Natten går.

Jag läser, det ena efter det andra. Gamla årgångar av marina föreningsårsböcker.

Gamla soldatinstruktioner.

Biografier, Ingmar Bergman. Göran Hägg. Herman Lindqvist.

Har lyssnat på Bruckners "Romantiska" i flera dar nu, den tar sig för varje gång. Vilken grej!

Musiken är väl sista hoppet, men lurarna är trasiga.

Jag är för dum, helt enkelt.

Jag har inte råd helt enkelt.

Helt enkelt.

Hoppets gryning. Ska jag gå upp och ta mej en kopp kaffe, det brukar hjälpa.

Men timmarna går, visst kunde jag ha gjort nyttigare saker. Men inte behöveer allting vara så nyttigt.

Minnena cirkulerar, minnen från kärleken, minnen från saker jag ägt, som nu är försvunna.

Minnen från arbetskamrater, roliga, trevliga stunder av glädje och förtröstan. Fnitter, fnitterglädje.

Jag skulle vilja formulera mej, skriva ner alla tankar som går runt, runt i nattens mörker.

Men det kan jag inte, jag är för dum, helt enkelt.

Jag har skapat så mycket, men inte alltid bäst. Varför ska det vara bäst?

Minns den där bönen. Vad tjänar att provocera och vara elak och dum?

Om man inte använder den gamla verbformen haver, spricker metern, det går ju inte.

Vart jag mig i världen vänder.

Vad tjänar att försöka vara rolig och briljant?

Timmarna går ändå.

Dårarna springer omkring och sparkar, som små barnungar. Sparkar på en fånig boll, det är så viktigt, så.

Jag tycker så synd om så många.

Lyckan kommer, lyckan går. Vem får lyckan?

Tänk om jorden kolliderar med en asteroid om fyra år, och släcker det mesta av jordens liv.

Vilket liv det skulle bli dessa sista år. Fantasin flödar, de mest intelligenta försöker tänka ut hur det skulle bli. Vad skulle man faktiskt göra? Vad skulle stormakterna göra? Poeterna? Psykologerna? Konstnärerna? Författarna? Journalisterna? Diplomaterna? Alla duktiga och intelligenta? Alla åtråvärda? Alla religiösa? Alla vidskepliga? Alla fotbollspelarna?

Men det händer ändå, fast kanske inte som man har tänkt sej.

"Sa du brännvin?".  Med baksidan av handen mot läpparna som att gnida av, sedan det vattnas i munnen.

"Ropa du, Chice?". Var det inte en flaska som blixtrade till därborta i sällskapet?

Till doktorn idag, skönt. 350 kronor, nästan dubblat på ett år. Underbart. Det är som brännvinet vilket aldrig kommer upp i sitt rätta värde.

Trettioen miljarder kronor till EU om året. Sjukt. Lämna EU snarast, annars blir det vår totala undergång! Eller är det redan för sent?

Privatisering av almännyttan. otäckt. Vad har inte denna privatisering skadat Sverige? Det kommer att ta lång tid att reparera, oerhört lång tid. Men det KAN gå, det MÅSTE gå!

Motorväg genom gamla stan. Gamla kalkskulpturer från 1500-talet vittrar sönder i avgaserna från tusen och åter tusen onödiga fordon som bullrar förbi dag och natt.

Riva det gamla vackra Stockholm från sextonhundratalet. Skam.

Utländska tiggare på gatorna, i tunnelbanan som gör sig stora pengar genom att se syndomiga ut. Skickar hem sjutusen i månaden från enfaldiga svenskar. Hånskratt!

Miljoner utlänningar får bidrag, SD stiger självklart, men skyddade grupper i faschionabla områden vet ingenting och bromsar. Skickar pengar till barn som om barn vore andra människor än vanliga människor. Se bara senaste statistiken, rätt upp utom i Svenska dagbladets mätning, därför att Svenska Dagbladets läsare lever i en annan värld.

Se bara denna bild från de senaste mätningarna. Den svarta kurvan är den enda som går neråt. Den representerar Svenska Dagbladets Sifomätning och ligger här på 5,4% nedåtgående, alla andra går upp. Det beror på att sifomålgruppen aldrig har sett någon utlänning, aldrig har åkt tunnelbanans slumlinjer, bara sett grannens SÅ förtjusande adoptivbarn från Afrika.

Sjuk reklam i TV, även i de "reklamfria" kanalerna, att folk står ut, kan bara bero på att de kan gå och kissa under avbrotten. Stress.

Idrott i TV. Men i fridens namn varför, varför, varför? Vem vill se engelska fotbollslag eller afrikaner springa ikapp med en ensam västerlänning, som naturligtvis kommer långt bak i fältet eftersom han likt andra västerlänningar i princip har stannat med svärdet i hand och inte lagt benen på ryggen annat än nödvändigt?

Jag betvivlar halten av mänsklig sans i allt detta, eller är det helt enkelt den svenska enfalden? Utan styrelse annat än TV-apparaten går samhället åt pipan.

Inte särskilt coolt.

Avsätt kungen och hans familj, och rösta fram en ny kung, ge honom makt och rösta bort honom, om han missköter sig. Det är själva principen i ett kungadöme, och monarki ska vi väl ha? Mångvälde är katastrof, och det vill vi väl inte ha? Man valde CarlJohan Bernadotte, därför att han var jävligt rik, därför att han varit framgångsrik militär under Napoleon, och därför att den svenska enfalten aldrig förnekar sig.

Och ge fan i andra länders inre angelägenheter.

Annars är allt så bra, så bra. Jättebra. Jättecoolt.

Men jag tror nånstans på mänskligheten, vetenskapen och förnuftet, det kan finnas nånstans, fast det inte är lätt att hitta.

Måste leta tid i tvättstugan.