Upp och ner.

I anledning av kontakten med Sven Stolpeboken fann jag Karin Boye, och fastnade omedelbart för hennes kloka ansikte på studentfotot från våren 1920.

Hon föddes 1900, gick latinlinjen som jag, men hade förmodligen mycket höga betyg. På svenska uppsatsen fick hon stort A, dvs det högsta man kunde få på den tiden. Uppsatsen finns kopierad och digitaliserad.

Detta ledde så småningom till att jag måste fara till biblioteket och låna en viss bok om henne, och efter att ha läst ut denna vissa bok, funnit så många uppslag till uppsatser, att det nog skulle räcka till fyratusen sidor.

Men det är ju omöjligt att skriva fyratusen sidor, så mycket liv har jag inte kvar, så jag nöjer mig med en dagsupplevelse på vägen från biblioteket.

På ICA hade de småfranska! Riktiga frasiga småfranska, jag trodde de var slut i livet i Sverige.

Man delar småfranskat och gröper ur det.

Sedan brer man tjockt med smör, och kanske något pålägg, jag använde berlinerwurst eller kokt medvurst. Trenter använde rökt lax och dill har jag för mig.

Det är något av det godaste man kan äta.

Jag som trodde dessa småfranska hade upphört! Tack bagarn, vem det nu är.

En trevlig sak med dessa godbitar är att man kan dricka kall tysk öl till, eller förresten vilken god starkölsort som helst. Och vill man ta en bumsing går det förstås också mycket bra.

Urgröpningen lärde jag mig för många år sedan från en Stig Trenterdeckare. Ganska typiskt faktiskt, att intrigen brydde man sig inte så mycket om, utan det var den läckra anrättningen som man tog till sig.

Jag tror att det gäller väldigt många deckarläsare, att de rusat hem och provsmakat olika kulinariska ting som beskrevs i den billiga litteraturen.

Att författaren i många fall nuförtiden blir miljonär på skräpet är märkligt, men fullt i överensstämmelse med egenskapen hos tiden vi lever i.

It’s a mad world…