Klockan elva styrde lotsens motorbåt ut genom Korsö sund med fem lyckliga passagerare ombord, som var så glada, att de rakt inte visste på vilket sätt de skulle ge uttryck åt sin belåtenhet. Havet låg som en spegel åt alla håll. Det var det underbaraste väder jag någonsin sett i Sandhamn.

Snart hade vi Sandhamnsarkipelagen bakom oss och styrde mot en blå rand vid horisonten, vilken skulle vara Björkskär. Vattnet stod stålblått mot de grå klipporna, solen brände härligt, havet öppnade sin vida famn österut, motorn puttrade pålitligt, och en liten första smörgåsvickning smakade storartat.

Så småningom växte Björkskär upp ur sjön med sina tvenne större öar, skilda åt av ett smalt sund, samt åtskilliga mindre skär. På sydsidan nära inloppet låt en otäck bränning, men den behövde inte oroa oss, för vi hade klart vatten, god utkik, lugn sjö och en båt, som var grundgående och gick endast sex knops fart.

Vi styrde in genom det vackra sundet och varseblev en stuga på den största ön.

- Det finns stugor på nästan alla ögrupper här ute, sa lotsen, men inga är bebodda. De har uppförts av skärgårdsbefolkningen till gemensamt bruk för övernattning under fiskefärderna och som tillflykt under storm. Oftast vet ingen, vem som rår om dessa stugor. Men i envar av dem ligger en bibel. För övrigt, tillade lotsen, är just Björkskär inte så trevligt, som det ser ut, för det finns gott om orm på de flesta av dessa öar, men alldeles särskilt på Björkskär.

Norr om Björkskär hade lotsen inte varit förut, så han fick ta sig fram efter karta och kompass. Kursen hölls nu nordostlig, och meningen var att gå ända till skärgårdshavets yttersta gräns i Skarvs skärgård. Om babord hade vi först Stora Nassa och sedan Fredelskärgården. Akterut hade Grönskärs fyr försvunnit, medan om styrbord Svenska högarnas fyrtorn avtecknade sig som ett streck mot horisonten.

Nu var vi ute i den verkliga vildmarken. På en solig klippa låg ett halvt dussin sälar och gassade sig för att dyka ner, när vi kom närmare, och sjöfåglar av alla slag svärmade kring oss.

Plötsligt mitt ute på den vida fjärden for Violet upp i båten med våldsam fart.

- Grund! ropade hon, Titta!

Vi tittade ner i vattnet, och verkligen syndes inte ett spetsigt berg liksom ett vidunder höja sig nerifrån djupet. Det såg för otäckt ut.

- Styrbord! ropade Stig. Ser inte lotsen?

Vi var alla förskräckta och väntade en grundstödning vilken sekund som helst, men lotsen ändrade inte kurs, utan log lugnt och sa:

- Ja, jag ser på kortet. Det är en grundklack. Men det är fem meters vatten på den. Och vi ligger inte en halv.

- Fem meters vatten här! ropade pojkarna och tittade ner. Vi går ju på nu, vet ja! Akta er!

- Nej, men sannerligen är det inte fem meter djupt, sa Violet, som fått tag i sjökortet och tittat efter. Men det kan då ingen tro.

- Neej, sa lotsen, inte när vattnet är så klart som här ute.

Men pojkarna trodde inte på de fem meterna ens, när dom sett på kortet, att det stod så. Det var inte möjligt sa dom.

Vid sextiden nalkades vi Skarv, där vi gick iland efter att ha funnit en utmärkt hamn på insidan.

Ser du 5,4 metersgrundet? Det har en utsträckning på säkert femtio meter, och måste vara en oerhörd upplevelse att se, när man är så långt ute att sjöhorisonten syns runt om. Åk dit och titta någon som har GPS, men betänk att vågorna kan vara rätt avsevärda i amplitud, även om det inte stormar eller ens blåser särskilt mycket! I storm bryter det naturligtvis, och syns på långt håll, farliga saker!

(ur Erik Pallin "En flicka på resa" J Beckmans bokförlag, Stockholm 1932)

Igår var det bättre, idag stilla ödslighet som är deprimerande.

Massor med var i ögonen och jag tänker fara till distriktssköterskan på förmiddagen, när den värsta, trista morronrusningen har falnat.

Jag måste lära mig hur man sköljer och rengör ögonen, jag har tvättat med vatten och tvål och man får väl bort det mesta, men ögonen känns ansträngda och värker litet, vilket är en nyhet som är definitivt oroande.

