Jag börjar, har länge börjat, kanske alltid börjat(    ), inse, att så mycket är snett, att det måste åtgärdas.

Jag tror inte på det jag ständigt drabbas av i kompisens TV. Är det verkligen någon som har intresse av alla dessa tusentals sändningstimmar av sport och idrott i TV? Jag tror det inte. Vem med rimligt andligt, mänskligt värde, kan med behållning sitta och titta på lagsporter i TV, där människor inte använder hjärnan, det organ som höjer oss över djuren, utan med fötterna, det organ som är vårt gränssnitt mot smuts och vedervärdigheter? Den vanligaste exemplifieringen är - fotboll.

Mänskliga rättigheter. Vad är det? Naturligtvis finns inga andra rättigheter än de vi strävar oss fram till och söker bevara med tillgängliga medel, sedan kan grupper av kloka gubbar sitta och formulera tusentals sidor paragrafer bäst sjutton de vill..

Demokrati. Vad är det? Det är väl ingen som på fullt allvar tror på demokrati, mångvälde, pöbelvälde, mångvälde, massvälde och allt det har kallats genom tiderna. I själva ordet har det smugit sig in en skräckfylld innebörd, fast vi alla vet att demokrati i alla former driver oss alla rätt in i döden.

Ju fler kockar desto sämre soppa. Kritiska beslut med katastrofal innebörd kan exekveras med en enda rösts övervikt. Det är orimligt.

Människans lika värde. Ingen kan väl på fullt allvar tro på sådana floskler! Ändå slipprar det ur munnen på än den ena än den andra, särskilt politiker, och särskilt hos individer som har råkat illa ut.  Det lika värdet antas ligga på ett teoretiskt plan i form av tankar om likhet inför lagen, men även detta är lätt dubiöst. Senast ikväll en rullstolsbunden kvinna som på fullt allvar syntes hävda, att alla nya studentbostäder ska vara anpassade och användbara för sådana defekta individer.

Utlänningar, invandrare, de ofta fattiga individer från hela världen, som i tusen och åter tusentals smiter från sina olycksdrabbade omständigheter, för att ”det är så bra att bo i Sverige”, har dom hört.

De finns överallt, i vården, åldringsvården, i förvaltningen, i  logistiken, utan att någon egentligen har önskat det, eller begriper hur det har gått till, framför allt är det så sanslöst onödigt. Några få är välutbildade, till och med läkare och tandläkare, och dessa borde väl ha desto större anledning att hålla sig hemma och bevara, skydda och försvara sitt hemland?

Bara i det område jag bor, finns det minst hundrasextio mörkhyade individer, som har tagit jobbet från svenskar. I butiker, i biljettkassor, som gatuförsäljare, frisörer, rengörare, brevbärare, livsmedelsbutiker, städpersoal, det finns inga gränser.

Svarta och vita är så lika, men rasblandning är en katastrof. Men ser det tydligt lika väl som skillnaden mellan schäfer och tax, men utan att det har gjorts några vetenskapligt systematiska undersökningar, torde få ha den uppfattningen, att de inre egenskaperna inte skiljer sig avsevärt.

Två företeelser är numera speciellt störande, dels idén på modet, att de ska återförenas med sina familjer, och dels den orimliga tanken att de av någon anledning ska ha jobb. Ju längre de har stannat i främmande land desto hårdare måste det väl i rimlighetens namn bli, när de till sist ändå måste fara hem igen?

Vi måste vara rädda om varandra!

Rasism. Är det verkligen någon som ännu anser att rasism är något negativt? Åtminstone i den betydelsen det för närvarande har antagit. Rasism är något naturligt, något som skyddar och bevarar olika raser. När vi stödjer eller uppmuntrar rasblandning gör vi det största felet vi kan gör mot oss själva, eftersom naturen själv inte har någon mekanism som kan skydda oss. Nu  föds det fler svarta bäbisar i USA än vita, men ännu betraktas färgade som förtjusande husdjur, i alla sammanhang där de existerar i minoritet.

Självklart måste framtiden vara: riktning Afrika!

Det finns inga raser som står över eller under någon annan, men är däremot i olika sammanhang  prestationsmässigt skyhögt oförenliga, liksom i kapplöpningsfältet på en idrottsplats. Den som kom först i mål är bäst i det läget, det accepterar alla, och den längre bak i fältet böjer sig.

Numera är det enkla individer från afrikanska stater nästan utan undantag de, som kommer först i mål i lång- kort- och mellandistanslöpningar. Det är ju helt uppenbart att dessa borde tävla i olika former av grenar, liksom kvinnor och män i samtliga grenar tävlar var för sig.

 
Alla vet ju hur det går, de svarta vinner, vari ligger det intressanta? Efter loppen är de stöddiga som om de erövrat nobelpris eller så.

Bistånd. Varifrån kommer denna idé att vi ska hjälpa andra folk eller grupper i världen? För min del tycker jag det har en misstänkt likhet med de tvåtusenåriga riktlinjer som värkte fram runt medelhavsområdet för över tvåtusen år sedan – kristendomen, och sexhundra år senare - Islam.

Personligen skulle jag med glädje spontant hjälpa en gammal kvinna som halkade på gatan i min närhet, men att skicka stora medel till utlandet för att bistå fattigdom i drabbade områden, upplever jag som absurt.

Därmed kommer vi in på mänsklighetens i särklass största gissel, vidskepelsen.

Vidskepelsen har utan undantag varit den faktor som har, helt i onödan, dödat, mördat, torterat och krossat flest individer under alla tider, och det verkar inte skönjas någon lättnad i detta ämne. De djupaste exemplen på vidskepelse har vi i religionerna, varför vi snarast möjligt måste sträva mot religionsfrihet, vilket i detta sammanhang ska ha innebörden frihet från vidskepelse.

Men det har gått fort! Från det att vi kunde i någon mån förklara och skydda oss från åskans skräckinjagande verkningar till dagens accelererande konflikter med normalt rasistiska och vidskepliga förtecken, är det en relativ rörelse på mindre än trehundra år.

Den afrikanska diasporan, som började med den beklämmande, men extremt lönsamma, slavhandeln, är sannolikt den mänskliga civilisationens största hot på vår planet. Men det finns ännu större hot, som bekant. Det är ohyggligt.

Som alla vet, men kanske ännu inte inser, erbjuds rimliga åtgärder! Acceptera dessa möjigheter, när du röstar nästa gång!

Snälla pappa mer, snälla pappa mer...