Konstakademin, vet du var det ligger?

Vi var idag till konstakademin.

Där skulle vi kunna se arbeten av elever på de högre linjerna på kungliga Konsthögskolan på Skeppsholmen.

Det var mitt första besök i detta hus.

Så egendomligt och främmande.

Vi kom fram till den gigantiska porten på anrika Nygatan 12 mitt emot Rosenbad utan skylt  eller annan information. Vi kände försiktigt på det lilla dörrhandtaget på den gigantiska portalen, och fann att det var öppet, så vi steg in.

Vi möttes av stora rum till synes utan anvisningar eller information. I början av en trappa upp till höger fanns en liten skylt som antydde att där fanns ett café.

Vi gick dit och möttes av en annan handskriven skylt som meddelade att de inte tog kortläsare. Det var synd, för vi hade faktiskt tänkt oss att köpa en kopp kaffe och kanske någon liten smörgås. Detta är nog det enda stället i stan, som ännu inte har skaffat sig kortläsare, om man bortser från de utländska försäljarna på Hötorget och liknande ställen och deras månglarrop när man passerar. De vill uteslutande ha kontanter, och priserna brukar sjunka drastiskt mot arbetsdagens slut, när färskvaror måste realiseras eller slumpas. Vi letade och fann 23 kronor i kontanter, vilket förstås inte räckte till någonting. Det är ju så numera, korten tar över.

Vi skulle titta på en film som visades i det här huset någonstans. Det är en elev, Cecilia Nygren, som skapat en film om en skidåkare, en backhoppare. Vi gick in i en stor, nästan tom sal med ett stort stativ i mitten och ena kortsidan täckt av en text med stora bokstäver. I mitten på den andra kortsidan såg vi en liten trasig elektrisk klocka, som vi senare gick fram och tittade närmare på.

Klockan med sin skylt.

Den var konstruerad med en enda, stor visare, som gick rätt fort varvet runt och passerade en mängt pusselbitsliknande spillror som låg löst innanför urglaset. Ibland kunde ett antal av dessa spillror följa med visarens rörelser

På den vänstra väggen ser du en liten laptop, det fanns sju stycken, och så småningom fick vi se en förklarande skylt
 

Vi gick uppför en trappa på måfå och fann några till synes helt vanliga personer som glatt kunde upplysa oss om att Cecilia Nygrens film visades i en särskild filmsal en trappa ner.

Vi fann filmsalen och en liten skylt som meddelade att det var föreställningar var tjugonde minut. Just nu var det två minuter kvar på förra föreställningen, så vi tittade en stund och bestämde att vi skulle se nästa föreställning från början. Det var nästan helt mörkt i rummet och därför lite otäckt att kliva in i filmsalen då man inte såg om det var golvyta eller trappsteg, där man gick in, man fick försiktigt treva sig för med fötterna, innan man vågade sätta tyngden på nästa steg.

Under mellantiden gick vi runt och tittade lite närmare på de övriga märkliga objekten i dessa gamla salar.

Vi upptäckte alltså små, minimala, vita skyltar, med text och namn, det visade sig vara namnet på de olika förevisade konstverken samt upphovsmannen. Det finns intet speciellt samband mellan verkens placering och skyltarna, men gick man närmare kunde man sluta sig till avsikten. Någon gång fanns de små skyltarna i nära anslutning till konstobjekten, i andra fall fick man går runt och titta lite extra noga.

I ett annat filmrum visades en animerad film föreställande olikfärgade objekt i sammansatta, varierande rörelser.

 
Det hela beledsagat med dramatiska ljudillustrationer.

Vad är nu konst i detta gamla konstens hus, konstakademien? En gång i tiden var det just konst, d.v.s., skulpturer eller tavlor, numera kan det vara vad som helst utan begränsningar, manifesterat som olika konstruktioner, samlingar, texter, filmer, ja, vad än man kan tänka sig. För deltagarna i denna verksamhet gäller det uppenbarligen att finna så egendomliga, originella, avvikande objekt som möjligt, gärna med en kompletterande titel som avser att generera en intellektuellt enigmatisk upplevelse. Vem har inte haft hallucinogena upplevelser i samband med sjukdom eller drömmar? Ibland kan det vara tilltalande och dekorativt, ibland inte.