Det verkar vara (!) vackert väder ute och det är väl en tröst i eländet.

I går löste jag puddingproblematiken, det ger ju en del möjligheter för framtiden, men som sagt var, entusiasmen ligger lågt, mycket lågt.

Kompressorn i torkrummet fortfarande trasig vilket medför att tvättiderna staplas så att de närmaste dagarna är helbokade, rent av överbokade, om sådant är möjligt. FS! Håkan, vad gör du? Lappen som jag satte upp är borta igen, varför i fridens namn då?

Så host, host, host och nys, nys, nys också. Klart är väl att man har sin infektion, och att den sätter sig både här och var(!).

Vem fan skulle bry sig om att läsa det här? Knappt jag själv.

Albert Engström hade sitt valspråk "Tål intet ondt i världen men var glad åt allt godt."

Men det finns en fruktansvärd problematik inbyggd här. Vad är ont och vad är gott? Det är kanske inte så enkelt som mången föreställer sig efter sextiofem års indoktrinering och intelligent terror.

Ska titta efter ordbok till Kajsa sedan, smygleta litet i bokhandlarna om jag orkar.

Morrn, morrn. (host)

Trodde jag var bättre idag, men nu känns det inte så. Gult var i ögonen, kliar vansinnigt och VÄRKER, det är en nyhet, svårt att se bildskärmen, allt ter sig suddigt

Men på eftermiddan tyckte jag mig skulle ut i det fina solvädret, så jag begav mig tilll sverigedemokraternas förvånansvärt trevliga nationaldagsfirande i Vasaparken. Kul att det finns åtminstone ETT parti som oförblommerat stödjer Sveriges trevnad, väl och ve. Annars är dom väl tjatiga med sina aparta åsikter, tycker jag.

Det första man la märke till var att allt var så billigt, endast tio kronor för en utmärkt varm varmkorv med bröd.

Bredvid försäljningstältet stod en modern jazzgrupp och filade, säkert musikaliskt och inventivt, men ack så tråkigt.

Mot berget hade man smällt upp en gigantisk rockscen med massor av spottar, mickar, ledningar och tape:

Så såg det ut utåt parkens idrottsplan:

Och så åt andra hållet:

Bullförsäljning och annat till mycket låga priser, tror det var någon ungdomsgård som sålde:
      

En stor lift var tivoliåknöje:
 

Passagerarna hamnade jäkligt högt...
 

Jag strosade hem innan någon hade börjat spela, tyckte jag var bättre, men nu vete fan, den febriga känslan och snuvan verkar dock ha försvunnit, tack och lov..

Good night, krya på mig...

Infektionen framskrider.

Efter smärtan i höger öra total matthet, jobbigt att släpa sig till ICA eller apoteket. Jenny ringde och tyckte vi skulle gå på Sturekatten som annars är så trevligt, men nej, matt och i halvdvala på sängen, Otrivin, vitamintablett, Alvedon/2 o Ibomutin/2.

Ser knappt att skriva för dimman och varet i ögonen, bäddat rent i sängen, duschat, rena kläder, funderar på en Immovane/4 också, det rekommenderas att sova ifrån infektioner av förkylningstyp. Är det virus, är det bakteriellt? Vem vet.

Köpte renskav som bryntes o stuvades med grädde, hade glömt rödlöken på ICA, i dimman.

Jenny tittade in för att öva Bach på pianot. Med metronom, annars accelererar det lätt för mycket. Det är sommarlov nu, och då behöver man inte plugga... Bach är så underbart avspännande att lyssna till. När det här gått över blir det trumpet, ukulele, komposition, arr och fortssättning av LUSCINIA och SCALAMUSICA.

En hemlighet ligger och väntar! Den borde man snart fira med en kaffe och räksmörgås i Brunnsvikens trädgårdar.

Emellanåt en Corn Flakes med socker och grädde också, vilken läckerhet det är!

 Ett nyttigt och högst rekommendabelt mellanmål!

Men det rinner ur näsan och rosslar i halsen, nys, nys, snyt, snyt host. ingen feber, men känns tendens till febrighet ändå, ingen idé att mäta.

Slut på steril, isoton koksaltlösning, måste köpa hem, sällan det behövs, men man vet ju aldrig. Nu har jag tvättat ögonen med steril kompress och vatten helt enkelt. Vågar inte visa bild på igenvarade och kliande ögon, för det ser för läbbigt ut.

