Bästa sättet!

Har du problem med att få det perfekta kaffet?

Har du problem emellanåt, med att få fram det verkligt perfekta kaffet?

Det finns bot i så fall!

Köp en vanlig, billig hushållstratt!

Skär av pipen, så att den får ett något grövre genomströmningshål.

När du ska fylla på ur mellanlagringsburken, är det sedan inga problem alls med att fylla på, kaffet rinner som vatten.

Förutsättningen är förstås att du tillsluter kaffepåsen mycket noga mellan påfyllningarna.

Du ska aldrig diska tratten, den ska på sin höjd vara lite impregnerad med det goda kaffet.

Så länge kaffet är färskt, finns det inget annat sätt att själv i hemmet tillverka det ojämförligt godaste kaffet, och du vill väl ha kaffetåren så god som möjligt, eller hur?

Genialiskt!

Helt plötsligt kom en ny bild när jag försökte spara.

 Förvirrande. Det är väl något smart påhitt som ska  göra livet lättare.

Den dagen vi for till Landsort var det vackert väder, och mitt på sidan i dagboken stod det textat NOBUO UEMATSU. Det var den 18 augusti 2006, och vi for till Björn Öberg på Landsort.

      
Precis under pilen föddes Ellis farfars far 1864 i tullverkets hus på Ledskär, som nu är rivet med bara grunden kvar.

Här är huset i närmare bild, innan det revs någon gång i början av 1900-talet 

Senare slog jag upp det japanska namnet, och fann att det var en japansk kompositör som har skrivit musik till dataspel, den nya tidens verklighet för unga människor i sin gåtfulla värld som vi andra är utestängda ifrån.

Final fantasy. Jag har aldrig sett det det minsta. Är det sådant det gåfulla folket sysslar med med stor spänning och entusiasm? Spelet lär ha kommit så tidigt som 1987, fantastiskt. Jag undrar vad det går ut på, vad det handlar o m, hur det ser ut.

Det är förstås nytt, det är som joner i en lösning, alla jonerna känner tydligt av varandra, andra molekyler berörs inte alls, även om de försöker ibland.

Det är vackert, det är spöklikt, det är en aning skrämmande, eftersom jag aldrig kommer klara att hinna i kapp. Det finns ett moment av stillsam sorg i det hela.

Mitt på dagboksidan stod med stora bokstäver namnet, och alldeles över ett vunnet luffarschack från den tiden jag ännu kunde vinna. Det var några år sedan nu, och likadant är det med riktig schack.

Hon har gått om mig i glädje och värme.

Jag såg en intervju med Robert Aschberg i går uppe hos kompisen.

Begåvad kille.

Inga osäkerheter eller klavertramp. På intervjuerskans envisa förfrågningar om ställningen till döden, svarade han sparsamt. Ett mörker kommer, det är allt.

För min del är det lite annorlunda. Man känner sorg, man blir gråtmild och får nära till stilla tårar, man blir stillsamt och uppgivet ledsen, helt enkelt. Sedan får man tabletter och somnar.

Man minns saker som hände för länge sedan, och vill komma närmare genom att analysera möjliga fakta, vilka oftast är påfallande magra.

Som måndagen den sextonde september 2002.

Jag var svårt deprimerad vid den tiden, ensam som vanligt. In kommer Ellinor med paraply och säger att i dag fyller hon fjorton år och det har varit roligt.

Inte visste jag ens att det regnade.

Mer vet jag inte, och man blir litet ledsen över all tid som har förflutit utan att man särskilt mycket har tagit tillvara tiden.

Letade bilder på en gammal DVD som inte riktigt gick att läsa. Lyckades rädda några få bilder, utan att kunna göra någon enda insats själv, bara vänta på att datorhårdvaran klarar det. Dumt.