Rekursion

Som typexempel kan man ta den stora rektangulära, vita, plattan, som nästan täckte en hel vägg, och som enligt den lilla skylten förklarades med ”Den vita väggen föregås av idén som omdefinierar dess existens”.

Ett meningslöst ordlekande som onekligen kan sätta myror i huvudet på vem som vill anstränga sig. Texten för tanken till rekursiva funktioner inom matematiken, d.v.s sådana som på ett eller annat sätt anropar sig själv, eller till den gamla gåtan med mannen som tittar på en bild och utbrister ”Denne mans far är min fars ende son”, med lösningen på gåtan vem föreställer bilden.

Vi får väl benämna denna konst modern, d.v.s inte föreställande något omedelbart informativt. När kom nu denna moderna  konst in i mänsklighetens existens?

Det går inte att finna någon definition, men jag har väl en vag uppfattning om att det har skett inom de senaste hundra åren.

Det märkliga i sammanhanget är väl att objekten kan uppnå otroliga penningvärden, inte avhängiga prestationens halt av arbete, utan beroende på marknadens värden, som den kan iakttas i etablerade konstauktioner.

Här har jag inget mer att säga, eftersom kritiken i odefinierbara sammanhang faller på eget grepp. Frågan är heller inte om man vill ha det på väggen i sitt hem eller inte, liksom inte heller om det de facto i dagens marknad är värt pengar.

Cecilia Nygren

Hur var det nu med Cecilia Nygrens film, som vi gick att titta på?

Jag har träffat konstnären en gång av en slump, vi pratade en hel del, och fann vissa gemensamma nämnare.

Jag har för mig att jag läste någonstans om hennes upplevelse. En backhoppare hade haft en vision om att flyga iväg, stödjande sig på människans forna dröm om att kunna flyga. Hon hade sökt upp personen och intervjuat, och underlag för filmen var väl dessa visioner. Mannen flög iväg på sina skidor, och försvann enligt någon funktionär i walkie-talke som konverserade med hopptornet.

Cecilia Nygren om utställningen Jag drömde om att flyga flera kilometer med skidorna
"Efter att ha sett filmen The Great Ecstasy of Woodcarver Steiner av Werner Herzog från 1974 hörde jag av en slump att dess huvudperson backhopparen Walter Steiner numera bor i Falun där han jobbar som kyrkvaktmästare. Jag sökte upp honom för att fråga hur han hamnat i Falun och vad som hänt med hans tankar om att flyga."

I den lilla filmsalen på konstakademien såg vi en liten man som klättrade på en egendomligt oregelbunden alpin kulle som föreföll bestå av tillit, dvs det slags moränliknande konsoliderat och omoget jordartsmaterial som genererats av inlandsisens rörelser. Utanför detta filmrum hängde en liten oljemålning föreställande samma motiv som den lilla figuren i filmen så småningom rörde sig ner på. Det var den enda tavlan vi såg i hela detta hus.

Sommarblommor i Alperna, kanske även Edelweiss.

Filmen var ett arbete som väl tagit sin tid att skapa, kanske flera terminer eller mer, på denna åtråvärda kungliga högskola. I övrigt förstod vi väl inte så mycket av något konstverk, men nog efterlyste vi någon form av katalog eller beskrivande texter, som på de flesta utställningar man besöker.

Här är mitt hemliga bidrag:

Den som vill ha en förklarande utveckling av verket, är välkommen med frågor eller kommentarer!

Det är nu bara tio dagar kvar sedan vi går mot bättre tider. Den här ljusa tiden skrämmer mig, och har alltid gjort det.

Sedan över till något helt annat, förmodar jag.

Tjoppa doj!