

I korsningen mellan Karlbergsvägen och Sankt Eriksgatan.

Det var nog ett bra tag sedan man såg systrarna Andersson här, men namnet lever kvar.

Trevlig miljö.

Kaffe och en solbulle för mej.

Det är svalare i dag, tack och lov, i blåsten måste man ha något mer än bara skjortan.

Sedan var vi förbi Myrorna, men fann inget att köpa idag.

Inget att klaga på.

Trött.

Ja, den 21 juni är sedan näranog tidernas begynnelse årets ljusaste dag.

Om bara inte den s.k sommartiden hade införts och sabbat upplevelsen.

Klockan är nu 03:15 alltså kvart  över två på natten enligt  gammal geografisk och fysisk tid. Det är åtta dagar kvar nu, sedan går vi mot snällare tider.

Det är nu nära så mörkt det kan bli på sommarnatten.

Jag minns långa, långa promenader i skogarna på Vik, när jag lyssnade på de enstaka fåglar som ändå sjöng vid den tiden.

Någon timme senare hade det blivit praktiskt taget ljust, och man anade soluppgången över myrarna.

Att man orkade?

Man kände visserligen den där sömnighetskänslan, som förstås senare ledde till att man äntligen kom i säng framåt morgonen.

Men då hade man hunnit strosa bort till Elggreten och Bergshamraviken också med spegelblanka vattenytor innan den första morgonbrisen skapade små krusningar av minivågor över enstaka vindstråk.

Mycket vackert med denna ensliga upplevelse som man sparade i sitt inre med delad tanke i bakgrunden på alla man älskade.

There are places I remember, all my life, though som have changed...

---

some are gone and some are livin'

in my life I loved them all

Pratade med Sigge Dellert en lång stund i går, fick veta att trombonisten Gunne Larsson omkommit i en tragisk eloycka, det var inte länge sedan vi stod och pratade på ICA i Mariefred, trevligt som vanligt.

Så många trevliga spelningar vi hade tillsammans...

Hm.

Det är en aning svalare och finns chans till regn framöver.

Jag la in en ny bild

med de gamla glasögonen, inget att göra, detta är verkligheten, bara att acceptera.

Jenny föreslog tripp till Vik i dagarna, hoppas det kan bli av.

Denna månads mobilfakturor kommer att spränga alla gränser. Allt fler och fler människor använder mobilen, och vill man ha den minsta kontakt, måste man höra av sig.

Men många svarar inte alls, det känns slösigt. Man får ingen förklaring på var dom finns eller gör. En del är väl bortresta helt enkelt, min syster meddelade helt lakoniskt att hon var på Gotland. Så kan det vara att man inte hör telefonjäveln, det händer rätt ofta, tyvärr.

Jenny slog mig i schack i går igen. Verkar som om jag inte har en chans längre fast jag inledningsvis försöker. Under många år slog jag henne i luffarschack åtminstone, men det lär nog vara slut med det också.

Jag har gått igenom mina sjukdomsperioder de senare åren, ganska hemskt faktiskt.

Jag minns med vemod efterbehandlingsperioden med Sam Schulman och hans jättetrevliga assistentsköterska Anna S. Det var som en lycklig tid ändå trots alla provtagningar och sjukhusbesök. Man kände sig riktigt omhändertagen detta år 2002.

Hur ska jag nu nalkas resten? Vet inte.

Ska kolla med comhem vad det kostar med teleabbonnemang där i stället för Telia.

Nu känns det mycket som att det gäller tavlorna som står i Magnus källarutrymme, jag vet inte ens om jag har rätt epostadress, i varje fall får jag ingen kontakt den vägen. Dom är väl inte så vidlyftiga, men jag har kommunicerat med Jenny om att hämta i bilen.

Det kommer nog mera här idag, beroende på avd som händer.

Igår tog jag fram ukulelen och klinkade dom vanliga ackorden, om man sedan blåser några toner i trumpeten också så är man garderad. 'otroligt att man genomfört kanske tusen spelningar i full fart under åren, i början var det jobb på klubbar där man kunde få sitta och blåsa uppåt fyra timmar, klart man var trött efteråt, men man gjorde det. Tamefan.

Känner mig ledsen och orolig. Ätit fil med krossat hårdbröd och socker.

Visst är det skönt att slippa frysa!

Just nu är det tjugofem grader i skuggan.

Det är för mycket.

Det är inte skönt, man kan inte ta av sig skinnet.

Vovvarna ligger och flämtar med tungorna långt ute, för att möjligen få lite svalka den vägen.

