Vilken dag, vilken natt.

Med uppbjudande av maximala bottenskrapskrafter samlade jag ihop tvätten.

Stapplade ner till tvättstugan.

Maskinerna igång.

Sedan upp och lägga sig igen.

Kan någon förklara varför man i svensk TV sänder en fotbollsmatch mellan Kroatien och Italien? Det kan väl inte finnas någon som är intresserad av sånt i Sverige?

Sedan ner och hänga tvätt.

Varje rörelse en största ansträngning, bara att lyfta armarna med plaggen över torkwiren skedde med största ansträngning.

Visst är något fel.

Det är inte enbart mjölksyra, därför att detta är läget hela tiden.

Somnar, läser Kullman, somnar, lider.

Kläder, tidigare tvättad tvätt, i stor oordnad hög på golvet.

Visst borde jag åtminstone vika ihop dem och lägga dem i separata högar.

Men det orkar vi inte.

Hämtade upp tvätten i omgångar.

De sju skjortorna på sina galgar.

Några lakan och näsdukar var torra.

Måste ner igen, hemska tanke.

Upp och lägga sig. Läsa Kullman, somna en stund.

Stapplar ut i köket.

Vatten i kannelerade koppen.

Vattnet i kokaren.

Nescafé i koppen.

Sockerbit i koppen.

Vankar fram till fönstret. Fin sommardag.

Häller vatten i koppen.

Stapplar åter till köket.

Rör om 12 drag.

Mjölk i koppen.

Grädde i koppen för smakens skull.

Går och lägger mig.

Dricker kaffet.

Läser Hägg.

Somnar.

Ner till tvätten igen. Hämtar upp allt utom det som ännu är fuktigt.

Byte underlakan, skönt med rent.

Upp igen, varje steg som att lyfta femhundra kilo.

Lägger mig, läser Kullman. Somnar.

Vaknar och hämtar de fem tröjorna och underkläderna.

Släcker, låser, de tunga stegen upp igen.

Har beslutat köpa något att äta, jag måste äta, men har inte den minsta matlust.

Skor på, Ner till dyra ICA, två fläskkotletter och två äpplen.

Läskigt snygg tjej i kassan, hon har nog bra betalt. Log när hon gav mig kvittot.

Släpar mig hem och gör stor klick paprikasmör, med paprika och cayenne.

Känns som kollapsen för tre år sedan, när jag inte ens orkade äta en liten sked glass i Mariefred.

Steker kotletterna, orkar knappt lyfta stekspaden, men jag måste, måste, måste.

Stapplar de tolv stegen ut till Varum.

Tuggar i mej kotletterna, fruktansvärt jobbigt, varje tugga som att lyfta en hundrakilostyngd.

Ut i Sorum, lägger med stor möda fram påslakan och istopps.

Sätter mig framför datorn och skriver det här, efter sex startförsök i det vanliga programmet, om och om och om igen.

Nu måste jag spara dokumentet, skicka upp på nätet, måste, måste, måste.

Ja, ja, ja, ja, jag, vet, jag måste till doktorn, någon doktor, på något sätt, så här går det inte alls.