Hade två kycklingklubbor kvar i frysen.

- Jag, kokar ris och gör en god currysås!
- Jamen det är väl en bra idé, har du vad som behövs.
- Ja, jag tror det.
- Har du citron?
- Nä.
- Har du grädde?
- Nä.
- Men då kan du väl inte göra någon currysås?
- Kan jag väl.
- Men ingen god currysås. Då måste man ha grädde och citron.
- Äsch.
- Vaddå äsch? Du vet hur det gick den där gången när vi inte ens hade hönsbuljong.
- Hönsbuljong behövs väl inte.
- Nä, nä, försök koka dom där magra kycklingklubborna då, det går inte, det blir   ingenting.
- Jag tänker värma dom i ugnen.
- Jaha, då måste du ha hönsbuljong.
- Va jobbig du är!
- Är det det enda du kan säga? Det är du som är jobbig. Och larvig.
- Jag har hönsbuljong.
- Va bråkar du då för?
- Jag bråkar INTE. Det är du som börjar tjata om citron
- Citron och grädde, larvoxe!
- Vet du varför jag har satt på mej dom svarta strumporna?
- Nä.
- Det är för att jag var på väg att gå ut.
- Varför ska du ut nu?
- Jag ska köpa grädde och citron.
- Varför sa du inte det på en gång, så hade vi sluppit bråka om saken.
- Jag bråkar inte.
- Kommer du iväg nån gång?
- Ja, men jag undrar om du har en tjuga till citron.
- Suck. Du ruinerar mej.
- Du ska väl också äta?
- OK, här e en tjuga.

Jag gick ner till COOP NÄRA. Det var tre grader varmt, svalt och skönt, gick och grubblade på den senaste kompositionen, funderade på om jag inte borde göra den lite längre.

Ska bli spännande och se vem som sitter i kassan idag. Allt jag ska ha är citron, vispgrädde och mjölk, ingenting annat.

Jag tog det ytterligt lugnt. Valde bland de kravmärkta citronerna, Granskade förpackningsdatum på mjölken och grädden, OK, det verkar OK.

Framför mig i kassan en mycket liten person. Han var nog mellan två och tre år.

Kassörskan log sitt mest förtjusande, inställsamma leende.

Den lille mannen var där med sin pappa, och plockade den ena varan efter den andra från sin lilla vimpelprydda miniatyrkundvagn upp till bandet på disken. Han fick sträcka sig för att nå upp, och han var uppenbarligen till hundra procent inställd på att allt skulle bli ordentligt gjort. Tyvärr var det rätt många varor, så jag fick vänta.

För att igen skulle bli besvärad, plockade även jag på mig ett brett leende såsom av förtjusning, och beredde mig på en stoisk stund av lugn och väntan.

En påse bananer, så nästa. Men först sträckte han sig upp för att puffa in bananerna ordentligt, en av dem hade nästan hamnat utanför.

Slutligen bara ett par påsar med grönsaker kvar. En åkte ner på golvet, och pappan hjälpte till att lägga upp den på bandet.

Så min tur.

Tjugosju kronor blev det. Jag fick växla en femtiolapp. Kassörskan lämnade tillbaka växeln och tittade mot nästa kund.

Jag gick iväg med tygkassen i handen och funderade på kostnaden. Tjugosju kronor, det var en gång i tiden mycket pengar. Nu var det dock bara lite tillbehör, ris och kycklingklubbor hade jag redan hemma. Jag fick vara glad för det jag fick. Funderade på citronen, den var allt bra dyr i alla fall, men då visste jag att den fått växa upp i frihet i något träd borta i Italien eller så. Man måste bry sig om hur citronerna mår, den här hade fått en helt fri uppväxt i ljuva italienska citronlundar eller vad det heter.

-Hallå, hallåå!!

Någon ropade och jag hörde springande steg.

Hallå!

Jag vände mig om och såg en av flickorna från butiken, hon hade sprungit en bra bit på gatan, för att komma i kapp mej.

- Du glömde varorna!
- Oj då. Jag vände och marscherade raskt en bit bakom henne åter till butiken.
- Händer sånt här ofta?
- Ja, faktiskt, det är inte så sällan folk glömmer att ta med sig varorna.
- Där ser man. Ja, varorna är väl inte det första man tänker på, när man går ut och handlar, försökte jag, för att vara lite rolig.

Det uppskattades föga, hon hade dock fått ge sig ut i kylan och rusa nästan hundra meter, tänkte väl att gubbjäveln vet väl inte vad han gör.

Så kom jag hem och gjorde min currysås med grädde och citron.

Men godast blir den faktiskt när man kokar riktig buljong av vatten salt, pepparkorn och lager. Buljongtärning är definitivt en nödlösning. Men nu hade jag inget annat.

Det blev rätt smakligt ändå.

Sedan passade jag på att ställa ett par filbunkar till nästa dag.

Men det är en annan historia.