Halleluja, han ringde från bilen till min mobil, som jag annars rätt sällan använder, han skulle komma rätt snart, så nu väntar jag.. tjoppadoj!

Fan i helvete, nu hände det igen.., jag skrev en lång beskrivning av mokeriet som försvann för att jag la in en ny länk, dåligt.

Alltså..

Han lyfte ur hela badkaret och ställde på höjden. Därmed kom han åt avloppet, bände upp insatsen med en grov mejsel och spolade ner med duschen. Man kan förstås också lämpligen spola ner i toaletten. Det är viktigt att insatsen sedan passas in igen, annars funkar inte vattenlåset som tätar för gas nere från rörsystemet.

På ett TEMPO vid Odenplan i Stockholm fanns en lunchbar (mjölkbar) som besöktes någon enstaka gång. Den billigaste lunchrätten var något som varierades varje dag, och som gick under benämningen lunchsmörgås. Det var en skiva gott vitt bröd (inte cancerframkallande fiberbröd) med tjockt med smör och något ätbart placerat ovanpå.

Googlar man på denna rubrik ser man att begreppet finns kvar, men nu med en modern tids olika varianter av föda.

Här (se bilden) har jag lagt på några stekta prinskorvar, men jag minns inte säkert vilka varianter som fanns på den gamla tiden. Jag kan tänka mig pytt-i-panna, småportioner av olika sorters husmanskost, kalvsylta med rödbetor, rotmos med fläskkorv, helst skulle det nog vara något varmt, så att smöret på smörgåsen smälte, smakligt var det alltid. När jag kommer på sådant som verkar passa, ska jag lägga in det här.

 Jag var en ung man som nätt och jämnt vågade ödsla mina högst begränsade medel på restaurangbesök.

Personalen var alltid vad jag uppfattade som medelålders kvinnor likt mina egna mostrar, klädda i vitt och med bestämda attityder.

Ordet lunchsmörgås förekom ingen annanstans vad jag minns, och det var först när jag idag sökte lite på Internet, som jag fann att ordet faktiskt existerade lite här och var.

Finns det någon som minns? Kommentera gärna i så fall!