Adolf Hitler har födelsedag idag!

Ännu finns det många som inte riktigt vet vem han var.

Enligt wikipedia var han filosof, konstnär, statsman, och säkerligen nittonhundratalets mest omskrivna person, och han föddes den 20 april 1889.

Mycket egendomligt har skrivits om denne man, men ett är dock säkert, han tog makten på fullt legal väg i bästa demokratiska valsystem.

   När man söker Hitler på Google får man cirka 146 miljoner träffar.

Men idag var det något annat helt underbart som hände.

I brevlådan dunsade två försändelser som jag beställde igår.

En efterlängtad bok, som jag fann på bokbörsen och en DVD.

Det är inte klokt, det fungerar! Beställa en dag - levererat nästa!

Det gäller helt enkelt att hålla tungan rätt i mun när man letar.

Boken var från 1932, en bok om etikett och god ton, som bland annat innehöll en underbar bild som jag saknat i många år, den kostade endast 35 kronor.

Så här ser boken ut:

En fin bok med guldtryck och många fina bilder, för att inte tala om alla regler om hur man uppför sig, som alltid är viktiga att hålla reda på.

Men det var något annat som jag riktigt hade längtat efter:

Smörgåsen!

Se denna bild! Någon vid en middagsbjudning har brett sig en mjuk vit smörgås, tjockt med gott, färskt smör, man känner hur det riktigt vattnas i munnen, smörgåsmänniskan kan nu förstås inte låta bli att ta en jättetugga av denna läckerhet. Det ansågs inte höra till god ton.

Men något jag verkligen saknar är detta vita, färska riktiga franskbröd bakat på mjöl, vatten, salt och jäst och utan alla sorters cancerframkallande fiberpartiklar.

Det finns inte längre.   

Detta äkta franska bröd som man i Frankrike redan före revolutionen gick upp för att baka redan klockan två på morgonen.

Det enda man kan göra är väl att hoppas på att den upp- och nervända världen vänder sig tillrätta så småningom.

Regn, regn, underbara regn.

Bara 1 grad kallare, så skulle det ha snöat.

Jag tittar ut genom mitt fönster och ser dropparna mot gatans rännstenar och människorna med sina paraplyer långsamt vandrande från Karlbergs station.

Om fyra timmar vandrar dom åt andra hållet.

 
Regnet ger mig så många behagliga minneskänslor.

Vet inte exakt, men de är också förknippade med personer från för länge sedan, folk som är borta från livet för många, många år sedan.

Ett speciellt tillfälle är sommarregnen uppe i Vindelgransele i Västerbotten, när jag var extrageolog för SGU.

När det regnade för mycket gick vi inte ut och karterade, det kunde skada kartorna och gjorde antecknandet onödigt svårt. Inte för att vi var särskilt förtjusta i kvartersarbetet som alltid fanns, renskriva dagböcker, reseräkningar, rita, plugga geologisk litteratur, konferera med arbetsledarna som kunde dyka upp i tid och otid.

Men inomhus kunde man elda en brasa, laga mat och njuta av landskapets växlande skönhet under regn och regndis.

Nu har jag passat på att laga mitt paraply, mitt stora paraply av s.k golftyp. Av någon anledning ska golfspelare ha större paraplyer an vanliga människor.

Jag köpte det för många år sedan på Clas Olsson, som min kompis Roffe alltid kallade Clas i Sjön. 

Roffe var en av mina bästa vänner, hela minnet av honom är genomsyrat av trygghet och glädje.

Clas Olsonparaplyet:

 
Det året hade man låtit tillverka golfparaplyer med motiv från gamla katalogsidor, alltid trevligt att titta på.

Lagning av paraplyer innebär oftast nål och tråd och ett tålmodigt tråcklande dels genom själva paraplyduken och dels genom det lilla spröthålet längst ut i sprötspetsen.

Enligt soldatinstruktionens visa regler ska man använda enkel tråd. I början kan den glida ur nålen och då får man trä  om.  Ett pilligt arbete, det gäller att hålla tungan rätt i mun. Tyvärr är ett av spröten en aning bockat, vilket nog kommer att visa sig en dag. Blåsiga dagar ser man folk där spröten vänds ut och in, och enda svaret är närmaste papperskorg. Detta upplevs av de flesta som mycket komiskt.   

Ja, regnet det bara öser ner, och bland många förbipasserande kom en borderterrier också, med regnskydd förstås. Undras verkligen om hundarna uppskattar dessa utstyrslar, dom bryr sig väl inte.

Det finns minnen av regnen långt ute till havs, de många timmarna till rors med något mål i tankarna.

Ofta fick vi ju avbryta och söka någon lämplig tältplats. Som på Brännskär till exempel där vi enligt loggboken tältade i tre dygn, med varierande regn mot tältduken.

Det finns en mera utförlig sida om denna ensliga plats.

Det finns en bild på Stig vid rodret i ett  uppenbart regn.
   
Sjökortet i fodral i knät och med skarp spaning mot förtoningarna framöver.

Sommarregn, inga handskar, fort går det inte, men luften är angenämt frisk, en behaglig tillvaro. Vågorna kluckar så stilla, och framåt går det i varje fall. Det är såna här känslor jag minns ibland, och de har alltid en positiv värme.

Jag minns inte nu exakt var, men det var väl ute på någon fjärd i skärgården.

Men detta regn som vi har nu är vinterregn, nästan noll grader, kallt och blött, inget kul.

annat är det med sommarregn, sommarregn, underbara sommarregn. Mer om det senare.