Jag gick ner i källaren och fann en gammal, icke fungerande golvlampa som sett sina bästa dager. Men den hade en lamphållare som jag beslöt lägga vantarna på.

Att lampan var urmodig märkte jag på att jag skar mej i fingret när jag greppade i den skarpa plåtskärmen. Satans. Det första jag fick göra när jag kom upp från källaren var att tvätta händerna i tvål och vatten, och applicera en plåsterlapp.

Den var dock inte äldre än att den hade relativt modern armatur, så jag tog alltså upp den och demonterade den.

Det viktigaste är att lamphållaren har samma gäng som stativet.

Stativet var nu i går lagat med tvåkomponents J V WELD, lackat med vit färg, och färdigt för montering av armaturen.

Centralpunkten är den gängade hylsan som var fastsvetsad i stativet:

I samma 10 mm gäng passar själva lamphållaren, så det är bara att gänga på.

Den fasta muttern i lamphållaren har en liten impertinent sidoskruv, som man måsta gänga ur en bit. Meningen med denna skruv är att lamphållaren ska säkras så att den aldrig kan gänga loss.

Här syns nu gängan för den lilla oförskämda skruven. När dess mutter är tillräckligt långt iskruvad, låser den alltså hela lamphållaren.

Ta inte ut den helt! Jag gjorde det och fick använda pincett för att komma åt att skruva tillbaks den.

Resten är föga problematisk. Det finns en utmärkt beskrivning på nätet  under ordet lamphållare, om någon oroar sig.

När man sedan har kollat att allt fungerar, gäller det att märka vippströmbrytaren så att man alltid vet om lampan är tänd eller inte. 

  
Lampan lyser och vippan är markerad med ett on i ena läget. On är engelska, uttalas ånn och betyder på, flott va? Jag borde ha skrivit on med en punkt efter, annars är det väl alltid någon i framtiden som utläser det lilla ordet som no, vilket också är engelska, men uttalas nå, och betyder nej. Så hemskt och negativt!

Varför detta, undrar kanske någon, det ser man väl om lampan lyser, va?

Ja, men i det här fallet är den kopplad till en slumptimer, som sätter på och stänger av med oregelbundna tider.

Jag roar mig med att nyttja konstruktionen på nätterna, då lampan således står och lyser lite då och då, inte för att det är så viktigt kanske, men framförallt för att timerapparaterna levererades i trepack, så man kan ju roa sig och slösa med lite olika applikationer.

På detta sparade jag hundra kronor i detaljer som jag annars skulle ha köpt på ELFA eller Clas Olsson, eller kanske rotat fram på små Myrorna. Nu var det bara skönt att ta tag i den gamla lampan, som jag nu slänger, och dessutom ha en anledning till att leta i källaren, vilket man ju lämpligen bör gör lite då och då, för att se om allt så att säga är OK.

Hurra! Eller hur?