Gårdagens stora grej var att Lars Nygrens bok kom. Det var en glad överraskning att han skickade den till mig. Jag kände inte ens till den. Så då fick man en trevlig sysselsätt­ning med att läsa den trevliga es­säboken hela kvällen. Mycket författarnamn och andra kulturpersonligheter. Bara i ka­pitlet "KYLMÄLÄ, juli 1989" nämns Paa­silinna, Strindberg, Engström, Lars Gustafs­son, Schiller, Wilde, Saarikoski, Lehrer, Wester­berg, Carpelan, Dahl, Tranströmer, Gomb­rowiczs, Didi, Goethe, Brasch, Frisch för att nämna några, jag tror att boken vunnit mycket på att innehålla ett personregister med kortfattade biografier. Som det nu är får man väl tillverka en egen förteckning om man vill återfinna något av alla de små preg­nanta kommentarerna.

Lasse är tydligen ganska finskorienterad, vilket jag också har varit sedan det tidiga 1960-talet då vi spelade tillsammans. En bok man inte skummar igenom på nolltid späckad med glimtar från kluriga synpunkter ur små märkligheter ur livet.

Det är svårt att rycka ut något mer än ett annat, men jag kan inte låta bli kommenta­rerna om Strindberg som med vanlig dillet­tantisk självsäkerhet anser sig i meningen "oletko kotona huomenna" kunna visa på stora ljudsläktskaper mellan de finska och svenska språken. Han menar att ljudlikheten mellan "huomenna" och "hemma" visar sa­ken, vilket Albert Engström uppbragt påpekade var fel ord, det är kotona som betyder hemma, inte houmenna. Au­gust är inte den som tappar taget för en så­dan liten pinsamhet, utan kontrar med att "Vad spelar det för roll, ett litet misstag då och då, när jag har rätt i huvudsak". Sedan hade han mage att låta felet stå kvar även i följande upplagor...

Lasse är förutom författare en skicklig jazz­pianist och vi spelade tillsammans i en rätt hyfsad kvintett i tidernas begynnelse. Or­kesterns namn "Five Others" finns nämnd i boken. Det var piano, bas, trummor, tenorsax och jag själv på trumpet, och det hände sig i  samma tid som Hellers "Moment 22" kom ut i Sverige, och det finns förstås en mängd trevliga kommentarer om allt det.

Så får man veta det märkliga sammanhanget med den finska nationalsången, vars text ursprungligen skrevs på svenska. För min del finns här ytterligare ett av många märkliga sammanträffanden med Lasse, då melodin på "Vårt land" skrevs av den i Fin­land verksamma, ursprungligen tyska kom­positören Fredrik Pacius, om vilken en an­nan av mina mycket goda vänner för närva­rande är sysselsatt med att översätta en bok från tyska till svenska.

Jag måste nämna en trevlig utredning om det gamla ordspråket "surt sa räven om rönnbä­ren" om något man inte kan få och i stället hävdar ointresse, men rönnbär är ju faktiskt mycket sura, så man får lära sig, att det är den trevliga allitterationen räv-rönn som skapat ramsan. Ursprunget var nämligen vindruvor, vilket var rimligt i La Fontaines original där räv och druvor heter renard re­spektive raisins (I frankrike pratar man för övrigt inte om någon räv som säger något, utan alla tycks veta, när man bara nämner fabelns namn "Le Renard et les Raisins")

Ett helt litet trevligt kapitel "HAPPAMIA, SANOI KETTU PIHLAJANMARJOISTA" är ägnat åt saken, och i kapitelrubriken ser man att i Finland har man lämnat både ord­betydelse och alliteration, men alla i både Sverige och Finland vet precis vad som me­nas.

Men som sagt var, ett personindex hade verkligen varit på plats och för övrigt både sak- och ortsregister. Jag tror jag ska försöka tillverka ett, när jag läser boken nästa gång, annars kommer det förstås att vara en bok man gärna läser i lite då och då, lite här och där. Men var var det nu det stod om den där minnesstenen i Småland nånstans där överste Gustafsson en gång övernattade på sin flykt från Sverige efter den sorgliga abdikeringen? Den stenen vill jag se en gång. Det kan ju vara lämpligt att slå flera flugor, eftersom min farmor kom från Fliseryd i samma landskap innan hennes familj flyttade till Kalmar för gott.

Nygren, Lars, Sommarhusets figur, Bonniers 1992

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...