Jag kan inte ens ha en skjorta på mig, det blir kladdigt och mycket obehagligt, hjälper föga ens med kalla duschar. Gräset gulnar och torkar bort.

Sedan femtio år så där, har det kommit på modet att vara ute i solen, att ligga mitt i solen med halvnaken kropp och steka sig till malign hudcancer.

Människor kastar bokstavligen bort pengar för att resa till soliga länder och inte nog med att frivilligt bränna sig i solen kastar sig i det skitiga vattnet som ett havsdjur, det är sjukt.

De gamla skärgårdsborna, som nu är borta, skulle aldrig kommit på tanken att frivilligt gå ned i vattnet "Man e fäl ingen själ, heller".

Det är enbart dumt. Inte är det vackert heller med bruna människor. Det finns tillräckligt många miljarder av dem ändå, låt dem vara. En del är vackra, andra är fula, svart som vit.

Hur kan folk frivilligt placera sig i solen, det går ju tvärt emot alla inbyggda instinkter?

Man blir  bländad och svettas obehagligt

Redan som tonåring insåg jag med övertygande klarhet att, visst sol, bara man får vistas i skuggan. En skön skugga förutsätter ju en strålande sol. Själva skuggan under platanen är a priori född ur solen.

Och alla som lever i soliga länder undviker naturligtvis solen i största möjliga mån. Jag minns det med största tydlighet när vi bodde på Nicolas de Rivera 670 i Lima i Peru, överklassvillor med prunkande kolibribefolkade trädgårdar, fantastiska tropiska blommor av många slag.

Där var det skönt med kaffe eller drinkar under parasollen.

Det finns en myt om att brunbrända människor var de som var tvungna att arbeta i solen och de som hade behållit sin ljusa skönhet var priviligierade. Därmed skulle det vara finare att vara blek. Vilket trams!

Äldre människor (över trettio) blir ju dessutom helt skadade, med fläckiga förändringar i skinnet, ökande rynkighet och motbjudande slapphet i det solplågade skinnet. Kvinnornas överläppar krymper ihop som dragspel när hormonerna försvinner i fyrtioårsåldern, en motbjudande åkomma som på sin höjd kan botas med smärtande injektioner av botox eller restylane. (Jag känner en oinjucerad, som har världens vackraste läppar, det är alltid en fröjd att se henne.)

Det hela verkar bara bli värre för varje år som går.

Jag förstår det icke.

Det finns en servering på min gata där människorna sitter mitt ute i den skadliga, brännande solen, det är så svenskt, så dumt, så enfaldigt.

Alla, ALLA kvinnor har dessutom rakade ben som skållade grissvålar, antagligen tror de själva att det är snyggt. Det är en modegrej likt den moderna trädkultiveringen, man sågar, klipper och ansar, inte så mycket för att det behövs, som för att man kan göra det med moderna maskiner.

Solen är underbar så länge man slipper skadas av den.

Det är därför man har uppfunnit parasollen.

Nej, nu ska jag sortera kvitton, dagböcker, album och skriva en stråkkvartett.

  Varje gång man startar datorn, måste man ominstallera ljudkortet, oftast två gånger, innan det tar skruv.
 

När man sedan kör någon ljudfil, knastrar det och sprakar.

Ungefär så fel ett ljud kan vara.

Kortets teoretiska resurser är ju betryggande, men verkligheten synes vara en annan.

Detta är frustrerande säger jag mitt i alla vanliga snyt, nys, host och rossel.

Den här gången tycks kontrollpanelen strula också, vad gör man åt den?

Lite deprimerande.

Fått hyran höjd från 6400 till 7090, det är inte klokt, det är inte rättfärdigt, min hyresvärd har tappat fattningen och glidit in i  Fastighetsägarnas profithunger.

Inte många hundralappar kvar att leva på varje månad. Man blir ledsen, man krymper och man skäms.

Hos husläkaren i går tal om min dödligt farliga sjukdom som inte kan botas, hur ska man ta sig fram den sista tiden man har kvar? Leva på minnen? Jag har dock levt ett lyckligare liv än någon annan jag känner till.

Man får nöja sig med det. OK.

Men Finale fungerar, mitt gamla trogna Finale, och om jag hela tiden ominstallerar mitt gamla knastrande ljudkort, kan jag komponera och funderar på en sorglig stråkkvartett igen.