Det började liksom  en dimma när jag tittade på bildskärmen, Efter duschen visade det sig vara en hel del gult var i ögongiporna. Läskigt läbbigt.

Sammantaget ett elände, sammantaget väntan och hopp om sömn sömn, lär sig kroppen något på detta?  Doktorn brukade säga att med medicin går det över på fjorton dar, och utan medicin tar det två veckor.

Har sökt Neda, men hon är väl i Turkiet kan man tänka.

Såg Ingmar Bergmans Jungfrukällan häromdagen, vilken suverän film det är, oscarsbelönad 1961 för bästa utländska film, han var dock den bästa av alla svenskar som levat. När han dog sommaren 2007 grät jag i nästan tre dygn.

Har även sökt redaktör Engdahl, men han är väl på tjänstresa kan man tänka, dock la Elisabet ut bilder på en vattkoppad Kalle, så dom måste väl inte vara alltför avlägsna. Längtar så intensivt efter Elsas underbara Skåtavlor.

Ja, allt går framåt om än långsamt.

Vaknade i morse med smärtor i höger öra!?

Vafan?

Gör ont när jag sväljer, riktigt stinger till långt inne, känns som om det sitter nåt i vägen i örontrumpeten. Visserligen alltid lite snuva på morgonen, men har sprejat Otrivin, max en dusch om dan, så det synes vara öppet, åtminstone teoretiskt.

Verkar inte ha varken feber eller andra förkylningsymptom, det är väl den allmänna degenereringen får man förmoda.

Käkat Alvedon, en halv brustablett, något ska det väl hjälpa?

I det tidiga Kårsdraget sjöng vi jublande efter väl förrättade spelningar:

Nu ska vi på krogen gå

förti, femti, hekto få

den som kan på benen stå, får nya friska snapsar

Flickorna i backarna

dom går snett på klackarna

Den som inte flickan tar, har alltihopa kvar. (SKÅL!)

Vad hette melodin, någon som minns?

Någon som minns de saknade orden?

Efter några år byttes av obekant anledning den gamla melodin ut mot California Here We Come, kanske var det en önskan till mera jazziga rytmer (originalet är väl närmast en polka) vilket vi som hade jazzidiomet inplanterat redan från början tyckte var lite fånigt.

  Så här går melodin, vad heter den?

Just nu igång igen efter totalstopp.

Gick inte ens att få igång fastän allt var tillsynes korrekt installerat och uppkopplat. mus, tangentbord, bildskärm, skrivare, skanner, extern HD, Internet, kamera, extra USB...

Man inser att det kan finnas kallödningar och dolda glapp som bara tilltar med datorns ålder. Datamaskinens ålder.

Jag gillar ordet datamaskin på nåt vis.

Alltså, nya kortet ut, nya drivprogrammen bort, ska försöka med det gamla, suveräna Phase X24 fastän det knastrar.

Men jag måste skriva, komponera, man behöver egentligen inte alla tänkbara program eller fiffigheter för det.

Hållit på sedan sex i morse, igår sedan fyra!

Jenny ringde om adressen till Lyran. Ligger på Ålgrytevägen 90 i Skärholmen, många goda mackor och bakelser där. Vilken tur att jag skapade några webbsidor om Mälarhöjden, när jag bodde där den vackra sommaren 2007

Eftersom jag nu i alla fall kan blogga måste väl resten av systemet vara igång någorlunda.

Nu gäller det att få igång Phase X24...

Jag återkommer - Hej o hopp.

Vi får se.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nu är klockan 09:38 och jag lyckades till slut installera PHASE X24, men som sagt var, fanskapet knastrar.    

Sommarlov kommer! Jenny (dvs Elli) också sommarlov, söker medlemskap i studienämnden på KTH, det klarar hon säkert, duktig tjej. Ja, hon är nu med i Studienämnden på KTH, Kemicum.

Nu diska och kanske käka en varm korv. Eftersom ljudet i varje fall FINNS i datamaskinen kanske jag tar mig ut och tänker ut någon bra sång. Man måste väl göra nåt som går att sälja också, det duger inte att bara komponera för hemliga ordenssällskap eller företagsjinglar även om de betalar bra, fast ack så sällan...

Men Jenny ringde, jag iväg att handla citron, sallad, gurka, tomat och hon tillverkade läckra räkmackor som vi åt till lunch med kaffe.

Har nu äntligen lärt mig hur man skapar bussar i CUBASE.

Det är kristihimmelsfärdsdag i dag, pratade med Kajsa som är förkyld.