Tors dag

En gång visste nog alla här i Norden vem har var.

Om man trodde eller inte, är en annan sak.

Mycket trodde man då, det är då visst och sant.   

Ung och frisk och vackert väder, då var det skönt, känna alla grannarna, hjälpas åt.

Gå upp tidigt på morgnarna, eller rättare sagt, gå upp när det blev ljust, gå och lägga sig i skymningen.

En bonde år 1811 berättade om alla oknytt och varelser, som man borde hålla sig väl med.

Inget konstigt med det.

Om man anade oknytt, borde man ta reda på vad dom ville.

Göra som dom ville, om man kunde.

Spotta tre gånger åt sidan.

Om något var extra konstigt måste man ropa He!

Högt och tydligt: He!

Då hörde dom, och höll sig lugna. Ja, de flesta var ju snälla, många var det till och med särskilt trevligt att ha i sin närhet.

Nere i skogsbrynet fanns dom.

Inte gå in i skogen när det blev för mörkt!

I Danmark är det förbjudet i lagen att vistas i skogen på natten.

Nytta

Jag har gjort en del idag.

Handlat reservlampor som gått sönder. Det fungerade med kvitto och de trasiga.

Sannolikt dålig kvalité.

Dom borde hålla i tvåtusen timmar enligt skrytreklamen, men höll bara i två.

He!

Sedan skruvat sönder vackra lampan i fönstret.

Den tänds slumpvis och lyser slumpvis lite då och då.

Den är vacker dessutom, ett skönt, mjukt solgult sken som välkomnar.

Men man måste kunna se säkert på strömbrytaren, om den är på eller inte.

Den gamla tryckströmbrytaren fungerar ju inte så.

Jag for ner till Clas i Sjön, och köpte en sladd med ingjuten kontakt och strömbrytare, som står åt ena eller andra hållet.

Sedan måste den gamla bort, men den var fastrostad, eller vad vi ska kalla det för.

Gick inte att skruva bort, måste krossas med polygripen.

Otrevligt, he!

Stativet måste limmas fast med J B Weld, som nog är världens starkaste lim.

Bisfenol A och epiklorhydrin i solventnafta.

Det tar lång tid att torka, men sitter mycket bra. Stenhårt.

Undras om det finns andra lim av samma kaliber. Det ryktas nämligen, att denna fantastiska produkt inte längre förs hos Clas i Sjön till exempel.

Jag måste skaffa en lamphållare i E27-gäng.

Sånt hade man ju förr liggandes, men nu verkar det mesta vara utrensat.

He!

Middag

I kväll torsdag, men inte ärtsoppa, det blir köttsoppa med ostsmörgås.

Mina glasögon är borta sedan tre dygn!

Sedan tre dygn använder jag reservglasen.

Det är ett mysterium.

Letat överallt, men inte ännu frågat bonden från 1811.

Jag har mina aningar förstås.

Så har jag dammsugit åtskilligt, slängt gamla tidningar, mest Vårdguiden.

Raderat reklam-SMS från mobilen.

Övat de vanliga tonerna, mjukt och lugnt.

Spisen under rengöring. Onekligen ett underbart problem med vattnet på hällen. Man kan bara suga upp det med stora mikrodukar.

Hon hade så vackra, bara armar, och såg lika ilsken  ut som vanligt, hon.

Ja, visst skulle man vilja hålla sig undan eller vara helt osynlig. Nåja, det blir bättre sedan när hösten kommer, så att man kan bylta på sig lite bättre igen.

Roffe

Minns Roffe, minns alla smällarna och alla sorters krut som vi gladde oss åt. Vi blev riktiga experter, vi kunde allt, enbart för nöjet att behärska hur man gjorde.

Det är en gåta. Aldrig skada någon, aldrig skrämma någon.

Minns hur vi for ut till Sjöhistoriska muséet på sena kvällen och smög. Mörka senvintern, ännu is och lite snö på marken, ibland droppande från takrännorna.

Det var så spännande. Vi hade ollonpistoler, om man upptäckte någon, sköt man en smäll, som ekade starkt i mörkret. Där fanns ingen belysning på nätterna, vi fick nöja oss med det lilla som nattseendet gav oss. Roffe vann alltid. Förmodligen berodde det på hans högre intelligens och hans stora tålamod, han menade att man måste röra sig oändligt försiktigt, och se sig för när man satte ner foten, så att det inte knastrade i gruset.

Phil, mousserande, tvättstugan, hej

Läst färdigt Gunnar Th:son Pihl. Mycket bra, men jag tycker nog att han är lite för raljant understundom.

Fick igår veta att det var Chapel Hill, som W hade i glaset när han önskade oss alla välkomna.

Tvättstugan bokad till måndag.

Farliga saker, jag har sagt det förut.

En gång tog jag faktiskt fel, så obeskrivligt beklagligt och pinsamt, jag har nog skrivit om det en gång förut för länge sedan.

Så nu får det vara bra för idag.

He!