Vilken underbar dag idag!

Vädret perfekt, bara en liten aning regn, Fanny sur som en inlagd gurka, fanns ingen medicin på apoteket, som för övrigt inte fanns, för det ligger att annat där på Karlbergsvägen, olika företag. Man får mjäll...

Ja, man har verkligen anledning att vara glad. Och kallt var det också att gå utan mössa, jag frös på hemvägen och mådde pyton, hurra! Har inte riktigt hunnit med det där med att höst kommer...

Tänk så mycket fint man har gjort. Som det här med skalsystematiken till exempel. Å inte har det kommit in några pengar på det heller. Men tid har det verkligen gått åt. Riktigt stimulerande måste man väl säga. Tänk när jag jobbade som konsult och kunde ta ut flera timmar i veckan och arbetade säkert 70 timmar i veckan, det var hårda bud, men visst var det härligt.

Jag tog mig verkligen tid till att gå igenom multiplicerandet för hand. Det var tur, kanske någon hade glömt bort det annars!

Och glöm inte den här fina släktforskningssidan om min farfars far Carl Johan Bergh, han är verkligen värd att aldrig glömmas i första taget. Jag tror inte många haft sån lycka med släktforskandet, vi kom ju ända ner till början av sjuttonhundratalet, och fann så fantastiskt mycket däremellan!

Så den här fina webbsidan om Jenny Lind! Sveriges största person näst efter Ingmar Bergman, får man väl säga. Synd att ingen inspelningsapparat hann uppfinnas innan den epoken tog slut. Vi får väl tro allt det som skrevs i memoarer brev, recensioner och konsertprogram.

Marholmen var verkligen ett ställe som är värt att minnas för dom som var med. Det kan man med glädje återkomma till, och dessutom minnas hur mycket man lärde sig de somrarna.

Och Filinken (uttalas ’Filinken) ska vi bara inte tala om. Han kommer säkert vart det lider, älskade Filink, på sin avlägsna planet och sin gula mössa.

Inte är det väl någon som längre undrar varför han alltid har sin gula dubbeltoppmössa eller sina  kära gula vantar?

Jag gläder mig verkligen åt att mina recept (och mjölken) om och om igen får en sådan fantastisk uppskattning.

Jag kom att tänka på  den där besvärjelsen där man så intensivt fokuserar på ett lyckligt minne och med all kraft uttalar orden expecto patronum. Det är grejer det! Var det inte PATRONUSBESVÄRJELSEN, den starkaste av dem alla? Jojomen!

Ett ställe som betydde så fantastiskt mycket var ju vårt älskade Vik! Det finns mycket att läsa om Vik i Wettershaga på de här webbsidorna.

Den där otroliga sommarseglingen med Niagara glömmer man aldrig. Tänk om man bara kunde återfinna loggaboken, som väl någon avdankad scoutledare lagt vantarna på eller som någon efterlevande i sin ofattbara brist på insikt kanske helt enkelt gjort sig av med i brist på utrymme eller något annat oväsentligt.

Under tiden tar jag mig en titt på några andra gamla medlemmar från den gråna planeten,  och lyssnar till den vackra ”Åh, så vackert”, som man väl aldrig kan höra tillräckligt mycket eller för ofta.

Så länge datorn fungerar vill säga…

Varför så misslyckad, då?

Jag kommer ihåg att jag gjorde en sida om hur man räknar för hand.

Den finns här, men är inte riktigt färdiggenomarbetad.

En inledning finns dock.

Men kom ihåg att man måste först kunna multiplikationstabellen!

Vissa kurser i t.ex navigering tillåter inte att man använder miniräknare, och en dag kan de kanske behövas, när batterierna tar slut, när det enda man har är penna och papper, eller i varje fall penna och en brädlapp...