SVEK

Jag avtalade med en f.d vän, Emil E, att träffas på det förträffliga Löwenbräu klockan 18:00  och ta en Ramlösa och en hamburgare.

Klockan 11:27 skickade jag till f.d vännen Emil E ett konfirmerande SMS med lydelsen ”Jag har lyckats komma ifrån till Ramlösa klockan 18, OK?”

Läste Fredborg och kände mig glad i sinnet över min föresats att träffa Emil E, han har hjälpt mig med mycket under årens lopp, det är alltid kul att träffas, duktig ishockeyspelare också, har varit med i elitserien, alltid kul höra honom berätta om sina turnéminnen.

Klockan 16:30 fick jag värsta migränanfallet, med halva synfältet borta och världens yrsel, men jag beslöt, att under det stora lidandet, ändå göra mig i ordning, eftersom jag inte besökt någon restaurang på femton månader, och i synnerhet inte träffat Emil E på mycket länge.

Klockan 17:50 tog jag ut 200 kronor från bankomaten på Mitisgatan i hörnan av Drottningholmsvägen.

Klockan 18:00 gick jag med svår huvudvärk in igenom Löwenbräus oansenliga port,  och fick omgående ett trevligt bord vid västra väggen i det inre rummet.  Där sätt några ensamma män och läste kvällstidning, flera av de större borden var beställda efter vad man kunde iaktta från de röda lapparna i något glas. Ett ögonblick ångrade jag att jag inte hade någon kvällstidning. Ensamma män ska ha kvällstidningar att bläddra i, annars ska de nog inte ensamma frekventera näringsställen. Jag tröstade mig med att jag väl någon liten stund kunde sitta och läsa matsedeln, som personalen tämligen omgående lagt på bordet. Eftersom vi skulle bli två personer lade man fram två matsedlar. Jag beställde en Ramlösa.

Klockan 18:07 skickade jag ett frågande SMS med texten ”Var är Emil E?”.

Klockan 18:25 gjorde jag en beställning, jag började inse att jag blivit lurad, och upplevde den ohyggligt förnedrande känslan av att sitta ensam på en krog, kanske det värsta man kan råka ut för. I synnerhet med svår huvudvärk och endast en längtan att få gå och lägga sig. Men tyck nu inte att jag klagar, jag bet ihop och log så innerligt och snällt mot den underbart trevliga personalen.

Klockan 18:33 stod maten på bordet:

Här en bild av grannbordet, dom drack öl och åt korv.  

Klockan 18:55 begärde jag notan och betalade den alltför dyra anrättningen, gick till Fridhemsplan, tog tunnelbanan, for hem och somnade en stund i soffan.

Fruktansvärt ont förstås, gick snart o lade mig att läsa Fredborg, drack en sodavatten.

Klockan 18:58 ringde jag till Emil E igen, men fick telefonsvarare. Meddelandet avslutades med den burdusa kommentaren att ”Det går inte att lämna något meddelande”. Jag är så tacksam över att jag fick något meddelande alls, det var en stor tröst och glädje.

Sände några lyckliga tankar till denna underbara värld med sina geniala kommunikationsmöjligheter. Jag inser mer och mer den härliga framtiden när vi människor i vår sagolika framtoning helt kommer att slippa att ens lära oss alfabetet, och att vi kommer att dra oss fram med ikoner tills allting upplöses i en enda stor lyckomåltid i kärlek och analfabetisk värme.

Klockan 19:07 skickade jag ett vädjande SMS till en gemensam bekant på Kungsholmen ”Hälsa Emil E att jag känner mig verkligt lurad, men att det alltid är gott med Ramlösa”. I samma stund jag skickat det, ångrade jag mig djupt, då jag anade att meddelandet skulle kunna uppfattas som elakt och bittert, vilket verkligen inte hade varit min mening.

Men, jag vet tyvärr inte om det var så gott med Ramlösa idag, för att njuta som man önskar, ska man väl må bra, och ni måste ursäkta mig min negativa attityd, men jag mår visserligen förträffligt underbart härligt på alla sätt och vis, men känner ändå av huvudvärken och ett trevligt, men väldigt starkt sus i öronen.

Jag oroar mig nu för att bli anklagad för att vara negativ, men tycker ni verkligen att jag ska bara låtsas om ingenting? Visst borde jag det, och jag ska göra vad jag kan. Jag tar en härlig kopp kaffe och en liten hård smörgås och läser vidare på min Fredborg, som visar sig bättre och bättre, som alla intelligent skrivna memoarböcker ofta är.

Nu är klockan 08:19 torsdagen den 19 april, och dagen är väl en liten aning förstörd som alltid efter ett svårare migränanfall. Jag anser mig dock ha gjort så gott jag kunnat

Puss oh kram alla ni underbara, vackra och livsbejakande medmänniskor och tack för denna underbara tid, och Ramlösa på er!