Mitt senaste arr för Kårsdraget (Please, Don't Talk About Me When I'm Gone) väckte inte mycket intresse. Själv tycker jag nog att det duger alldeles utmärkt, trevligt slut till exempel, med snygg duettsång. Men man får sannerligen vara nöjd med nära hundra hyfsat fungerande arr till denna ombytliga studentorkester.

Det är för sorgligt. Varför alltid sorgligt?

En liten ljuspunkt:

"Uniformen des Grossdeutschen Reiches" har kommit. En fantastisk bok med uniformer och uniformsdetaljer från Armén, Polisen, Tullen och allt annat som rörde sig i det tredje riket. Visste du att musiker har särskilda randiga prydnader på axlarna(Schvalbennester) ? Mycket snyggt, mycket intelligent, det har nog ingen studentorkester tänkt på.

Torktrumlaren klar i tvättstugan, men torkmaskinen i torkrummet har varit trasig en månad?

Och gräsmattan utanför är en skandal, det är inte ens en parodi.

Alltså, tistlar, brännässlor, någon slags nate (någon som vet?), något enstaka grässtrå...

Det är så totalt klantigt och oproffessionellt upplagt att man skäms, tamefan.

Man har anlitat några utlänningar, om vilka man dock tycker att även den mest indifferenta borde skämmas aschlet av sig över att ha medverkat i något så dåligt.

Som någon granne sa, hoppas ingen har betalt någon för detta...

På granngården hätten sie anderen Methoden: man köpte färdiga rullar med gräsmatta, skar till och rullade på, det tog bara några timmar och det sitter kvar perfekt sedan fyra år och doftar lika härligt varje år dom klipper gräset.

Folk e inte kloka

Jenny lärde mig hur man applicerar ögondropparna genom att nära framför spegeln trycka-dra ner under ögat så att det nedre ögonlocket öppnar sig en smula, droppen på, och sedan åker allting in i ögat som det ska när man blinkar. Toppen!

Så ser man ut med ögondropparna, hemskt men sant

Sista gnället för idag:

Köpte köttfärs på fina ICA, Birkahallen. Tänkte laga kalasbiffar. när jag öppnade plasten luktade det pyton och jag fick slänga rubbet, upplevelsen sitter i, fast det nu var sju timmar sedan. Kollade datummärkningen och fann den minst sagt kryptisk, det verkar som om köttet var malt för över en månad sedan! Fy fan. Jag trodde alltså att man saklöst kunde lita på denna nära nog lyxbutik.

Varje morgon börjar det med snuva, nys, host, nys, snuva, host.

Det sitter i halva dan, hostan hela dan.

Ingen feber, inget annat sjuksymptomiskt.

Ringde Jenny som sov, stackarn, jag droppade själv, svårt, då hälften hamnar på ögonlocken på grund av oundvikliga blinkreflexer.

Men nu sitter det där. Tror jag.

Vackert väder ute, genom fönstret alla förbipasserande skållade grissvålar med sina bolmande cigaretter. Sällan, eller aldrig rökande killar, konstigt.

Varför röker kvinnor? Varför rakar kvinnor sina ändå ofta attraktiva gångpartiklar?

Det är en gåta, kanske förväxlar dom den sterila ytan med "snyggt", som en nytvättad bil.

Men någon enstaka gång syns någon med de små genomskinliga volymgenererande fjunen kvar, lika vackert som på armarna.

Det är ju små känselspröt. Vill dom inte längre ha någon känsel?

Nys, nys, snyt, host.

Var nere i tvättstugan och snodde en passerad tid. Vräkte in lite akuta saker och litar sedan på trumlaren. Det är väl en tidsfråga innan också den pajar.

Mera kaffe.

Ska till husläkaren om några timmar.

Han får åtminstone titta på eländet.

Förmodligen blodprov också.

Jag hatar det, jag har stickfobi, det är så groteskt med nålar in i kroppen, det gör ont och är psykiskt oacceptabelt. Groteskt.

Många utlänningar också, det är förnedrande, det är etiskt inkompetent, så totalt obehagligt.

Man blir så ledsen. Alla mina underbara släktingar och vänner, vart tog ni vägen?

Alla mina icke kommersiella kontakter i världen?

- Är det babbel, babbel?

- Vem är du som ringer och stör?

- Telefonterror, babbel, babbel, babbel.

- Vill du sälja något?

- Babbel, babbel, erbjudande, babb

- Jaha det är jättebra, hej då.

Nys, nys, nys, nys, host, host, nys, snyt, snyt.

Varför är det bara negativa saker man gnäller och skäller om?

Är det för att man är en sjuk gnällspik som hittar fel i allting?

snyt, snyt, snyt