Vitamintabletterna luktade inte så farligt. Snarare med en anstrykning åt citron, även om man utan tvekan känner B-vitaminstanken. Tack, Sanna, för att du var så vänlig att du höll med mig.

Förtretligheter. Vilken lycka, vilken glädje denna dag!

Frisk sval, vind från den kristallklara sommardagen genom det halvöppna fönstret.

Tänker på att jag i går fick lära mig ett nytt, dumt ord: jetlaggad. Att det har något med att man blivit trött, sedan man vänt på dygnet, kan man väl begripa, men vilka applikationer finns? Det räcker tydligen inte att säga att man är trött efter en tidsödande resa. Jag har varit jetlaggad en gång i  mitt liv, nämligen när vi flög från Lima i Peru. Man var så sömnig att man knapp visste vad man gjorde, när så många vänliga människor skulle bjuda  på lunch och en massa annat, som man helst ville somna ifrån.

Gjorde en läcker kopp kaffe med socker och mjölk till kexet med lagrad Herrgårdsost, som dock inte var så god som förväntat. Man kommer att tänka på en tid när man rutinmässigt fick smaka en skiva ost över disken, innan man bestämde sig, finns sådant numera någonstans alls?

Förtretligheten låg i att mjölken på insidan av kylskåpsdörren var slut, så jag var tvungen att till kaffet öppna en ny, vilken låg på en stringhylla med en stor, vit mjölkpöl på våningen under. Det var en ny mjölkliter, så den borde verkligen inte ha haft något läckage.

Bara att torka upp med en mikrofiberduk. Litet extrajobb och tankar på hur mycken tid man måste ägna åt sin egen service med matlagning, inköp, städning, allt som man inte hinner med.

Med emfas kommer dessa tankar när jag, som nu  på morgonen, har bläddrat i en slumpvis inköpt bok, som jag likaledes slumpvis köpte någonstans någon gång.

Det var Sven Stolpes bok om fyrtio författarporträtt, som bland annat innehåller många porträtt av skribenter i sina biblioteks- eller skrivarmiljöer. Rader av böcker i de vidlyftiga hyllorna i bakgrunden, allt är städat och putsat, man anar timmars arbete för pigor och annan personal.

Stolpeboken hade jag köpt den sjunde augusti på Myrorna i Skärholmen den sjunde augusti 2001 av någon anledning.

Jag har  läst den, ganska splittrad, han menar väl så väl, men det blir mest egendomligheter. Sven Stolpe hade bestämt sig för att inte tycka om Strindberg, vilket förstås väckte en viss förvåning. Han var antisex så in i bomben, och dessutom vidskeplig, i hans fall katolik. Man kan medge att liturgin i vissa vidskepliga rituella sammanhang är imponerande, men alltför länge vill man inta sitta och frossa i det. I varje fall inte jag.

Jag ska ner och köpa blomjord till min Rosmarin.

Det är så mycket annat jag borde göra, varför gör jag det inte?

Är det någon som känner igen sig?