Kärleken

Jag gick förbi systemet på hemvägen, och höll på att bara gå förbi de inbjudande skyltarna vid ingången, men i sista ögonblicket läste jag vad där stod, och insåg på en gång, som i ett himmelskt ögonblick, detta är ju jag!

Alla mina standarddeviser stod på skyltarna, så jag närapå svarade högt för mig själv, så att alla fick höra, ja, ja, jaaa!

Detta är ju jag! Ego ipse!

Det var så vackert, så perfekt adekvat, träffande, riktigt och passande, att jag måste stanna upp ett ögonblick för att ta en bild:

Desto sorgligare är det ju då onekligen, att man så ofta bemöts av feltolkningar, vinklingar, lögner, skeva åsikter, bedrägeri, orättvisa och deras kusiner missuppfattning och enfald.

Jag har blivit väldigt mycket utnyttjad i mina dagar, men alltid bitit ihop och tagit det som det är. Jag har resonerat som så, att många gånger har nog folk inte så särskilt onda avsikter, utan det är mest tanklöshet och aningslöshet. Det är därför jag alltid tror alla om gott. Puss o kram. Krass o pum.

Inbjudningar

Man blir erbjuden att bevista ceremoniella inbjudningar där man som tack står omnämnd i reklamen, men sedan  blir uppringd eller messad med klagomål och  elaka kommentarer om att man inte ställde upp gratis, som man påstods ha lovat, fast man inte ens visste om att händelsen timade.

En engelsman skulle resa jorden runt och bad mig komma och ställa upp med hela min orkester för att fira den stora tilldragelsen, vilket jag inte genast lovade, trots att det är min vanliga attityd att alltid vara positiv och bejaka allt trevlig och festligt som händer.

Han menade att det vore en suverän PR för hela bandet, och att om vi inte ställde upp, så skulle han minsann se till att vi fick en helt annan sorts reklam.

Han till och med ifrågasatte orkesterns möjligheter att överleva, sedan han kommit iväg på sin fantastiska resa, som bland annat skulle passera Danmark och andra märkvärdiga länder i södern. Det värsta var att vi pratade i telefon, som man gjorde på den tiden, och jag hade inte riktigt lärt mig den där flytande engelskan, som var hans modersmål, så där hade jag ju ett enormt underläge. Jag har inget emot engelsmän som reser jorden runt, är det så märkvärdigt in the first place?

Jag är för snäll helt enkelt.

Kanske är jag orättvis, men jag menar verkligen bara väl. Vi måste vara rädda om varandra.

Ginger

Men jag vet vad det är för fel!

Jag har tuggat för lite ingefära!

Ja, just det. Ingefära!

Ja, ja, jag gillar ju faktiskt ingefära, även om det enligt den gamla Svenska folkvisan tillsammans med pepparrot smakar illa.

Jag som till och med gillar pepparrot, ja, välkokt dillkött av kalv eller lamm med god kokt potatis och pepparrotssås, är bland det finaste man kan äta, men man får inte äta det för ofta, och helst inte på torsdagar, för då måste man ju äta ärtsoppa med slottssenap, och man kan bli alldeles proppmätt av att äta två så kraftiga måltider på samma middag, så att man måste ta en sodavatten, och kanhända till och med en Novalucol, efteråt, och sedan kan dagen vara förstörd fastän den började så bra.

När vi var små fick vi alltid tugga ingefära, vilket vi gjorde snällt utan protester, särskilt när hissen var trasig, fast jag kan inte påminna mig att jag använde den någon enda gång eftersom vi bodde på första våningen en trappa upp.

Snart ska jag på lätta fjät sväva upp mot COOP och sälja mina tio stycken tomglas, och kanske köpa något litet att äta till middag, ett wienerbröd kanske.

Om jag har tur är HON där!

Jag har inte sett henne på länge, men bara att få se henne le, kan få vem som helst att klättra upp på toppen av Himalaja eller kappsimma över Biscaya, jag lovar.

Ja, den kärleken är för underbar, var den än dyker upp i de mest oanade ögonblick. Närhelst den kastar sig över en med sina dreglande käftar, för att utdela sina ohyggliga, ljuvliga bett på gott och ont.

Man får acceptera att folk har avvikande åsikter i vissa frågor.

I kväll är det Midsumer murder igen på åttan hos kompisen, befriande!

Med Theremin och allt.

Jag har till och med lagt in en liten thereminsekvens i mitt senaste arr!

Ego ipse. Semper idem!

He!

.