Men hur ska man göra då?

Jag söker husläkare.

Man ska få välja själv, men så slutar de, och  man tilldelas en ny som har hand om NN:s gamla patienter.

Man undrar hur läkarna själva tänker i saken?

De flesta har väl en ärlig ambition att göra sitt bästa, andra är tämligen likgiltiga i kraft av tanken att jobb finns ju alltid.

Det hjälper inte att jag ber mina pigor och andra anställda, dom orkar inte.

Jag känner personligen ett antal läkare, men ingen som jag är patient till. Jag minns speciellt en färgstark person, nu borta sedan många år. Hans enda ambition var att tjäna pengar, och att ha mycket snygga syrror i mottagningen. Han jobbade på en husläkarmottagning någonstans, om vilken jag en gång fick höra den raljanta kommentaren, att de två läkarna på samma mottagning hade helt olika framtoningar. Den enes väntrum var alltid fullt med förhoppningsfulla patienter, men NN:s väntrum var nästan alltid tomt.

Det är alltså när de slutar som problemen uppstår. Någon tanklös webbkontakt kommenterade att man ju har rätt att välja läkare själv. Jamen vem ska man välja? Hur ska man veta vilka som finns att välja mellan, och framförallt, har man tid och ork att lägga ned mycken tid på det? Man är ju sjuk. Det är hela grejen. Man är sjuk och orkar inte, i varje fall inte hela tiden.

Det känns ganska så jobbigt. Jag har pratat med flera vårdtagare som säger samma sak. När man får en ny ska man gå igenom samma långa procedur om igen. Man ska förklara sin situation, kanske be dem ladda ner journaler som med tiden kan bli tämligen omfattande. De sitter och stirrar ambitiöst in i bildskärmen och levererar kommentarer och frågor, som om allting var fullkomligt nytt. Det är tröttsamt, irriterande och jobbigt, och det finns inget utrymme för några som helst privata utvecklingar av situationen, man förblir ett anonymt objekt, tills man möjligen med möda kan bygga upp något mer värdefullt.

Nyss har jag tvingat mig äta en liten frukost. Med viss möda har jag plockat fram ägg, salt, sked, äggkopp, äggsked, kniv, bröd, smör, brödrost, äggkokare, kaffe, socker, kopp och vatten. Denna sorts klassiska frukost, som i det här fallet blev en lunch, skapar alltid dåliga omständigheter i magregionerna, som förr eller senare kräver en Novalucol.

Jamen ät då inte en sådan frukost säger någon. Nej, det gör jag för det mesta inte heller. Men någon enstaka gång är det den enda kombinationen som står till buds, och när det fungerar med tajming och ingredienser kan det vara hyfsat angenämt.

Det är en balansgång, och man orkar mindre och mindre för varenda dag. Turligt nog har man ett gott humör och en allmänt positiv attityd, som man kan leva länge på. Tack för det.

Andra webbor av Thom.

Vackraste vinterbilden:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...