Nämnde jag om "Amerikas funniest movies"?

Jag kan inte med det.

Har aldrig skrattat åt folk som gör illa sig, eller djur som gör fel.

Möjligen kan det vara lite småkul med dumma småbarn, som mer eller mindre arrangerat spelar upp nåt larv inför föräldrarnas ständig snurrande videoutrustning.

Några viktiga saker hittar du här. Apropå ingenting. Bara så att jag hittar länken själv ibland.

Sedan kan besservissarna komma med sina larviga påhopp, vilket de påfallande ofta gör. Beklämmande, tycker jag.

Panta rei.

Och förstås nu efter Klara Lundgrens oändligt sorgliga frånfälle: de mortuis nil nisi bene.

För säkerhets skull levererar jag väl en översättning. Ordagrant, om de döda inget annan än gott.

Faktum är att jag sitter här med smärtor i ena handen och i ryggen. Något ledbruten. Skrapmärken lite här och var. Har ont.

Jag ramlade.

Reste mig från stolen, billig IKEA-sak, sköt den bakåt, något tog emot i röran,  vinglade bakåt, tog emot så mycket jag hann, men i princip dråsade ner mitt i partikelhögen som jag borde städat, om inte det här med datoreländet kommit i vägen.

Av någon anledning kom tankarna till Nisse W, som ramlade ut genom ett fönster på tredje våningen. Också ett fruktansvärt öde.

Efter vad jag vet hinner man inte reagera, skrika eller så, man blir paralyserad, stelnar till under kraftig adrenalinström och dör på en sekund.

Det är lika med störtande flygmaskiner. Man har lyssnat på inspelningar i svarta lådan och hör ingenting de sista sekunderna.

Det var vad som hände ett flygplan på ingående till Bromma, som fått isbildning i stabilisatorn, störtdyk, tystnad, död.

Så här ser det nu ut vid datorhärvan

Blaffan längst ner i högra hörnet är SATA DVD-enheten. Den är mitt sista hopp. Bakom den ena kinesiska högtalaren skymtar akvariet.

Var alltså i dag på tidsbeställd klockan elva hos Windcorps och fick bygeln fixad. Till synes obetydlig grej, men viktigare än man kunde tro. Byglar måste gå att lossa, det fastnar saker i dom annars.

Det var redan flera inne i butiken på Styrmansgatan 23.

- Bygeln är här, ropade mannen bakom disken, och ner för trapporna   kom The Man och hämtade  upp luren.

Här The Man som fixade det. Instrumentreparatör är ett rekommendabelt yrke, de har nog alltid fullt upp med jobb.

Köpte en flaska ventilolja samtidigt. Nu har windcorp stigit några snäpp i tilliten. 

Varför nu detta envetna trumpetövande? Jo, jag vill ha tillbaka min fina ton, och göra lite inspelningar. För att kanske aldrig så lite kunna glädja mina medmänniskor. Om någon bryr sig.

Tog en bild på den lossade bygeln och konstaterar en passent, att Euforbian trivs väldigt bra en bit in i rummet.

Härom dan, tidigt i söndags morse, tog jag skurhinken, gick ut och vaskade av fönstren på utsidan med vatten o en droppe diskmedel.

Nu kan det se ut så här.

Någon passerade just med långa, snabba steg, så bråttom.

Sjöutsikten över Karlbergskanalen har försvunnit i denna ljuva sommartid

På hemvägen passerade jag Webhallen och bytte DVD-enheten.

Det är sista chansen.

Om jag kan starta med Windows startskiva kanske registren kan rätta till sig, annars får jag börja om från början, nytt moderkort, professor, minne och allt. En jätteinvestering som jag inte klarar. Usch. Förlåt. Men dom som måste punga ut med tretusen för att komma igenom bilbesiktningen, har det värre. Datorn ska väl sedan gå i flera år, när den väl är fixad.

Jag tvivlar dock . Är ledsen för mycket och förstås något deppad.

Livet går upp och ner.